I de band som finns mellan människor ryms det vackraste och det mest fasansfulla.
Mirjam befinner sig i sviterna av en smärtsam separation när hennes syster Nia plötsligt hör av sig. Hon bjuder in Mirjam till sitt fyrtioårsfirande, på ön där de tillbringade barndomens somrar.
Det är första gången på ett år som Mirjam får kontakt med Nia, och hon fylls av hopp och onda aningar. Hon återvänder till ön som en gång var deras paradis, men som har blivit en farlig plats för dem båda.
En plats där döden hotar.
Mirjam är helt förstörd efter att hennes sambo erkänner att han varit otrogen mot henne unde rflera månaders tid och att han nu vill lämna henne för att vara med den andra kvinnan. Allt detta på Mirjams 40 årsdag.
Mirjam är lärare och för henne blir den långa sommarledigheten en plåga så när hon återvänder till arbetet på hösten är hon verkligen inte i form.
Så hör hennes syster Nia av sig. Systrarna har tappat kontakten under flera år men nu bjuder Nia henne till Nias 40 årsfest. Mirjam och Nia är halvsystrar på fadersn sida och Nia är resultatet av hans otrohetsaffär.
Mirjam hade ingen aning att Nia fanns förrän allt avslöjas när hon är 14 år och föräldrarna skiljer sig. Nia har däremot vetat om det i flera år.
Systrarna finner varandra direkt och blir bästa vänner.
Nu ska alltså Nia fira sin 40 årsdag på ön som deras farfar ägde. Hon lovar att hennes man Konrad inte kommer att vara där. Mirjam vill inte ha med honom att göra eftersom han misshandlat Nia i flera år.
Vi vet att Nia gick ifrån honom men sedan återvände och att systrarna inte haft kontakt sedan dess men nu blir det ändring.
Jag tycker om att vi får lära känna Mirjam och Nia genom tillbakablickar och mer nutida händelser. Konrad är väldigt obehaglig och författaren tar verkligen upp mäns våld mot kvinnor på ett bra sätt.
Från sidan 226:
Nia hade berättat sanningen, och det var en obekväm sanning för många i hennes omgivning. För dem fanns det fysiska våldet alltid någon annanstans, i förorten, på landsbygden, hos en bekants bekant kanske, men inte i deras egen närhet. De såg inte, eller ville inte se, att vålden var insprängt i samhället, en marmorering av mörker vars förgreningar sträckte sig överallt. Och när man väl blev tvungen att erkänna våldets närvaro, att jo, den där trevlige mannen har faktiskt slagit sin fru, då fanns alltid en bortförklaring redo. Något om korta stubiner och tappade humör, missbruk och psykisk ohälsa.
Men att slå och förnedra andra är alltid ett val.
När Nia och Konrad var i våningen i stan drog han för gardinerna innan första slaget föll, även när han var påverkad. En psykolog Nia talat med sa att det var mycket vanligt. Hon sa att om mannen som slog verkligen inte hade kontroll, då skulle han ju inte kunna sluta slå när polisen verkligen dök upp. Då skulle han inte kunna se till att skada bara där det var lätt att dölja blåmärken och sår. Det handlade inte om att tappa kontrollen. Det handlade om att utöva kontroll.
Jag kan verkligen rekommendera boken! Älskar Sara Bergmark Elfgrens sätt at skriva. Händelserna på Ön framträdde verkligen som en film när jag läst boken. Speciellt slutet.
Boken fick fem stjärnor på Storygraph.
Jag har tidigare läst:
- Norra Latin
- Grim
- Cirkelserien (med Mats Strandberg,
- Vei 1 & 2 (med Karl Johnsson)
- Knäckarbanketten (med Emil Maxén)
- Julstjärnan (med Johan Egerkrans)