Zélie Adebola minns hur det var när Orïsha var ett land som sjöd av magi. Det fanns Brännare som kunde tända eldar, Svallare som styrde över havets vågor, och Zélies egen mamma hade makten att frammana de dödas andar. Men den hänsynslösa kungen utplånade magin och folket som kunde kontrollera den, och tog ifrån Zélie både hennes mamma och hennes hopp.
Men Zélie har en chans att slå tillbaka mot monarkin och göra Orïsha till ett magiskt land igen. Tillsammans med den förrymda prinsessan Amari måste Zélie övervinna kronprinsen, som är fast besluten att förinta magin för gott. Tillsammans med sin bror och Amari ger hon sig ut på det farofyllda uppdraget att återföra magin till Orïsha, men de stöter snart på både inre och yttre svårigheter. Hur ska de kunna stå emot kungen och hans arméer, och hur ska Zélie ensam lyckas lära sig att kontrollera sina krafter?
Children of Blood and Bone var otroligt hypad redan innan den kom ut. Det är författaren Tomi Adeyemis första bok och det är en fantasyroman som utspelar sig i ett land som är väldigt inspirerat av Nigeria och västafrikansk kultur.
Jag läste boken samtidigt som jag lyssnad på boken för uppläsaren var så otroligt bra. Jag lyssnade på den engelska versionen. Boken var engagerande och spännande men jag blev otroligt irriterad på huvudpersonerna. Förutom Zélie är ju också hennes storebror Tzain med och prinsessan Amari och hennes storbror kronprinsen Inan. Det är svårt att tro att de skulle bete sig på det här sättet. Naturligtvis ska det vara en massa kärlek också. Jag kan gå med på det ena paret men det andra är för otroligt.
Det är också en massa upprepningar i boken. Det hade lätt gått att stryka 100-150 sidor utan att det hade gjort något.
Jag gav boken tre stjärnor på Goodreads och det var mycket tack vare ljudboken. Det ska tydligen komma två till delar och jag kommer säkert att läsa/lysssna på dem med.
313 sidor av 527 lästes ur Children of Blood and Bone och 31 sidor av Anger Is A Gift.
