Montecore -en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri var den andra boken jag läste under #läsalotsommar2014. Jag fick verkligen kämpa med de här boken. Har försökt läsa den flera gånger men nu lyckades jag äntligen. Jag tycker om hans andra böcker, men den här funkade inte riktigt för mig.

Jag älskar språket. Men jag kan inte förklara vad det är som inte funkar för mig. Jag är glad att jag läst den.

I Montecore får författaren Jonas Hassen Khemiri, som nyss blivit klar med Ett öga rött, ett mail ifrån Kadir. Denne presenterar sig som barndomskamrat till Jonas far, och på en mycket säregen och rolig hemmagjord fransk-arabisk svenska uppmanar han Jonas att den här gången ägna sig åt ett värdigare ämne, nämligen att skriva en bok om fadern, den berömde fotografen. Jonas börjar skissa på en sådan historia, vilket väcker många minnen till liv från barndomen. Kadirs språkligt minst sagt innovativa brev om uppväxten i Tunisien blandas med Jonas minnen från sin egen barndom, och i växlingen mellan dessa båda temperament och språk – som till slut nästan formas till en kamp – växer en berättelse fram om att komma till och växa upp i ett land där tolerans och mångfald är honnörsbegrepp, men där rasism och främlingsfientlighet är en del av vardagen.

När vi närmar oss slutet har Ny demokrati valts in i riksdagen, och i Stockholm går en mördare lös, en mördare med sitt lasersikte inställt enbart på invandrare. Men något är lurt med denne ständigt brevskrivande Kadir, som alltmer ihärdigt försvarar Jonas pappas handlande. Vem är han? Och vad blev det egentligen av Jonas pappa?