De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia. Den flerfaldigt prisbelönta boken bygger på hundratals djup­intervjuer och ingår i författarens stora livsverk »Utopins ­röster«, ett unikt försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspekti.

Det var intressant att lyssna på boken. Den var hemsk och jag lärde mig en massa saker som jag aldrig vetat.

Men formatet var lite jobbigt. Eftersom den bestod av så många olika kvinnors berättelser så blev allt så kortfattade berättelser. Jag borde nog ha läst den istället för att lyssna på den. Men boken måste lämnas tillbaka till biblioteket.