Det finns ett låst rum på bottenvåningen där Michelle inte får gå in. Hon får inte heller gå genom skogen upp till tjärnen, det är jättefarligt, säger Irma.

Men varför skulle hon? Det finns så mycket att njuta av i huset där Michelle ska tillbringa hela sommaren när mamma är sjuk. Nybakta kakor och djupröd hallonsaft. En mjuk hammock mitt i trädgården där man kan slumra till. Och hela tiden står Irma där i sin blommiga klänning och ägnar henne ett intensivt, nästan maniskt intresse.

Boken är väldigt obehaglig. Hur Irma beter sig  och hur utsatt Michelle är. Med en sjuk mamma och en pappa som är svårt alkoholiserad har hon ju det svårt redan och att sedan hamna i ett så konstigt fosterhem. Det känns inte som om det skett några kontroller alls från soc sida.

Jag lyssnade på delar av boken genom Storytel och läste annars min biblioteksbok. Det är författaren Camilla Prell-Weichls debutroman och jag är imponerad av hennes sätt att berätta ifrån barnet Michelles prespektiv. Att vi som läsare förstår mer än henne.
Helena Gezelius är boekns uppläsare på Storytel.

Boken fick fyra stjärnor på Goodreads.