Leni är tretton år när hennes impulsive pappa bestämmer sig för Alaska. Det är inte första gången familjen flyttar. Nya platser, nya skolor, att aldrig riktigt passar in… Nu väntar ännu ett försök – i en ärvd vildmarksstuga.

Trots att de är illa rustade för detta nya liv verkar första tiden lovande. I det löst sammanfogade samhället bor en brokig skara människor. Varifrån man kommer spelr mindre roll, man hjälps åt och Leni får snart en speciell vän. Men när vintern kommer hårdnar villkoren och mörkret sänker sig över den lilla familjen. 

Det sägs att det finns hundra sätt att dö på i Alaska. Men Leni vet att det finns andra faror än vildmarkens. Att vildmarken rent av kan bli ens vän när det handlar om att överleva.

Kristin Hannah kan verkligen konsten att skriva en riktigt engagerande roman. Miljöbeskrivningarna är magiska. Jag älskar att läsa böcker som utspelar sig i Alaska.
Leni är verkligen en kämpe. Hennes familj är så skadad av att pappan  var med i Vietnamkriget och kom tillbaka svårt traumatiserad. Han lider definitivt av PTSD men han är också ett riktigt as. Han är också värsta sortens prepper och hatar staten. Det blir bara värre och värre i vildmarken.

Det blir väldigt mycket misär. Kanske lite för mycket för en och samma människa. Men så kan det ju vara. Boken är också aningen för lång.

Boken fick fyra stjärnor.