En smakebit på søndag: Harlem Shuffle

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har inte fått mycket gjort den här veckan. Jag har läst men bara Nora Roberts böcker. Jag läste ut Förföljaren och den var riktigt bra. Sedan hade jag svårt att sova en natt och började läsa På öppet hav (första boken i familjen på Chesapeake Bay Saga). Kan inte säga att den var speciellt bra men efter att ha läst den måste jag läsa de tre andra i serien. Jag läste dem på min Storytel Reader.

I tisdags var jag med Mya, Theo och Thor till Leklandet Delfinen. I torsdags var jag, brorsan, Theo, Thor och Myas bror med familj på Lillhagsbadet. De hade hyrt badet så det var bara vi där.
I fredags fyllde Thor sex år så det var kalas och igår åkte Theo och Thor skridskor för första gången.

 

Idag ska jag bara vara hemma och förbereda mig för jobbstart imorgon.

Denna veckas smakbit kommer från Harlem Shuffle av Colson Whitehead. Från sidan 4-5:

Aronowitz hunched over the glass counter, with a loupe screwed into his eye socket, poking one of his gizmos. ” Mr. Carney.” He coughed.
There weren’t many white men who called him mister. Downtown, anyway. The first time Carney came to the Row on business, white clerks pretended not to see him, attending to hobbyists who came in after him. He cleared his throat, he gestured, and remained a black ghost, store after store, accumulating the standard humiliations, until he climbed the black iron steps to Aronowitz & Sons and the proprietor asked, Can I help you as in Can I help you? As opposed to What are you doing here? Ray Carney, in his years, had a handle on the variations.

Läst 2022

  1. Förföljaren – Nora Roberts (2017) 31/12-3/1 551s (lånad)
  2. På öppet hav (Chesapeake Bay Saga #1) – Nora Roberts (2018) 4/1 343s (Storytel)
  3. Under fallande stjärnor (Chesapeake Bay Saga #2) – Nora Roberts (2019) 4-5/1 333s (Storytel)
  4. En trygg hamn (Chesapeake Bay Saga #3) – Nora Roberts (2020) 6-7/1 333s (Storytel)
  5. Vid horisonten (Chesapeake Bay Saga #4) – Nora Roberts (2021) 7-8/1 351s (Storytel)
  6. Noelia och stjärnfallet (Nollan & nätet #5) – Caroline Engvall & Katarina Vintrafors (2021) 12/1 55s (egen)
  7. Grim – Sara Bergmark Elfgren (2021) 10-14/1 463s (egen)

The Christmas Bookshop

 

Carmen har alltid jobbat i sitt lokala varuhus. Så när den vackra gamla byggnaden slår igen för gott vet hon inte vad hon ska göra.

När hennes syster Sofia mer eller mindre tvingas att hitta ett jobb åt sin syster av deras mamma känner sig Carmen tvingad att ta det. Carmen ska jobba i en liten bokhandel över jul och bo i Sofias extrarum.
Men Carmen har aldrig varit särskilt intresserad av hennes systers tre barn och nu förväntas hon hjälpa till och sitta barnvakt när barnsköterskan har föreläsningar på universitetet.
Sofia framstår som den perfekta systern som är gift, är en framgångsrik advokat, har tre barn och är höggravid med sitt fjärde barn.
Carmen är den misslyckade systern.

Bokhandeln drivs av en gammal man som hoppas kunna sälja affären. Men de är väldigt nära en konkurs och det blir Carmens uppgift att få fart på försälningen.

Under veckorna som går lär Carmen och Sofia känna varandra igen. Det blir naturligtvis en massa missförstånd som lätt kunde ha undvikits.
Carmen blir också intresserad av en framgångsrik författarer, Blair, och universitetsprofessorn Oke. Vem ska hon välja?

Boken är rolig och mysig. Men jag har svårt för Carmen som är så fruktansvärt självisk. Det är också en väldig massa tjat om vikt och vad en ska äta. Väldigt mycket tjat om vikt också om vikten på barnen.
Jag hade svårt för kärlekstriangeln. Förstår egentligen inte varför hon är intresserad av någon av dem.

Det är lite kul att Ramesey, Zoe och barnen dyker upp i boken. De är ju med i Den lilla bokhandeln i hamnen ( Bookshop on the Shore)

Boken fick tre stjärnor på Goodreads och är skriven av Jenny Colgan.

 

 

The 12 Days of Christmas

För första gången på 10 år är Freya tillbaka i den lilla byn Middlemass under julen. Gatorna må tindra med julljus, men efter att nyligen förlorat sin mor har hon aldrig haft så lite julkänslor.

Eftersom hennes barndomshem inte är beboligt (ingen fungerande el m.m.) tvingas hon bo hos sin granne Finn. Problemet är bara att hon var förälskad i honom när hon var tonåring. Men de känslorna måste ju ha gått över , eller?
För att distrahera sig från sorgen efter mamman och hur snygg Finn är ger hon sig själv en utmaning. Hon ska tolka ”The Twelve Days of Christmas” genom att skapa egna recept.

Freya har tillbringat de senaste 10 åren i Paris där hon jobbat under stjärnkocken Andre. Men hon fick sparken när hon sa att hon måste åka hem. Hon berättade inte att mamman var dödssjuk.
Freya hade också en bästa vän Hattie som blev kvar i Middlemass. De förlorade kontakten men nu vill hon återknyta den.

Boken är mysig men väldigt ytlig. Det är hemskt att mamman var så sjuk och inte berättade det för Freya. Hon fick ju inte en chans att ta ett riktigt farväl. Hela historien är ytlig. Jag gillar Finn och hans bror med frun. Men det är för lite information. Jag förstår inte heller varför Hattie beter sig som en tonåring och tjurar över allt. Hur kan hon missat att Freyas mamma var så sjuk och sedan dog? Det är en pytteliten by.

Boken fick två stjärnor på Goodreads. Författaren heter Poppy Alexander och det var den första (och enda?) boken jag läst av henne. Jag läse nog för många julböcker på rad.

Jag fick boken genom The English Bookshops Advents-kalender.

Mot den glittrande snön vid världens ände

Vintern 1885 leder krigshjälten överste Allen Forrester en liten grupp män på ett omöjligt uppdrag: att resa uppför Wolverinefloden och kartlägga dess vidsträckta och vilda Alaskamiljö. Bakom sig lämnar han sin nyblivna fru Sophie, gravid med deras första barn, och Forrester skriver ner sina extraordinära äventyr med hoppet att hans dagbok når henne om han inte återvänder – för vem vet vad som finns bakom flodens krök dit ingen tidigare nått.

Omgivningarna kring Wolverinefloden är häpnadsväckande vackra och svårtillgängliga. Medan de kartlägger trakterna och samlar information om indianfolken, vars kunskap om naturen är olik allt de tidigare lärt sig, upptäcker Forrester och hans män den tunna gränsen mellan människa och vilt djur, levande och döda. Männen vet att de kommer att stå inför prövningar som hunger och livsfara, men kan inte komma ifrån känslan att något större, någon mystisk kraft, hotar deras liv.

Samtidigt, i Vancouver, drömmer Sophie om att få resa vid sin mans sida. Hon vet inte att vintern kommer att kräva lika mycket av henne som av hennes man, och att både hennes hopp och mod kommer att bli testade till bristningsgränsen. Hon upptäcker en ny teknik, fotograferingen. Kan den hjälpa henne genom de långa månaderna?

Sanningarna Allen och Sophie upptäcker under loppet av detta deras ödesmättade år kommer att förändra deras, och alla deras efterlevandes, liv för alltid.

Jag tyckte verkligen om att läsa om Allens rea genom Alaska och allt han var med om med sina medresande. Miljöbeskrivningarna är helt otroliga. Men jag tyckte lika mycket om att läsa om Sophies liv. Hur ensam och utlämnad hon känner sig. Hon är väldigt stark i hur hon hittar nya mål när allt går fel.

Vi får också följa en släkting till Allen i nutid som brevväxlar med en ung museiintendent i Alaska. Boken innehåller också en hel del magisk realism. Det blir faktiskt riktigt otäckt flera gånger. Jag kommer att tänka på Evig Natt av Michelle Paver flera gånger. Krypande skräck. Så bra!

Boken fick fyra stjärnor på Goodreads. Författaren heter Eowyn Ivey och jag har läst Snöbarnet av henne tidigare.
Jag läste boken under Nyårssprinten.

Vem har sagt något om kärlek?

Det är en vanlig onsdagskväll när det som inte får hända händer. Hemtelefonen ringer och Elafs pappa svarar. Hon hör att han är upprörd och sekunden efter stormar han in i hennes rum. Det är en kille som frågat efter henne i luren och hon förstår att det är David, chattkompisen från Lunarstorm som tjatat till sig hennes nummer. Det är en oskyldig flirt och de har inte ens träffats i verkligheten, men pappan ser sin värsta mardröm framför sig: att Elaf skaffat pojkvän.

Vem har sagt något om kärlek? är en personlig och gripande skildring av hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. En direkt inblick i de förhållningsregler och förbud som präglade författarens uppväxt, och som ingen av klasskompisarna kände till eller fick veta någonting om. Minnena av ett dagligt förtryck som utövades av de människor som stod henne allra närmast.

En välskriven, engagerande och intressant bok. Jag tyckte om att det var kapitel med fakta om just hedersnormer och hedersförtryck. Det är bra med förklaringar och vilka tecken som kan tyda på hedersförtryck.
Jag lyssnade på boken och det vara författaren Elaf Ali själv som var uppläsare. Jag tyckte också om att hon intervjuat sina föräldrar om vissa händelser i boken. Hur deras syn på på händelserna och deras eget handlande ändrats.

Boken fick fem stjärnor på Goodreads. Läs eller lyssna på den!
Jag lyssnade på den under Nyårssprinten.

Jul i rubinrött

 

Sverige 1888.

Nina Swartensköld är friherrinna på Dackesta.
Utåt sett har hon allt: man, barn och en gynnad tillvaro på herrgården. Men bakom stängda dörrar är äktenskapet olyckligt, varje dag är en kamp och hon drömmer om ett annat liv. När den karismatiske konstnären och privatläraren Johan Mahler anländer för att undervisa sonen och bo på godset sker det otänkbara – Nina blir kär och känslorna är besvarade. Medan vintermörkret sänker sig brinner den hemliga förälskelsens låga allt starkare.
Men riskerna är enorma. Om greven får veta sanningen mister Nina allt. Julen närmar sig, granen kläs inför luciabalen och det visar sig att fler på herrgården bär på en förbjuden längtan.

Detta är den andra fristående boken i Ulltunasviten. Den första Jul i krinolin var precis lika bra som den här. Helt omöjlig att sluta läsa. Full med längtan och passion. Den är också riktigt mörk och innehåller olika sorters övergrepp. Det förekommer våldtäkter och misshandel.

Boken är skriven av Amanda Hellberg och jag har läst det mesta hon ar skrivit förut. Jul i rubinrött fick fyra stjärnor på Goodreads.

Författaren har tidigare skrivit:

  • Styggelsen
  • Döden på en blek häst
  • Tistelblomman
  • Jag väntar under mossan (12-15 år)
  • Det osynliga godiset (9-12 år)
  • Snögloben
  • Jul i krinolin

Frågar åt en vän

Lydia Dunge lever ett hektiskt liv. Hon är avdelningschef på anstalten Vinterbo och har både ett bröllop och en begravning att planera. Med en dement morfar, en mamma som tycks mer besvärad än sorgsen och fyra egensinniga syskon gör Lydia sitt bästa för att mormodern under värdiga former ska föras till sista vilan. Fästmannen Douglas, som alltid har haft sina invändningar mot Lydias brokiga, smått kaotiska familj, känner sig bortprioriterad.

Av misstag råkar Lydia skicka ett meddelande avsett för Douglas till Ninos, en total främling. Det blir startskottet för en konversation som blir Lydias följeslagare under de skakiga månaderna fram till begravningen. Hemligheter avslöjas, människor förändras och när Allhelgonahelgen och begravningen närmar sig är ingenting längre sig likt. Hur navigerar man i livet när kartan hela tiden ritas om?

Jag tycker verkligen om Sara Molins böcker. Karaktärerna känns verkliga och det är omöjligt att sluta läsa. Det är kärlek, hemligheter, sorg, missförstånd humor och komplicerade relationer i en salig blandning.

Det är ett roligt grepp att Lydia får bo hemma hos tre av sina syskon i två veckor var. Det är ganska mycket de lär om varandra då.

Boken fick fyra starka stjärnor på Goodreads. Jag läser gärna fler böcker av författaren.

Sara Molin har tidigare gett ut:

  • Som en öppen bok
  • En oönskad julklapp

En smakebit på søndag: Förföljaren

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under veckan som gått har jag varit med i Nyårssprinten på instagram. Annars har jag inte gjort så mycket. Vi tog det lugnt här hemma på nyårsafton. Det har blivit en massa avsnitt av New Girl.
Idag har jag varit ut med brorsan, Mya , Theo och Thor till backen vid Lillsjön. Vi byggde snögubbar och Theo och Thor åkte pulka.

Denna veckas smakbit kommer från Förföljaren av Nora Roberts. Från sidan 9:

Hettan väckte henne inte, inte heller det mjuka åskmullret från ett oväder som drog ihop sig i fjärran. Naomi gick från sovande till vaken på ett ögonblick, som om någon hade ruskat om henne ordentligt eller ropat hennes namn i örat på henne.
Hon satte sig rakt upp i sängen, blinkade i mörkret, hörde ingenting utom fläktens surrande, syrsornas ljusa toner, och en ugglas långsamma, upprepande hoande. Alltihop lantliga sommarljud som var lika välbekanta som hennes egen röst, och ingenting som borde ge en underlig liten klump i halsen.