Läst i november

November har varit en riktigt tuff månad. Tur då att jag trots all skit på jobbet kunnat läsa!
Visserligen blev det en hel del barnböcker som lästes på grund av Believathon 3.

De här böckerna lästes:

I november läste jag:

4573 sidor

16 böcker

13 på svenska

11 ingår i en serie

9 egna

7 Storytel

3 på engelska

0 biblioteksböcker

0 rec.ex

Månadens bästa: Jag for ner till bror, Brun flicka drömmer, Vi for upp med mor, The Children of Jocasta, Aru Shah and the End of Time, Morrigan Crows magiska förbannelse & En oönskad julklapp.

Månadens sämsta: Upptäckten (Luna och superkraften #1)

Månadens överraskning: Att jag älskade Jana Kippo-trilogin så mycket (lyssnade klart på den tredje delen 2/12).

Månadens besvikelse: ?

Utmaningar:

Goodreads: 169/100

Finish that series: 0 (4/26) jag är sämst på den här utmaningen

Hyllvärmare 2020: 0 (5/12)

Kaosutmaning 2020: 3 (32/40)

Aru Shah and the End of Time

Tolvåriga Aru Shah har en tendens att överdriva sanningen för att passa in på sin skola. För när  hennes klasskompisar planerar resor till olika exotiska platser så kommer hon som vanligt att tillbringa sitt höstlov hemma på museumet över forntida Indisk konst och kultur. Där kommer hon vänta på att hennes mamma kommer tillbaka från sin senaste resa för att hitta arkeologiska fynd. Då är det väl inte så konstigt att Aru hittar på att hon är av kunglig ätt och att hon ska resa till Paris med en privatchaufför?

Men på den första dagen av lovet dyker tre av klasskompisarna upp för att avslöja hennes lögn. De tror inte på henne när hon berättar att ett av de forntida föremålen på museet har en förbannelse över sig. De kräver att Aru ska bevisa det och hon går med det och allt går åt skogen.

Hon har frigett the Sleeper som är en uråldrig demon vars uppgift är att väcka The God of Destruction. Hennes mamma och klasskamraterna blir förstelnade och Aru måste rädda dem och världen. Det enda sättet att stoppa demonen är att hitta reinkarnationerna av de fem legendariska Pandavabröderna från den hinduistiska dikten Mahabharata och resa genom Dödens kungadöme. Men hur ska en flicka i Spindelmannen-pyjamas göra det?

Jag älskade den här boken. Aru Shah är underbar och jag gillar all den indiska/hinduistiska  mytologin. Den är faktiskt riktigt spännande och mörk men också väldigt rolig. Jag tycker också om att reinkarnationerna av de fem bröderna verkar vara tjejer allihop. Eller det vet jag ju inte eftersom jag bara har mött två än så länge. Det är så synd att böckerna inte blivit översatta till svenska än.

Författaren heter Roshani Chokshi och jag kommer absolut att läsa vidare i serien. Jag läste den till Belivathon 3.

Smakebit på søndag: Irène

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Vi har haft en lugn helg och bara varit hemma. I fredags tittade jag på två julfilmer på Netflix. The Holidate och Bad Moms 2. Annars har det mest blivit läsning för mig och några avsnitt av Cougar Town.

Eftersom Believathon 3 pågår (läs-a-loten då en ska läsa barnböcker) så har jag läst Aru Shah and the End of Time av Roshani Chokshi och lyssnat på  Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend.

Idag ska jag rätta ett gäng matteböcker, gå en promenad och förhoppningsvis både läsa och skriva några inlägg till bloggen.

Denna veckas smakbit kommer från Irène av Pierre Lemaitre som ingår i  #mina_hyllvärmare2020 då vi ska läsa böcker av författare med efternamns som börjar på L.

Från sidan 13:

Den här flickan såg inte ut som sig själv: håret, som en gång varit blont, hade långa mörka hårrötter och låg klistrat mot hjässan, hyn var sjukligt blek, med ett stort lilaskiftande blåmärke på vänstra kinden, en smal intorkad blodstrimma i mungipan…och så blicken som skrämt vek undan, det fanns inget mänskligt i den längre utom rädsla, en fruktansvärd rädsla som fortfarande fick henne att rysa som om hon hade gått ut i ett snöoväder utan kappa. Hon höll båda händerna runt kaffemuggen, som en överlevande efter ett skeppsbrott.