På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!
I torsdags var det skolavslutning och jag sa hejdå till mina treor. Många kramar, skratt och tårar blev det från mig, eleverna och föräldrarna.
I fredags hade vi fest hos en f.d. kollega med god mat, dryck och quiz. Så roligt!
Igår blev det en sväng ner på stan och en tur till Köpis där jag köpte en ny hatt. Vi hann också med fika hos sambons morbror med fru och ett besök till svärföräldrarna innan vi åkte hem och gjorde Koreanska tacos. Det blev också en promenad i det fina vädret. Jag lyssnade klart på den sista delen i serien om Genghis Khan och hans ättlingar (Djinghis Khan), Conqueror av Conn Iggulden.
Idag blir det säkert en promenad och förhoppningsvis en del läsning.
Denna veckas smakbit kommer från Osynliga kvinnor av Caroline Criado Perez, från sidan 19:
Inte ens mänskliga ben är undantagna från ”manlig till dess att något annat bevisas”-tänkandet. Vi tror kanske att mänskliga skelett objektivt sett antingen är manliga eller kvinnliga och därför befrias från det manliga normtänkandet. Men där har vi fel. I mer än hundra år antogs ett vikingaskelett från 900-talet, känt som Birkakrigaren, vara manligt – trots att det hade ett uppenbart kvinnligt bäcken – eftersom det begravts med en full uppsättning vapen och två hästoffer. gravinnehållet tydde på att en krigare hade begravts – och krigare var lika med män (arkeologerna hänförde det stora antalet referenser till kvinnliga krigare i vikingaberättelser till ”mytologiska utsmyckningar”). Men trots att vapen uppenbarligen övertrumfar bäckenben när det handlar om kön så övertrumfar de inte dna, och 2017 bekräftade prover att benen verkligen tillhörde en kvinna.
Diskussionen slutade dock intevi och med det. Den förändrades bara. Benen kunde ha förväxlats; det kunde finnas andra skäl till att en kvinnlig kropp begravts med de här föremålen.