Tematrio: Kroppsdelar

tematrio

Den här veckan vill Lyran att vi ska:

Berätta om tre böcker som har kroppsdelar i titeln!

  1. Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist. En novellsamling med otäcka berättelser. Jag har läst långnovellen Tjärven och Speciella omständigheter av dem men är sugen på att läsa de andra också.
  2. Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Den första boken av Khemiri som jag läste eller egentligen lyssnade på.  Så bra bok! Helt underbar att lyssna på när Khemiris brorsa Hamadi är uppläsaren.
  3.  Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson. Inte en av mina favoritböcker, snarare tvärtom. Jag har hemskt svårt för Bäckström..

Vad jag läste i mars!

Mars har varit en riktigt bra läsmånad för mig. Det kan ju till viss del bero på att jag hade ledigt med både sport- och påsklov under samma månad! Det var bara 9 arbetsdagar mellan de båda loven! Men egentligen har jag inte läst fler böcker utan flera riktigt bra böcker!

De här läste jag i mars:

  1. Good Omens – Terry Pratchett & Neil Gaiman 
  2. En enda hemlighet – Simona Ahrnstedt
  3. Nemi #11 Trettio tusen varulvar – Lise Myhre
  4. Färjan – Mats Strandberg
  5. Historien om Leila K – Petter Wallenberg 
  6. Yuko – Jenny Milewski
  7. Den sanna historien om Pinocchios näsa – Leif GW Persson
  8. Polarnatt – Frida Skybäck
  9. Mästare, väktare, lögnare, vän – Christoffer Carlsson
  10. I hederns skugga – de unga männens perspektiv – Dilek Baladiz
  11. The Magician’s Land – Lev Grossman
  12. The Twelve (The Passage #2) – Justin Cronin

Månadens bästa: Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson och En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt. Båda fick 5 stjärnor. Men jag läste så många andra nra böcker också: Färjan, Yuko, Polarnatt, Magician’s Land & The Twelve fick alla 4 stjärnor.

Månadens sämsta: Att Evert Bäckström i Leif GW Perssons Sanningen om Pinocchios näsa var så vidrig. Kan inte med att läsa/höra något mer om karln!

Månadens överraskning: Att jag läste så många bra böcker! Att jag höll mig så pas bra till min TBR.

Månadens besvikelse: Att jag inte tyckte mer om Good Omens…Att Nemi-albumet inte var så bra som de tidigare.

Egna böcker: 9 st

Lånade: 2 st

Biblioteksböcker: 1 st

Storytel: 1 helt och 3 till delvis.

Böcker på svenska: 9 st!

Böcker på engelska: 3 st

Lästa från mars tbr: Alla utom Written In My Own Hearts Blood (som jag påbörjat) och The Fair Fight .

Tegelstenar: 3 st och det fattades bara 21 s på Färjan. Så nu är jag ikapp med mitt mål att minst läsa 2 tegelstenar i månaden.

Seriealbum/graphic novel: 1 st

Bok skriven av en kvinna: 5 st

Bok skriven av en man/ män: 7 st

 

Evert Bäckström – vilket svin!

IMG_1866[1]

Den här romanen är en ond saga för vuxna barn och om det inte hade varit för den siste tsaren av Russland Nikolaj II, Englands premiärminister Winston Churchill, Rysslands president Vladimir Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm, skulle det som den handlar om aldrig ha hänt. I den meningen är det en berättelse om det samlade och det slutgiltiga resultatet av de handlingar som fyra män genomför över en period av mer än hundra år.

Fyra män som aldrig träffade varandra, som förvisso levde sina liv i skilda världar, och där de äldste av dem blev mördad förtio år innan den yngsta av dem ens var född. Och som så ofta förr, oavsett i vilket  sällskap eller sammanhang som han nu har hamnat, är det Evert Bäckström som kommer att sätta punkt för historien.

En riktigt underhållande historia. Men jag hade aldrig läst ut den om jag inte lånat den av en kollega och sedan lyssnade på den via Storytel ( med 1,75x hastighet).
Anledningen till detta är den otroligt vidrige huvudpersonen Evert Bäckström. Han är bara för mycket. Rasist, homofob, mangris mm. Han hatar allt och alla. Dessutom är han korrupt det fanskapet. Men konstigt nog nästan alla honom ändå.

Jag störde mig något otroligt på att det hela tiden skulle tjatas om Bäckströms Super-Salami… Vilken jäkla liknelse.. Hjälp mig!

Jag kommer inte att läsa eller lyssna på nån mer av Leif GW Perssons böcker om Evert Bäckström i första taget. Jag är faktiskt säker på att detta blev början och slutet på min bekantskap med Bäckström.