Jag sjunger och bergen dansar

I de pyreneiska bergsbyarna i norra Katalonien levs det rurala livet under de kvardröjande skuggorna från historiens krig. Här träffas bondpoeten Domènec en dag av blixten under en svamppromenad. Efter sig lämnar han hustrun Sió och deras två barn Mia och Hilari, som tillsammans har att minnas och skapa sina liv i ett mytologiskt landskap där såväl männi­skor som natur har något att säga om traktens oläkta sår. Men också om kärlekens möjligheter.

Historien känns väldigt osammanhängande. När jag började läsa den gav jag upp efter två kapitel. Det fungerade inte att läsa den just då. Sen försökte jag igen och läste mer sammanhängande. Historien berättas loksom av berget själv i ett kapitel och sedan av Domènec som träffas av blixten. Men så verkar det handla mycket om krig och vad det fick för konsekvenser och om två vänner där den ena vådaskjuts under en jakt av den andra och vad det får för konsekvenser.

Jag tyckte att den var alldeles för rörig för mig. Jag tycker författaren skriver med ett vackert språk (översättningen av Ellinor Broman är så bra.). Men tyvärr räcker den inte när  jag inte förstår historien.
Boken är skriven av Irene Sola och det var hennes andra roman. Den är skriven på katalanska och gavs ut 2019. Den gavs ut på svenska 2024.