Läst i juli 2021

I juli läste jag ovanligt lite för mig. Jag tror att det berodde på att det var så varmt.  Jag hann också med att se två säsonger av Yellowstone, flera säsonger av Sex and the City och den del annat. Det blev också en sväng till stugan och en resa till Mariefred med besök i Trosa och Sigtuna med E & P.

De här böckerna lästes:

Bäst: Herrarna satte oss hit, Ett jävla solsken och My Brother’s Husband volume 1.

Sämst: Fyra årstider på Ivy Lane och How to Catch a Queen

Överraskning: Ett jävla solsken.

Besvikelse: How to Catch a Queen som var riktigt dålig.

4444 sidor lästes

13 böcker

8 på svenska

8 egna

5 på engelska

3 från Storytel

2 till Kaosutmaningen 2021

2 från biblioteket

 

Sommarmöten

Poppy och Alex. Alex och Poppy. De har egentligen ingenting gemensamt. Hon är impulsiv, han är jordnära. Hon har en omättlig reslust, han föredrar att stanna hemma med en bok. Och ändå, av en lycklig slump, har de varit bästa vänner ända sedan de gick på college. Och varje år, i tio års tid, har de gjort en resa tillsammans, bara Poppy och Alex.

Tills för två år sedan, när de förstörde allt. Och de har inte pratat sedan dess.

Poppy borde ha allt hon önskar, men hon har fastnat i gamla hjulspår. Hon inser att senast hon var riktigt lycklig var under den där sista resan med Alex. Så hon bestämmer sig för att försöka övertala honom att följa med på ännu en sommarresa. Mirakulöst nog tackar han ja.

Nu har hon en vecka på sig att lappa ihop deras vänskap. Om hon bara kan undvika elefanten i rummet som hela tiden har hotat deras utåt sett perfekta relation Vad kan gå fel?

Jag beställde hem boken i en I Lav Lit-box från Lavender Lit. Den var lättläst och underhållande. Tyvärr blev jag inte så berörd av varken Poppy eller Alex. Jag köpte helt enkelt inte varför de betedde sig som de gjorde. Jag tyckte mycket mer Strandläsning av samma författare, Emily Henry, som jag läste förra året.

Sommarmöten fick tre stjärnor på Goodreads. Det var helt enkelt något som fattades för att den skulle fungera för mig.

En smakebit på søndag: Sommarmöten

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Men just nu har Marie sommaruppehåll. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Av någon anledning så fungerade inte min tidsinställda inlägg så nu kommer smakbiten på måndag istället. Det såg rätt ut men hade inte blivit ”postat”.

Det har varit väldigt varmt här. För varmt! Tur att en kan sitta inomhus eller i skuggan och läsa. Jag och den här värmen går inte riktigt ihop.
Men jag har under hela förra veckan varit med på/i Litteraturkollo som @nellonbookish @iregnet och @boklycka hållit i.

Igår var vi med svärföräldrarna och åt på Robin Hood. De har en jättefin uteservering med tak så en kunde sitta i skuggan men vad hjälpte det när det var 32 grader..
God mat var det i alla fall.

 

Denna veckas smakbit kommer från sommarmöten av Emily Henry, från sidan 45:

Första kvällen på nollningen på University of Chicago får jag syn på honom. Han har på sig kakibyxor och en T-shirt med U of Chicago, trots att han bara har varit på den här skolan i hela tio timmar. Han liknar inte alls den sortens konstnärliga elit jag hade föreställt mig att bli vän med när jag valde en skola i den här stan. Men jag är här ensam (min nya rumskompis, visade det sig, följde efter sin storasyster och några kompisar till college och skippade alla aktiviteter på nollningsveckan så fort hon kunde) och  han är också själv, så jag går fram till honom, håller upp mitt glas mot hans tröja och säger: Jaha, går du på University of Chicago?”
Jan stirrar oförstående på mig.

Strandläsning

Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser.

Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romantiska komedier och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls.

Älskade den här boken och läste ut den från fredagkväll till lördag förmiddag med en sovpaus mellan.
Tycker om lite mörkare romance med skadade karaktärer.
Detta skulle kunna bli en så bra romantisk komedi! Tyckte också om att de båda är författare och har förutfattade meningar om varandra och varandras genres.

Jag fick tag i boken när jag beställde den senaste I Lav Litboxen från Lavender Lit.

Boken fick fyra starka stjärnor på Goodreads, kanske höjer jag det till fem. Detta är den första boken jag läst av författaren Emily Henry.

Smakebit på søndag: Varför jag inte längre pratar med vita om ras

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en riktigt skön helg. Vi har bara varit hemma själva och bara gått ut för att åka till affären och att lämna återvinningen. Jag började läsa Strandläsning av Emily Henry på fredagen och läste ut den på lördagen. Det tog mindre än ett dygn. Kan verkligen rekommendera den boken.

Igår var det Lauren and the Books Summer #cozyreadingnight mellan 20.00-23.00 så då satt jag i soffan och läste Varför jag inte längre pratar med vita om ras av Reni Eddo-Lodge.

Idag har jag redan jobbat lite med att skaffa vikarier till imorgon och att rätta några matteböcker. Resten av dagen tänker jag läa och fixa med bloggen.
Denna veckas smakbit kommer från Varför jag inte längre pratarmed vita om ras. Från sidan 73-74.

Färgblindhet är en barnslig, ofullgången analys av rasism. Den börjar och sluta med >>diskriminering av personer på grund av deras hudfärg är fel<< utan att ha någon förklaring hur strukturell makt kommer till uttryck i dessa utbyten.
Utifrån en så omogen analys används denna definition av rasism ofta för att tysta människor av färg som försöker artikulera rasismen vi möter. När personer av färg påpekar detta, blir de anklagade för att vara rasister mot vita människor, och så kan ansvaret än en gång undvikas. Färgblindhet accepterar inte giltigheten i strukturell rasism eller historien om vit rasmässig dominans.