Alice Scott är den eviga optimisten som fortfarande drömmer om att slå igenom som skribent. Och för att göra det vill hon skriva biografin om Margaret Ives, arvtagerskan som prydde varenda tabloid och var skvallerpressens stora älskling som ung – innan hon plötsligt gick under jord och aldrig syntes till igen. När Alice äntligen lyckas hitta Margaret – eller åtminstone en åttioårig kvinna som påstår sig vara Margaret – beger hon sig till ön Little Crescent för att undersöka saken.
Men Alice är inte den enda som åkt dit för att skriva om den skandalomsusade Margaret Ives … Det visar sig att den prisbelönta skribenten Hayden Anderson är där på samma uppdrag. Och för att få det prestigefyllda jobbet måste de bo på ön i en månad och var för sig intervjua Margaret, för att sedan låta kvinnan välja den skribent hon gillar mest. Men berättar Margaret verkligen sanningen om sitt liv? Och hur ska Alice kunna koncentrera sig på jobbet när Hayden hela tiden finns där och påminner henne om den pulserande – och väldigt olämpliga – längtan som växer sig allt starkare mellan dem?
Det blir snart allt tydligare att deras historia – precis som Margarets egen – kan bli ett mysterium, en tragedi eller en kärleksballad … beroende på vem som berättar den.
Det här är egentligen inte ens romance. Istället känns det mer som Evelyn Hugos sju äkta män men med mer fokus på Margarets och hennes förfäders liv. Jag hängde inte riktigt med när Alice föll för Hayden. Hon pratar om kärlek på en gång… Det är också en massa tjat om att de inte kan ha sex innan uppdraget är avslutat men de har ju oralsex flera gånger, räknas inte det?
Boken är välskriven men inte en av Emily Henrys bästa. Den fick 3,5 stjärnor på Storygraph.
