Etikettarkiv: My Policeman

by

Tisdagstrion: Yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag (Uniformens dag den 17/4)

Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Yrken (eller andra roller) med uniform, i handling, titel eller på omslag (Uniformens dag den 17/4)

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

  1. My Policeman – Bethan Roberts It is in 1950s’ Brighton that Marion first catches sight of the handsome and enigmatic Tom. He teaches her to swim in the shadow of the pier and Marion is smitten – determined her love will be enough for them both.
    A few years later in Brighton Museum Patrick meets Tom. Patrick is besotted with Tom and opens his eyes to a glamorous, sophisticated new world.
  2. Eldfångaren – Nicholas Evans (Flygande brandmän) Ed Tully och Connor Ford har jobbat flera somrar som luftburna brandmän och enbart sett det som en spännande utmaning. Men den här gången är de oroliga, oroligare än någon av dem vill erkänna. Ingen av dem har sett en skogsbrand sprida sig lika våldsamt. Och någonstans i detta brinnande infernot finns Julia, kvinnan båda männen älskar…
  3. Kvinnor i vitt – Barbara Wood (handlar om kvinnliga läkare) På en anrik läkarhögskola i Kalifornien möts de: Mickey, Sondra och Ruth. De är de enda kvinnorna i en årskull på närmare hundra studenter, och utbildningen domineras fortfarande av män. I den stenhårda konkurrensen söker de sig till varandra och det blir upptakten till en vänskap för livet.
by

My Policeman

Det är 1950-talets Brighton när Marion får upp ögonen för Tom. Han är hennes väninna Sylvies äldre bror och mer eller mindre ouppnåelig.
När Tom åervänder efter att ha gjort värnplikten och utbildat sig till polis söker Marion upp honom. Han är känd för att vara en bra simmare och hon övertygar honom att lära henne simma.  Marion faller handlöst för Tom som är mer avvaktande.
Sylvie ger henne också en kryptisk varning om att Tom inte är som andra män.

Tom i sin tur möter konstnären Patrick på ett museum. De blir först vänner men sedan utvecklat det sig till något helt annat. Men på 50-talet är det fortfarande förbjudet att vara homosexuell och det är tryggare för alla om Tom gifter sig med Marion.Marion som inte riktigt förstår eller vill förstå vad som händer mellan Tom och Patrick.

Tom är både Marion och Patricks polisman och de måste dela honom, men till slut avslöjas allt och deras liv förstörs.

När vi kommer in i berättelsen har det redan hänt. Det är nu 1999 och Patrick har fått en stroke och har förlorat talet och kontrollen över sin kropp. Marion bestämmer att han ska flytta in hos henne och Tom något som Tom inte vill ha något att göra med.
Allt berättas omväxlande i tillbakablickar. Ibland är det Marion som berättar och nadra gånger är det Tom eller Patrick.

Jag tyckte om boken som är hemskt sorglig. Boken är skriven av Bethan Roberts och har filmatiserats med Harry Stiles som Tom.

by

En smakebit på søndag: Kindred

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I fredags hade vi fest med jobbet. En kollegas 65-årsdag och pensionering skulle firas och hade blivit uppskjuten hela hösten på grund av olika anledningar. Nu var det äntligen dags!
Vi hade delat upp vad alla skulle bidra med till maten och vår festkommitté gjorde olika aktiviteter och lekar.
Tre andra kollegor som fyllt jämnt (30-, 40 och 50-år) blev också firade och 40 och 50-åringen fick tävla med varandra. De fick bara poäng om de svarade lika.
En mycket lyckad kväll med många skratt, dans och god mat.

Igår vägrade jag att gå ut för det var snöstorm. Så istället kollade jag på Oscarsgalan och sedan läste äntligen ut My Policeman av Bethan Roberts som jag läst under hela veckan. Vi kollade också klart på första säsongen av Living Single.

Idag ska vi städa, köra lite tvätt, göra cannelloni och annat småfix här hemma. Jag hoppas hinna läsa lite också så klart.

Denna veckas smakebit kommer från Kindred av Octavia Butler, från sidan 1:

I lost an arm on my last trip home. My left arm.
And I lost about a year of my life and much of the comfort and security I had not valued until it was gone. When the police released Kevin, he came to the hospital and stayed with me so that I would know I hadn’t lost him too.
But before he came to me, I had to convince the police that he did not belong in jail. That took time.The police were shadows who appeared intermittently at my bedside to ask med questions I had to struggle to understand.
´How did you hurt your arm?´they asked. ´Who hurt you?´ My attention was captured by the word they used: hurt. As though I’d scratched my arm. Didn’t they think I knew it was gone?

by

En smakebit på søndag: My Policeman

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Skärmen på min iPad har gått sönder. Den hade lagt den på  in säng och när jag kom dit igen hade det spruckit. Mycket underligt eftersom jag inte hade tappat den eller lagt något på den. Nu är den 5-6 år gammal men ändå. Den fungerade ju och jag brukade kolla på Booktube och ibland läsa Kindle-böcker på den.

Igår var vi in på en skivmässa på  Grand Hotel men vi hittade inget vi ville ha. Det blev tacopaj till middag och sedan läste jag ut Råttjakten av M.W. Craven. Vi kollade också lite på Living Single (en gammal tv-serie från 90-talet med Queen Latifah).

Idag har jag fixat lite inför jobbveckan och efter sambon har tränat ska vi städa. Det blir också lite bloggfix och förhoppningsvis en del läsning också.

Denna veckas smakebit kommer från My Policeman av Bethan Roberts, från sidan 3:

I considered starting with these words: I no longer want to kill you – because I really don’t – but then I decided you would thonk this too melodramatic. You’ve always hated melodrama, and I don’t want to upset you now, not in the state you’re in, not at what may be the end of your life.
What I mean to do is this: write it all down, so I can get it right. This is a confession of sorts, and it’s worth getting the details correct. When I am finished, I plan to read this account to you, Patrick, because you can’t answer back any more. And I have been instructed to keep talking to you. 
Talking, the doctors say, is vital if you are to recover.