Gud hjälpe barnet är Toni Morrisons första samtidsroman. I denna sparsmakade och skoningslösa berättelse åskådliggör hon hur sår man tillfogas i barndomen kan få förödande konsekvenser och forma en människas hela liv.
I centrum står Bride, en ung, rättfram, vacker kvinna. Hennes fantastiska, djupt mörka hudfärg är en del av hennes skönhet och samtidigt något som har fått hennes ljushyade mamma att ta avstånd från henne och förvägra henne både kärlek och ömhet.
Bland karaktärerna finns också Booker, mannen som Bride älskar men förlorar på grund av händelser i det förflutna. Rain, den mystiska vita flickan som dyker upp i Brides liv. Och så Sweetness, Brides mamma, som slutligen tvingas komma till insikt om att det man utsätter barn för har stor betydelse. Och att risken finns att de aldrig glömmer …
Som alltid är Morrisons språk och sätt att berätta otroligt.
Birde påverkas så klart otroligt mycket av hur kallt och känslolöst hennes mamma som hon inte ens får kalla mamma behandlat henne. Mamman kräver att hon ska kalla henne Sweetness så folk inte ska förstå att hon är Birdies mamma. Allt för at flickan är så mörkhyad och Sweetness själv kan misstas för att vara vit.
Det handlar inte bara om Sweetness avståndstagande utan ett helt lands avståndstagande, där ett rasistiskt rangordnande av människor efter nyans som fortfarande lever kvar än idag.
Slutet på boken känns lite väl plötsligt. Jag tyckte också att en del av hadlingen aldrig fick något avslut. Som när Birde som barn vittnade mpt en lärare och fick henne fängslad men det visar sig att hon ljög för att få sin mammas uppmärksamhet och kärlek.
Boken är fick fyra stjärnor på Storygraph. Jag har tidigare läst Sula, Älskade, Jazz, De blåaste ögonen, Solomons sång, Paradis och Recitatif av Toni Morrison. Men jag skulle vilja läsa om några av hennes tidigare böcker på enegelska.