Andra världskriget rasar. Tyskarna har blivit inringade i Stalingrad kanske håller kriget på att vända. Sågverket på Svartvik har lagts ner, och Bricken har fått veta av doktorn att hon är på den sista resan. Men ännu kan hon hjälpa sina vuxna barn när de är i nöd. Att hjälpa den som flyr från våld i hemmet vet Bricken hur hon ska göra svårare är att göra något åt den djupa klyfta politiken skapat mellan hennes söner. 

Bricken och Elvira bor kvar i sitt järnspisrum, och det är fortfarande en plats mitt i livet. Men det förflutna kommer närmare på den sista resan, och Bricken samtalar inom sig med de människor som format hennes liv.

Så var vi framme vid den sista boken. Bricken är döende. Hon är inte rädd men känner sig inte klar med livet riktigt än. Hennes familj behöver ju henne än. Nikanor är hemma igen från Ryssland men han åervände ensam. Han har suttit fängslad i Sibirien och blir utstött av andra kommunister när han berättar om det han upplevt. De tror att han ljuger.
Yngsta sonen Edvin sitter i ett arbetsläger på grund av sin politiska övertygelse (kommunist).
Margareta är gift med strejkbrytaren Kåre och det visar sig att han super igen och är hustrumisshandlare.  Vad ska Bricken göra?
Det blir inte bättre heller när Edvin komner hem och blir osams med Nikanor.

Den sista boken består till säkert 50% eller mer av tillbakablickar (samma som funnits i de tidigare böckerna) . Antagligen gör författaren så för att visa att det är slutet på Brickens liv och att hon tänker tillbaka på sitt liv. Problemet är att det varit så i de tidigare böckerna också. Men nu är det mer än halva boken.
Jag har ändå tyckt om att få följa med Bricken under nästan hela hennes liv. Att få följa sågverksarbetare med ett kvinnligt perspektiv.
Det handlar väldigt mycket om gud i alla böckerna. Bricken är ju baptist. Författaren Vibeke Olsson är själv baptistpastor.

Boken fick 2,5 stjärnor på Storygraph. De andra böckerna i serien heter:

1. Sågverksungen
2. Bricken på Svartvik
3. Sågspån och eld
4. Amerikauret
5. Glödens färger
6. Som ett träd i skogen
7. Som skuggan följer ljuset
8. Stockens färd mot havet

1932, året efter skotten i Ådalen blir dramatiskt på Svartvik, först en sågverksstrejk där Svartviks arbetare står ensamma, sedan en massastrejk över hela Sverige.

Den ideologiska maktkampen mellan socialdemokratin och kommunismen präglar både strejkledningen och vardagslivet och skär rakt igenom Brickens familj.

Bricken är nu 63 år och funderar mycket över hur hon ska förmedla minnen, hopp och framtidstro till barn och barnbarn.

Mycket är osäkert och det är Bricken van vid ändå hade hon aldrig kunnat ana vad som ska hända hennes familj.

Det blir riktigt svårt igen för Brickens familj. Elvira  och Edvin har ju bott med Bricken men nu måste  även Elias flytta hem.  Alla strejkar och hennes barns familjer får också det svårt. Nikanor är nu 10 barnsfar och omgift med den mycket yngre Sally. De  har det svårt och skickar iväg några av sina barn till en slags kollo i Stockholm där de ska få äta upp sig.
Alla arbetare är skakade efter skotten i Ådalen och tror inte att det ska hända igen men så gör det det i bland annat Sandarne (där jag är uppväxt) när polisen skjuter när arbetare demonstrerar när s.k. svartfötter (strejkbrytare) arbetar efter arbetarna fått sin lön halverad.
Nikanor är kommunist och bestämmer sig för att utvandra till Ryssland med sin familj till Brickens stora sorg.

I slutet av förra boken när Nikanor gifte sig med Sally så orkade inte riktigt med alla hans ungar och speciellt inte Margareta som kissade på sig ibland. Bricken tog då hem henne till sig och nu är hon vuxen. (det går fort i den här serien med tidshoppen). Nu kommer hon hem och är gravid. Men hon får ihop det meden grannson som också är strjekbrytare. Historien upprepar sig som med Frida och hennes man.

Boken fick tre svaga stjärnor. Det är för många upprepningar som jag har sagt om de tidigare böckerna och nu när jag läst den sjunde av åtta böcker så har jag tröttnat rejält. En ska nog inte läsa alla efter varandra som jag gjort. Det blirju extra tydligt då.

Författaren heter Vibeke Olsson och de tidigare böckerna i serien heter:

1. Sågverksungen
2. Bricken på Svartvik
3. Sågspån och eld
4. Amerikauret
5. Glödens färger
6. Som ett träd i skogen
7. Som skuggan följer ljuset
8. Stockens färd mot havet

Bricken är femtio år. Men hon kommer fortfarande ihåg strejken 1879 när hon var tio år, Nu är det 1918 och det stora världskriget har rasta i 4 år. Nu är det sämre med mat igen och det blir sirapsvaten till gröten, mjölken är dyr. Men sågverket har ändå framtidstro och har installerat nya maskiner i brädgården och bygger en ny skola.

Bricken och hennes familj har fått flytta i i ett rum och kök, ett rum med kakelugn. Där bor hon med minstingen Edvin och de vuxna barnen Elvira och Isak.  Men på hennes 50 årskalas i kapellet kommer alla barn och barnbarn.Det har gått många år sedan den stora strejken 1879. Då var Bricken tio år, nu är hon femtio år, men hon har inte glömt. Året är 1918 och det stora världskriget har pågått i snart fyra år. Hemma i Svartvik tvingas de åter använda sirapsvatten till gröten, mjölken är för dyr. Men sågverket har framtidstro. De installerar maskiner i brädgården och bygger en stor ny skola.

Nikanors fru Marja väntar sitt sjunde barn och hon verkar inte må så bra. Hon har fått korset i ansiktet som dyker upp när en är undernärd.
Bricken hann vara gift med Isidor Eskilsson i fem år innan hon blev änka. Han dök ju upp i många av de tidigare böckerna som en av henes kostkarlar och kallades då Eskilsson och var vän med hennes pappa. Han i samma ålder som pappan men tydligen var han hennes livs kärlek och pappa till minstingen Edvin som föddes 1910.

Nu slår Spanska sjukan till och Bricken och flera i hennes närhet blir sjuka och väldigt många dör. En väldigt rörig bok med väldigt många tillbakablickar. Jag märker också att jag har svårt för Nikanor som är något av en skitstövel.
Boken fick tre stjärnor på Storygraph. Vibeke Olsson är författare till serien.

De andra böckerna i serien heter:

1. Sågverksungen
2. Bricken på Svartvik
3. Sågspån och eld
4. Amerikauret
5. Glödens färger
6. Som ett träd i skogen
7. Som skuggan följer ljuset
8. Stockens färd mot havet

Så jag kan sakna glödens färger, hur de skiftade när jag hade lagt eldgruva för natten. Hur jag kunde ligga och se färgerna skifta i spiseln. Visst är järnspisen en välsignelse, lättare med matlagning och den måste inte passas hela tiden. Men så jag kan sakna färgerna.

I det nya århundradets första natt låg jag och såg på färgerna, tänkte att de var lika vackra som fyrverkerierna vi just hade sett.
Det var nittonhundratalets första natt. Det var fyra år innan vi fick järnspis.

Nikanor är plankbärare, Frida arbetar med splitveden, Elvira har sin symaskin, Hella kapar ribb. Elias och Isak har just börjat springa barfota igen. Järnspisen värmer hela köksrummet. Våren 1909, trettio år efter Sundsvallsstrejken, behöver ingen gå och lägga sig hungrig.
Nog är Bricken tacksam.
Trots att hon saknar den där bottenglädjen som hon hade när Natan levde.
Så vad är nu detta med Nikanor? Eskilsson har gått kostgång hos Bricken i många år, hon litar på honom, men vad är det han säger om våld och hat? Inte har väl Nikanor gått och anslutit sig till Hinke Bergegren? Hinkeanerna förespråkar ju blodig revolution och dolken i köttet. Det är långt, långt bort från morfar Edvins drömmar.

30 år har gått sedan sågverksarbetarna gick ut i strejk för första gången. Bricken minns deras glöd men det gör inte Nikanor och de andra unga.

Bricken är 40 år och bor i lägenheten med sina barn. Det är Nikanor som står på kontraktet nu. Brickens pappa har drabbats av slag och bor numer på fattighuset. Nikanor är plankbärare som morfar och är väldigt fackligt aktiv.
Dottern Frida kommer hem och är gravid blr Bricken orolig men tror att det kommer att ordna sig på något sätt.
Så bryter den stora strejken ut 1909 och allt krånglar till sig.
Fridas blivande man blir strejkbrytare och utstött av alla. Nikanor vägrar att ha något att göra med honom.
Bricken är förtvivlad.

Vi får också veta i tillbakablickar att Bricken haft en kärlekshistoria med magister Sundblad innan han övergav henne och hon fick ett missfall.
Det var intressanta att läsa om strejken men det är för många tillbakablickar till tidigare händelser. Om storsvagåren, hennes syskon som dog, föräldrarnas vandring, Brickens tid som lillpiga, tiden i Stockholm,  m.m. Allt med samma formuleringar som i de tidigare böckerna.
Det blir för lite ny handling i boken. Men boken fick ändå fyra (svaga) stjärnor.

Vibeke Olsson är författare till serien.

De andra böckerna i serien heter:

1. Sågverksungen
2. Bricken på Svartvik
3. Sågspån och eld
4. Amerikauret
5. Glödens färger
6. Som ett träd i skogen
7. Som skuggan följer ljuset
8. Stockens färd mot havet

– Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe.
Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hemtrevligt, det skänker lugn.
När jag ser på väggklockan blir jag glad.
När jag ser på termometern pickar orosfågeln i hjärtat.

Det är sekelskifte också på Svartviks sågverk – men det som märks mest är diskussionerna om föreningsrätten. Varför skulle inte sågverksarbetarna ha rätt att organisera sig?

Bricken är sjubarnsmamma. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor tvingas iväg hemifrån och bli en främling bland sina egna?

Mellan Sågspån och eld och Amerikauret har det gått nästan 10 år och Bricken ska snart föda sitt sjunde barn. En pojke förlorade hon som spädbarn året före men nu är det dags igen. Det är inte lätt med Natan som är alkoholist men han är inte våldsam i alla fall. Bricken är fortfarande kär i honom men det är inte lätt. Trots att Nata har blivit frälst och gått med i forsamlingen (baptisterna) så börjar han dricka igen  och igen. Till slut har de församlingen fått nog och utesluter honom.
Men så händer något fruktansvärt och Brickens hela liv förändras igen. Kommer hon kunna behålla sina barn hos sig?

En väldigt sorglig del i serien. Brickens liv so redan är så svårt blir ännu svårare. Tur att hon har sin pappa och hans vänner annars skulle det gått ännu värre för henne. Men Bricken har ett hjärta av guld och gör allt hon kan för att hjälpa grannar och vänner.

Det är hemskt att läsa om hur barn auktioneras ut till den som begär minst. Min sambos morfar blev såld på en sådan auktion tillsammans med sin bror. Brodern fick slita väldigt hårt hos en bonde som slog och utnyttjade hans arbetskraft medan sambons morfar hade det lite bättre.

Amerikauret är den fjärde delen i serien om Bricken. Författaren heter Vibeke Olsson. Boken fick fyra stjärnor på Storygraph även fast den har en massa upprepningar av samma meningar när Bricken tänker tillbaka på gamla minnen.

De andra delarna i serien heter:

1. Sågverksungen
2. Bricken på Svartvik
3. Sågspån och eld
4. Amerikauret
5. Glödens färger
6. Som ett träd i skogen
7. Som skuggan följer ljuset
8. Stockens färd mot havet