Den här veckan är temat för tisdagstrion: Namnet Georg/George

Fler trios finns hos  SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.

1. Möss och människor – John Steinbeck
   De skönaste planer, de må vara uppgjorda av möss eller människor, går ofta om intet, säger Robert Burns i sin dikt som gett namn åt John Steinbecks mästerliga lilla roman om de två kringvandrande lantarbetarna Lennie och George. George har hand om förståndet och fantasin och får ständigt för den snälle men klent begåvade Lennie berätta om deras gemensamma framtidsdröm, en egen bondgård i Kalifornien.
2. 1959 – Ingrid och Georg – en kärlekshistoria – Helena von Zweigbergk
   Stockholm i slutet av 50-talet. Ingrid bor med sonen Tom i ett liten lägenhet på Sankt Eriksplan. Hon är lärarinna på en flickskola och njuter av att bestämma över sitt eget liv. Hon är en välkommen gäst hos väninnan Britt och hennes man Ingvar, en känd filmproducent, som har fina bjudningar med spännande gäster.
   Så träffar hon Georg, en ung ambitiös journalist, som just flyttat till stan och har stora drömmar om modernitet och ett samhälle som utlovar en bättre framtid för alla.
   Ingen av dem har egentligen bråttom att binda sig, men när Ingrid blir gravid gör de vad som förväntas av dem, tar sitt ansvar och planerar för en gemensam familj. De delar hopp om gemenskap och kärlek, men hyser också båda en stark längtan efter ett friare sätt att leva. Men hur jämkar man sina förväntningar när man fortfarande lever i en tid av konventioner och traditioner? Och kan de vara lyhörda för sina egna och varandras föreställningar?
3. Fem söker en skatt – Enid Blyton
   Ingen har väl förmått personifiera en genre så som Enid Blyton med sina ungdomsdeckare. Generationer barn världen över har slukat böckerna om Julian, Dick, George, Anne och förstås hunden Tim.
   Fem-gänget närmade sig Kirrinön. Mitt på ön reste sig slottsruinen. Trasiga valv och halvt nerrasade torn och murar var allt som fanns kvar av byggnaden, som en gång i tiden hade varit ett imponerande slott. Nu bodde bara kajorna i det och på murkrönen och tornen satt måsarna i flockar.
   ”Det ser hemskt mystiskt ut”, sa Julian. ”Det skulle vara roligt att gå i land och titta på det. Och tänk vad kul om vi kunde övernatta på ön!”
   Men hade de anat vad de skulle råka ut för hade de nog aktat sig för den gamla slottsruinen …