Smakebit på søndag: Tre systrar och en jul att minnas

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags var det dags för julfest med jobbet. Vi började redan klockan 17.00 hemma hos L. Första gången vi var hem till henne i det nya huset. Så fint! Hon bjöd på prosecco, baconrillader, ostpuffar och pepparkakor med ädelost! Naturligtvis spelade vi julklappsspelet med, men jag hade otur och fick inget paket.


Naturligtvis måste bilbanan testköras!
Sedan åkte vi till konserthuset där vi serverades torskrygg som var riktigt god. Ganska små portioner dock så det var tur att vi ätit  lite hos L. Det blev lite underhållning från andra skolor (inte från oss) och sedan körde en dj musik och det dansades för fullt. Kul att vi trrots ganska dålig musik.

Efterrätten var kaffe och en chokladtryffel.

Igår blev det några maskiner körda innan det var dags för shopping inför julbaket med Mya, brorsan, Theo och Thor.
Tyvärr har jag inga bilder på när killarna bakade. Jag hade fullt upp med att hinna rädda pepparkakorna. Vi gjorde också ett pepparkakshus och pepparkakscookies med julskum.

Idag ska jag dit igen och vi ska baka saffransbullar och göra brända mandlar. Jag skulle också behöva städa här hemma och ta fram lite fler julsaker. Dessutom ska jag jobba lite också. Men vi får se hur det blir med det.

Denna veckas smakbit kommer från Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan.  Läser den på iPaden, från sidan 5:

Det finns bra och dåliga årsdagar. Det här var en dålig och Suzanne närmade sig den genom att drömma en mardröm.
Som vanligt låg hon begravd under något om var lika tungt som betong, hon var fastlåst och kunde inte röra sig. Hon hade snö i munnen, i näsan och öronen. Tyngden klämde sönder henne. På vilket djup befann hon sig? Viket håll var upp? Skulle någon leta efter henne?

Smakebit på søndag: Number 11

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Den här helgen har verkligen gått i läsningens tecken. Det har varit en sjukt jobbig vecka på jobbet och om jag ska orka fram till jullovet måste jag ladda batterierna till max. Det gör jag bäst genom att isolera mig här hemma med mina böcker.
Efter jobbet i fredags åkte jag ner på stan och fixade lite grejer och varvade ner genom att gå runt på biblioteket och låna hem några. Sen kollade jag på böcker på Myrorna. Jag gick också in på Akademibokhandeln och köpte två böcker.  Middagen blev mat från Woki Woki. Jag och sambon kollade klart å Lyrro som tyvärr var riktigt dålig. Sen satt jag i soffan och läste ut Jonathan Strange & Mr Norrell och  The Two Hotel Francforts med Lussekatten som sällskap.

I lördags sov vi länge och sedan åkte vi in till stan och köpte vin till risotton vi skulle äta på kvällen. Vi tittade också efter en present till Theo som fyller 6 år på torsdag. Men vi hittade inte det vi ville ha.
När vi kom hem började jag läsa medan sambon åkte iväg till sina föräldrar och till sin morbror.
Jag läste Magisk december av Katarina Genar och Lotta Geffenblad, Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats strandberg och Sofia Falkenhem och Fyra berättelser från Jorvik av Helena Dahlgren.

När vi åt titttade vi på I am Patrick Swayze som sambon inte hade sett. Jag tyckte att den var lika bra som den första gången jag såg den.

Idag har sambon varit iväg och jobbat några timmar på morgonen (men då sov jag).  Idag är planen att köra några maskiner med tvätt, kanske städa lite och jag ska skriva några inlägg till bloggen. Nu har jag ju något att skriva efter att ha läst ut några böcker.

Denna veckas smakbit kommer från Number 11 av Jonathan Coe (som jag fick genom The English Bookshops Bookclub) Från sidan 12-13:

’What is it?’ she asked him. ’What’s so funny?’
Nicholas straightened himself up and looked down at her. He was laughing so much that his eyes were running with tears, and coherent speech was almost impossible.
’Your…Your face,’ he spluttered finally. ’Your face when I told you that story.’
’What story?’
’Oh my God. God, that was priceless.’ His laughter subsided, and he became aware that his little sister was still staring at him in bewilderment. ’The story,’ he repeated. ’About that guy who let us into the church.’
’You mean the ghost?’
At which Nicholas burst into laughter again. ’No, you dumbo,’ he said. ’He wasn’t a ghost. I made that up.’
’But the lady you spoke to said-’
’She didn’t tell me anything except how to get out.’
’So what about…?’
And then, finally, she understood. She understood, and she saw the full cruelty of the joke he had played on her. The boy she had trusted, the one person from whom she had thought she could  seek comfort, had only wanted to upset and torment her. On all today’s horrors, this was the worst. 
She didn’t scream, though, or burst into tears or shout at him. Instead, a sudden numbness overcame her, and all she said was:
’You’re horrible and I hate you.’

Smakebit på søndag: Jonathan Strange & Mr Norrell

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags tog jag bussen hem från jobbet och kom för ovanlighetens skull hem strax efter 15. Jag hann också lämna tillbaka lite böcker på biblioteket och började lyssna på Silverpojken av Kristina Ohlsson.
Sen var jag hem till brorsan, Mya, Theo och Thor. När pojkarna somnat satt vi nere i källaren och kollade på Twilight.

Igår gjorde jag nte så mycket alls. Det blev en hel del läsning av Jonathan Strange & Mr Norrell, lite booktube och så gjorde vi hemlagad pizza. Gött!

Idag ska det tvättas, städas och handlas. Lite läsning borde också hinnas med och lite bloggfix. Idag blev det brunch här hemma. Middagen blir antagligen resterna av gårdagens pizza. Eventuellt blir det träning en tacopaj till imorgon.

Denna veckas smakbit kommer från Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke. Från sidan 13:

För ett antal år sedan  fanns i staden York ett sällskap bestående av magiker. De träffades var tredje onsdag i varje månad för att läsa högt för varandra ur långa, tråkiga essäer som behandlade den engelska magins historia.
De var gentlemannamagiker, vilket ville säga att de aldrig hade gjort någon människa förnär med magi – givetvis hade de aldrig gjort någon något gott heller. Faktum var, om sanningen ska fram, att inte en enda av dessa magiker någonsin hade yttrat minsta besvärjelse, aldrig fått ett enda löv att dallra med hjälp av trolldom, aldrig fått ett enda dammkorn att ändra kurs eller krökt ettenda hårstrå på någons huvud. Men likväl, detta faktum undantaget, hade de rykte om sig att vara den klokaste och mest magiska församlingen gentlemän i hela Yorkshire.
En ryktbar magiker sade en gång om sitt yrke att dess utövare ”… är tvugna att rådbråka sina hjärnor för att få minsta kunskap att fastna däri; men grälsjukan, den har de en naturlig fallenhet för”, och magikerna i York utgjorde inget undantag därvidlag.

Smakebit på søndag: Albino

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under vecka 44 är det höstlov för mina elever och jag hade planerat att ta ut ledighet på onsdag och ha ett riktigt läslov under resten av veckan. Men förra lördagen åkte jag på magsjukan från helvete. Jag blev helt utslagen, hade ont i kroppen och åt inget på flera dagar. Jag blev tvungen att sjukskriva mig på måndag och tisdag men började känna mig lite bättre på onsdag. Jag har inte haft speciellt mycket ork men jag har faktiskt kunnat läsa mellan tupplurarna. Oj vad jag har sovit!

I fredags var jag med i Laurenand the Books Cosy Reading Night som pågick mellan 20.00-23.00 svensk tid ( mellan 19.00-22.00 i England). jag börjad med att läsa Victory of Eagles i en timme. Sedan byte jag till att läsa Pumpkin Heads av Rainbow Rowell & Faith Erin Hicks. Under de sista 20 minuterna började jag läsa Albino.

Igår åkte kan med brorsan och Theo och Thor tll mamma och pappa för att fira pappa som fyllde år förra helgen. Men då var både jag och brorsan däckade i magsjuka. Nu var det istället Myas tur. Vi sov kvar där till idag och jag kom hem efter 18.00
Efter att ha ätit tog jag ett bad och läste ut Albino av MonKallentoft och Anna Karolina.

Denna veckas smakbit kommer från s 56:

Douglas har visat bilder på mannen Ringo stympat och dödat för Zack och Deniz innan de åkte hit.
Hans kritvita hår  i det gröna gräset. Den ljusa hyn som solen gjort fläckig  genom åren. Sedan de slamsiga stumparna  där benen och armarna skulle ha suttit.
I förhörsprotokollen kunde de läsa att Ringo velat framställa vit medicin, och när förhörsledaren frågade vad det var för något, förklarade Ringo att det var nedmalda ben från albiner.
Zack knäpper med fingrarna framför de gröna ögonen.
Ingen kontakt.
Han knäpper igen, mer frenetiskt den här gången. Och det fungerar. Ringo avslutar sessionen med något som liknar en trumvirvel. Sedan fäster han en alert blick på sina besökare, så intensiv att Zack får anstränga sig för att möta den.
”Ni är nervösa”. Tonen är saklig med en klang av högfärdighet.
Deniz sätter armbågarna i bordet. ”Snarare rastlösa.”

Smakebit på søndag: NOS4R2

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags började vi med att städa när vi kom hem efter jobbet. Det var meningen att vi skulle byta ut tv-bänken och hänga upp tv:n på väggen, men det hann vi inte med. Vid 17-tiden åkte sambo n till stan och köpte pizza på Aktern & Fören och hämtade hit E sen hade vi ölprovning och lyssnade på musik.

Igår satte vi upp tv:n på väggen och tog bort den gamla tv-bänken och ställde dit den nya stereobänken. Det blev jättebra!

Jag läste ut The Lost Man av Jane Harper. Sen började jag läsa NOS4R2 av Joe Hill och hade sällskap av Lussekatten.
Vi gjorde inte så mycket resten av kvällen förutom att åka till gymmet och träna.

Idag har vi inga planer förutom att åka och köpa kaffe och att svärföräldrarna ska komma hit och fika. Alltså tänker jag läsa så mycket om möjligt.

Veckans smakbit kommer från NOS4R2 av Joe Hill från sidan 4:

Because she was preoccupied, she didn’t notice what was different about Charlie Manx until she was easing around his cot to reach the IV rack. He happened to sigh heavily just then, as if bored, and she looked down and saw him staring at her, and she was so startled to see him with his eyes open that she bobbled the sack of blood and almost dumped it on her feet.

He was hideous-old, not to mention hideous. His great bald skull was a globe mapping an alien moon, continents marked by liver spts and bruise-colored sarcomas. Of all men in the long-term-care waed – a.k.a. the Vegetable Patch – there was someting particularly awful about Charlie Manx with his eys open at this time of year.
Manx liked children. He’d made dozens of them disappear backin the niineties. He had a house below the Flatirons where he did what he liked with them and killed them and hung Christmas ornaments in their memory. The papers called the place Sleigh House. Ho, ho, ho.

Smakebit på søndag: The Lost Man

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

När jag kom kom hem från jobbet i fredags läste jag Henrys  hemlighet innan vi åkte och tränade vid 20.00 och sedan fortsatte jag att göra det när vi kom tillbaka. Det blev också lite sparkling rosé, tryffelsalami och tryffelchips. Mums!


Igår fixade jag med bloggen och läste ut Henrys hemlighet  och började läsa The Lost Man av Jane Harper innan vi åkte till svärföräldrarna och åt mat. När vi kom hem kollade jag på en massa booktube innan jag började läsa Dirty Rowdy Thing av Christina Lauren.

Idag ska vi iväg och träna, städa och sedan blir det nog en del läsning för mig.

Dennas veckas smakbit kommer från The Lost Man av Jane Harper från sidan 23:

Nathan stood beside the stockman’s grave for the second time that day and watched as the new vehicle approached. It slowed as it drew near.
It was a four-wheel drive with industrial tyres and a bullbar at the front, the same as every other car in the area, but this one had a stretcher in the back. Reflective ambulance branding  on the front and sides caught the sun. 
Nathan, Bub and Xander had remained on top of the outcrop next to Cameron’s Land Cruiser until the dust haze from the south took shape. Then, wordlessly, they had walked down the rise and driven back to the graveside to wait.

Smakebit på søndag: Det brinnande rummet

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags åkte vi upp till en kollegas sommarstuga med arbetslaget. Det har varit otroligt tufft på jobbet den senaste tiden  och i torsdags skedde ett våldsbrott a bredvid där vi jobbar och det fick stora konsekvenser för oss. Jag viil inte säga mer. Men vår arbetslagsfest var verkligen välbehövlig. Vi hade med oss olika maträtter, drack gott och hade olika lekar. Precis vad vi behövde.
Mina kollegor som är helt underbara beordrade mig att sitta i en stol och vänta så gick medan de gick in i ett annat rum ch bytte om. Sen kom de ut och sjöng en sång som de skrivit till mig. De ville nämligen fira att jag fyllt 40 lite mer. Jag är mest imponerad av att vi gick och la oss halv 3 på en fredag.

Melodi: We Will Rock You

Sofie vi vill dig hylla
kvällen din förgylla.
Tänk att våran Rocker fyllt 40 år!
Våran coolaste tjej, 
vi gillar ju dig!
Alltid sist på jobbet är tydligen din grej!

We love, we love Sofie!
We love, we love Sofie!

Med Andreas bakom ratten.
Far ni hem till katten.
Bomhus det är stället där du hämtar kraft.
Som den bokmal du är
som gymmar och svär.
Tar du en ipa när hegen är här!

We love, we love Sofie!
We love, we love Sofie!
We love, we love Sofie!
We love, we love Sofie!

Jag vaknade före åtta men låg kvar i sängen och lyssnade på en Harry Boschbok innan det var dags för frukost, städning och hemfärd på eftermiddagen.  Jag har varit ganska slut idag så jag har tagit det lugnt. Men jag har lysssnat och läst klart Övergången av Michael Connelly och haft mysigt lässällskap.

Tyvärr upptäckte jag att jag hoppat över den tidigare boken i serien så den har jag börjat med nu.

 

Så denna veckas smakbit kommer från Det brinnande rummet, nr 19 i Michael Connellys serie om Harry Bosch. Från sidan 6 (läser på iPaden):

Lager på lager av tortyr, så kändes det för Bosch. 
Corazon stod framåtlutad över metallbordet md sina blodiga handskar djupt nere i den uppsprättade buken och jobbade på med tång och ett instrument med långt blad som hon kallade ”smörkniven”. Corazon var inte lång, och hon var tvungen att stå på tå för att nå tillräckligt djupt. Hon tryckte höften mot obduktionsbordet för att få bättre stöd.

Smakebit på søndag: The Bride Test

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags fyllde jag 40 år och blev firad på jobbet av mn klass som sjöng för mig och kollegorna som bjöd på prinsesstårta på förmidagsrasten. Jag fick också en krukväxt av ”min” fritidspedagog. Blev riktigt rörd ju!
När jag kom hem fick jag en en hoodie och en LP-skiva med ett av mina favoritband Amon Amarth. Sen kollade vi på NCIS och jag började läsa The Kiss Quotient av Helen Hoang.

Igår blev jag firad av mamma & pappa, brorsan, Mya, Theo & Thor och svärföräldrarna. Jag hade beställt en exotisk planka från Ica Maxi och bjöd på den. Den var så god med rostbiff, rökt skinka och grillad kalkon. Det fanns också ädelost, brieost, potatissallad, pastasallad, olika sorters melon, vindruvor, passionsfrukt m.m.
Mya hade sytt en tygväska, ett iPadfodral och ett par trosor som ala var Outlander-inspirerade. Ni kan kolla in andra saker hon sytt på hennes instagramkonto @atruesinner . Jag fick också pengar av föräldrarna och svärföräldrarna som jag tänker använda till ett par nya hörlurar och säkert blir det några böcker också.

När alla hade åkt hem läste jag ut The Kiss Quotient och åt upp resterna från den exotiska plankan med ett glas bubbel.

Idag är det söndag och jag planerar att läsa, fixa med bloggen och kanske åka till gymmet. Jag börjar känna mig förkyld så vi för se hur det blir.

Denna veckas smakbit kommer från The Bride Test av Helen Hoang,  från sidan 23:

As Khais´s running shoes hit the cracked concrete of the driveway leading to his Sunnyvale fixer-upper, which he never got around to fixing up, the timer on his watch beeped. Exactly fifteen minutes.
Yes.
There was nothing as satisfying as perfect increments of time. Except for hitting whole dollar amounts when filling up at the gas station. Or when the restaurant bill was a prime nummer or a segment of the Fibonacci sequence or just all eights. Eight was such an elegant number. If he added a minute to his run, he could set a checkpoint in the middle. Wouldn’t that be entertaining?

 

Smakebit på søndag: How To Be Famous

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I onsdags åkte jag ner till Östra Herrestad på Österlen i Skåne med C och P som jag jobbar med. Vi besökte L som har ett sommarhus där. Jag och P var där förra sommaren med E. Förr året tog vi tåget men i år bilade vi ner. En kan ju tro att det skulle bli en massa läsning då, men så blev det inte. Hela vägen ner pratade vi och så stannade vi flera gånger.

Väl i Östra Herrestad åt vi gott, drack vin och åkte  till Simrishamn, Ystad, Tomelilla, Kivik och Ale stenar. Igår startade vi hemresan 11.15 och kom hem till Gävle efter 21. Vi hann med flera stopp. vi lyssnade på när Sveriges damer tog brons i fotbolls VM. Mycket spännande! Jag hann också läsa större delen av My Sister the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite. Den läste jag också ut när jag kom hem.

Idag har vi tagit det lugnt på förmiddagen. Jag har mest kollat på booktube, kört tvätt och läst lite. Så var vi hem till svärföräldrarna som bjöd på mat. Det blev toast Skagen, grillad fläskfilé med ungsrostade potatisar och kryddsmör och jordgubbar med flädersaft mandelkaka och vaniljglass. Så gott!

Denna veckas smakbit kommer från How To Be Famous av Caitlin Moran, från s 62-63:

Julia and I jog to catch up with her, and find her surrounded by four lads – two in Oasis tops – arguing with her.
’Why are you doing just women?’ one’s asking.
’yeah – we want your stamp. What’s it for?’ the other chips in.
They have that always-dngerous air of young men with nothing to do, looking for reasons to et a chippy. Like openmouthed baleen whales, sieving te whole ocean for a spoonful of grief.
’It’s a women-only gig, I’m afraid,’ Suzanne says, cherfully. ’No stamps for you.’
’There shouldn’t be things just for women. We’re all equal. Having things just for women is sexist,’ the shorter one says smugly. ’Are you a sexist?’
’Oh, yes – I’m definitely sexist,’ Suzanne says, beaming.
This throws the short one. ’So, ypuhate all men, then?’ he says, clearly confident Suzanne would say ’no’.
’Well, I’ve not met all of them yet,’ Suzanne says, reasonably-
The taller one takes a step forward, and open his mouth to continue the argument. Sighing, Suzanne takes a small red klaxon out of her rucksack, and presses the button. The volume makes my tongue swell, and my eyes bulge – it’s a propper honking weapon.
Camden grinds entirely to a halt – staring at her.
Eventually she let’s go of the button. The dying echoes  seems to slide down the walls.
’Pub?’ she says, turning on her heel, and walking towards the Mixer.
’Why did you…? I start to say.
’No coversations with cunts, baby,’ she says, not breaking her stride. ’No conversations with cunts. I don’t have the time to spare.’