På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Det var en kort jobbvecka med både torsdag och fredag ledig. I onsdags saytt jag och kollegan och registrerade natioonella prov och skickade in kopior på tre (!) elevers prov. Men vi åt med våra klasser för det var så mycket sjukfrånvaro bland kollegorna. Sen var vi med dem efter lunchen igen för vi skulle släppa ut våra fjärilar.

I fredags var våra kompisar E och M här. Vi åt pizza, drack öl och spelade Spela snabbare (som Hitster men med hårdrock, metal och punklåtar från 1967-2024). Det var jättekul!

Igår var jag på konserthuset med Mya och såg Peter Jöback. Vilken röst! En otroligt bra konsert. Sen köpte vi hans biografi och fick den signerad också.
Nu har vi köpt biljetter till Jöbacks konsert med Ola Salo i Göransons Arena i november också.

Idag har jag inte gjort mycket alls förutom att äntligen läsa ut Crook Manifesto av Colson Whitehead. Jag gillar historien men hatade layouten i boken. För liten och för tät text. Tyvärr fanns den inte på engelska genom Storytel annars hade jag lyssnat på den.

Denna veckas smakebit kommer från Wildfire av Hannah Grace, från sidan 1:

Henry’s eyes are burning into me from across the living room. 
”Your summer is going to suck.”
There¨s an echo of snorts from my teammates, the loudest coming from Mattie, Bobby, and Kris, who all told me something similar when I said no to joining them in Miami this summer.
”Inspiring words, Turner,” I shoot back at my unimpressed roomate. ”You should become a motivational speaker.”
”You¨ll be sorry you didn’t listen to me when you’re stuck doing manual labor and team-building activities at staff trainingnext week.” Henry continues to flick through the Honey Acres brochure, his forehead creasing with a frown the further he gets into it. ”What’s night duty?”
”I have to sleep in a room attached to the campers’ cabin twice  a week in case they need anything,” I say casually, watching Henry¨s eyes widen in horror. ”The rest of the time I sleep in my own cabin.”
”It’s a no from me,” he says, throwing the brochureback onto the coffee table. ”Good luck, though.”
”Could be worse,” Robbie muses from across the living room. ”You could have to move to Canada this summer.”