Smakebit på søndag: Falska vänner

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har dragit på mig en förkylning men har hunnit med en del ändå. I fredags mötte jag upp Mya, Thor och Theo i lekparken vid Lillsjön. Det blev lite klättring i klätterställningen och jag lyckades naturligtvis göra knäcka till mitt knä. Det låser sig i när jag gör vissa saker, och det känns som något hoppar ur led.
Men det fixade till sig och det var inga problem att gå hem. Senare på kvällen var det svårt att gå i trapporna.

På lördagen kom Mya, Theo och Thor hit och vi knäppte lite kort på badkläderna som Mya hade sytt. Sen blev det ett till besök i lekparken. Den här gången struntade jag i att klättra.

Vi åkte in på Gefle Skivmässa och kollade på en lp-skivor. Jag köpte en skiva, som jag redan har, men som är i röd vinyl. Coolt!
På kvällen åkte vi dit igen för att kolla på några band.

Svartanatt var så bra! Men bandet efetråt var sega och tråkiga så då stod jag utanför och pratade med Y, M och några till. Sambon gilade dem mer och stannade kvar inne. Det var så kallt ute.

LUCIFER var så otroligt bra! Faktisk en av de bästa konserterna jag varit på.

Idag har vi bara tagit det lugnt och denna veckas smakbit kommer från Falska vänner av Jane Harper, från s 5

Efteråt kunde de fyra kvinnorna som var kvar egentligen bara enas om två saker. För det första: Ingen såg när bushen slukade Alice Rusel. Och för det andra: Alice hade en elakhet i inom sig som var så vass att man kunde skära sig på den.

 

Smakebit på søndag: A Princess In Theory

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Igår skulle jag och sambon ha åkt till Stockholm för att se konsert, men det blev inget med det eftersom jag var på akuten med brorsan till efter 02:00 och inte kom i säng förrän efter 03:30. Sambon som skjutsade och hämtade fick migrän och hade ingen större lust att köra til Stockholm och jag hade ingen större lust heller. Så vi stannade hemma och kollade på tre avsnitt av Outlander.

Idag har jag vait hos bror, Mya, Theo och Thor. Mamma och pappa var också där.

Jag hjälpte Mya att ha några kort på kläder hon har sytt.

A Princess in Theory

Smakbiten kommer från A Princess in Theory av Alyssa Cole som jag läser på min Kindle. Det är en romance men läser en smakbiten kan en ju få för sig att det är något helt annat. Från sidan 3:

I really don’t have time for this, Naledi muttered, the soothing hum of various expensive laboratory equipment masking the aggravation in her tone.
She deleted the email with a jab at the trash can icon on the screen of her phone.

The first couple of emails had been amusing, a welcome distraction from the rest of her inbox, which was primarily compromised of calendar reminders about study sessions, student loan payments nudges, data sets to be solved, and other evidence of grad school life. The emails had become less entertaining as the subject lines grew more urgent and it became clear that this wasn’t a random occurence: somewhere in the world, a scammer hade zeroed in on her. The knowledge was disturbing to someone as private  as Ledi and triggered a sense of helplessness all too familiar for a woman who’d been bounced through stranger’s homes for most of her childhood. 
Ignoring the emails hadn’t worked: the spammer had redoubled their efforts, undeterred by Ledi’s lack of response. She’d considered blocking messages from the sender, but it seemed scarier not knowing if she was receiving disturbing emails.

En smakebit på søndag: The Dark Angel

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Idag blev det en sovmorgon, kanske inte det bästa beslutet när det är dags att börja gå upp klockan 6.00 imorgon igen. Jag har plockat undan nästan alla julsakerna här hemma. Julgranen får stå framme några dagar till, men annars är allt borttaget. Lusse tycker om att smyga under granen så då får han göra det några dagar till.

Annars har vi inte så mycket inplanerat. Det blir väl lite städning, några maskiner med tvätt körda och annat småplock. Jag tänkte försöka hinna med att fixa några nlägg till bloggen och kanske se någon film/tv-serie.

Den här veckans smakbit kommer från The Dark Angel som är den tionde boken i serien om arkeologen Ruth Galloway av Elly Griffiths.

En grav (i Italien) som tros vara orörd i mer än 2000 år ska utgrävas av professor Angelo Morelli (en vän till Ruth) och allt filmas live av ett tv-team när Angelos telefon börjar att ringa. Från s 2

Embarrased, Angelo digs in his pockets for his iPhone. He is too vain to wear his glasses on television so he holds it at arm’s length. Then he brings it closer. The team watch as he stares, rubs his eyes and stares again. The word on the screen is ’Toni’, the name archaeologists have given the skeleton (presumed, rather typically, to be a man) because he was found on Saint Anthony’s day.
The phone stops ringing  and , in a daze, Angelo swipes the notification to return the call. And, to his amazement, he hears a phone ringing beneath his feet. Seizing a trowel, Angelo jumps into the trench and starts to scrape away soil. The skeleton emerges, bones embedded in the earth, lying face down. The ringing continues. Someone says, ’It’s under the earth.’
And there it is . Next to the skeletal hand, an iPhone6. Slowly, almost fearfully, Angelo picks it up. ’Professor Morelli’, reads the incoming call alert on the screen.
He cancels the call, then his phone beeps loudly. It’s a text message – from Toni.
’Surprise!’ it says.

Smakebit på søndag: Kärlekens magiska regler

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det hos Astrid Therese på Betraktninger.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags kunde jag äntligen läsa klart Dear Mrs Bird av AJ Pearce. Jag läste i sängen och  soffan. Kolla in mina superbekväma och mysiga småstrumpor som jag fick i födelsedagspresent av mamn.

På lördagen tog jag ett långt bad och läste ca 70 sidor av Burnt Shdows av Kamila Shamsie (som jg har läst hur länge som helst). Sen kom Y och M hit och vi käkade Grekisk pyttipanna och smaskig äppelpaj  som Y bakat. Resten av kvällen lyssnde vi på musik och spelade Rock Science. Många skratt blev det!

Idag ska vi äta middag hos svärföräldrarna. Vi ska nog åka en sväng till Köpis innan dess men annars tänker jag kolla booktube och läsa.

Denna veckas smakbit kommer från Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman. Ett extra plus är att Helena Dahlgren har översatt boken. Från s 9-10:

Släkten Owens var full av exempel på ättlingar som flytt Massachusetts, och Susanna Owens var en av dem. Som ung kvinna hade rymt till Paris, för att sedan gifta sig och skaffa familj i New York, där hon – för barnens eget  bästa – vägrade berätta om deras påbrå, vilket gav dem en sorts krypande misstanke om vilka de egentligen var. Redan från början stod det klart att de inte var som andra barn, så Susanna kände att hon inte hade något annat val än att sätta upp ett antal regler. Inga promenader i månsken, inga ouijabräden, inga levande ljus, inga röda skor, inga svarta kläder, inga amuletter, inga nattblomstrande blommor, inga romaner om magi, inga katter och inga kråkor.

Smakebit på søndag: Burnt Shadows

Helgen har varit lugn och vi har bara hållit hållt oss hemma. Jag har läst lite mer än hälften av Giganternas fall nu. Igår kollde vi på två filmer. Like father och The Kissing Booth. The Kissing Booth var så bra! Jag trodde den skulle vara en töntig tonårsfilm men den var så mycket mer. Smart, hysteriskt rolig och helt unPåderbar. Jag kommer att se om den , snart!

Jag tänker inte dela trailern för The Kissing Booth för den avslöjar för mycket.  Jag har förresten också kollat på Pride and Prejudice (filmen mned Kiera Knightley och älskade den som vanligt. Vampire Suck var lite smårolig, men inte mer.

 

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det på Flukten Fra Virkelighet.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag läser ju som sagt fortfarande Giganternas fall (läste en bok till Vampyrbokcirklelträffen i torsdags emellan)av Ken Follet. Men jag läser också Burnt Shadows av Kamila Shamsie. Den börjar med att en man står naken i sin cell och väntar på att bli skickad till Guantanamo. Men egentligen startar det med när atombomben släpps i Nagasaki  den nionde augusti 1945 och hela Hiroko Tanaks liv förändras på grund av det. Smakbiten kommer från s 26:

The light is physical. It throws Hiroko forward, sprawling. Dust enters her mouth, her nose, as she hits the ground, and it burns. Her firs response is a fear that the fall has torn her mother’s silk kimono. She raises herself off the ground, looks down. There is dirt on the kimono, but no tear. Yet something is wrong. She stands up. The air suddenly hot and she can feel it on her skin. She can feel it on her back. She glides her hand over her shoulder, touches flesh where there should be silk. Moves her hand further down her back, touches what is neither flesh nor silk but both.

En smakebit på søndag: Orkidépojken

Igår kom jag hem från min Bracelonaresa med mina kollegor. Det var en riktig resdag som startade redan 6.45 när taxibussen hämtade upp oss vid hotellet. Flyget till München gick 8.45 men boardingen började 8.15. Jag satt mest och halvsov på flyget. Väl i München hann vi shoppa lite på taxfree. Jag köpte två parfymer. Sedan var flyget lite försenat men 12.30 satt vi på flyget. Det blev lite ljudbokslyssnande och vips så landade vi. Det blev middag på Max och tåg hem 15.41. Sambon hämtade på stationen och jag kom hem till en jättebusig och kelig Lussekatt.
Det blev uppackning och laddning av tvättmaskin innan det var dags att göra sig iordning för GHK:s 5-årsfest på Gasklockorna. GHK står för Gefle Hårdrocksklubb. Vi fick se Subztain som gjorde en låt med Håkan Hemlin som gästartist, Mimikry och Clawfinger. De två sista var riktigt bra!

Idag tar vi det bara lugnt här hemma men passar på att köra lite tvätt och sådant. Denna veckas smakbit kommer från Orkidépojken av Helena Dahlgren. Från s 48:

Zebs ord från gårdagskvällen grep tag i mig samtidigt som den vithårige mannen i teverutan uttalade samma ord, fast på engelska såklart, och kastade en brinnande tändsticka inne på polisstationen i Twin Peaks. Den landade i en papperskorg. Special Agent Dale Cooper, Federal Bureau of Investigation, Coop var inte mycket för förkortningar, plockade begrundande upp den ännu brinnande stickan, betraktade den som om den vore en gudomlig insikt direkt från självaste Dalai Lama och blåste ut elden. I think we’ve found our man. Mörker. Ny scen.

Förr har det varit Mari på Flukten fra virkeligheten som ordnat En smakebit på söndag, men från och med denna söndag är det istället Astrid Therese på Betraktninger – tanker om bøker som gör det.  Kolla upp fler smakbitar där.

En smakbit på søndag: Down under

Helgen har gått väldigt fort.  I fredags åkte jag med arbetslaget till en kollegas sommarstuga där vi åt kräftor, räkor och goda pajer. Det blev också en del alkohol och många skratt. Några badade i en tunna, jag var inte en av dem. Vi gick inte och lade oss förrän vid halv fyra tiden på morgonen..
På lördagen åkte jag hem till mina föräldrar eftersom det är i samma stad. Vi åkte och hälsade på en släkting och sedan åkte vi tilbaka och kollade på tv och myste med Xantos-vovven.
Nu idag kom sambon och hämtade mig. På hemvägen åkte vi in på ett gatukök där de har världens godaste mos. Jag käkade en tunnbrödrulle med majonäsgurka. Så gott! Det var en av mina gamla elever som jobbade där.  Jag kände inte igen henne, men hon kände igen mig och när hon sa sitt namn så kände jag ju igen henne. Det var 10 år sedan jag hade hennes klass och för mig har de ju stannat i åldern. 🙂

Denna veckas smakbit kommer från Down under av Johan Ehn. Från s 20 (Jag är på s287 egentligen men vil ju inte spoila er):

Jag vaknar tidigt nästa morgon. Det är tolv timmars tidsskillnad mellan Sverige och Nya Zeeland, vilket innebär att det just nu är igår kväll hemma. Förvirrande. Jag ligger kvar en stund i sängen utan att öppna ögonen. Jag är väl här?
De senaste veckorna har jag flera gånger drömt att jag redan bor i Nya Zeeland, och blivit lika besviken varje gång jag vaknat och insett att jag fortfarande befinner mig i Stockholm och att jag har försovit mig till mitt jobb som brevbärare. Och att det regnar.
Det var varmt i natt så jag lät dörren stå lite öppen. Jag andasin. Doften från trädgården. Ljudet från havet. Jag är här. I mitt nya hem på andra sidan planeten.

Boken är riktigt bra och nu tänker jag läsa ut den! Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Gånglåt

Det har verkligen varit skönt med helg efter första jobbvecka. Idag har jag har tränat, städa, hälsat på svärföräldrarna , lagat mat och kollat på ett avsnitt av Vaginal Fantasy med Felicia Day, Bonnie Burton, Kiala Kaysebe och Veronica Belmont. Det har också blivit lite läst ur Gånglåt av Elin Olofsson som denna veckas smakbit kommer ifrån. Jag har ingen aning från vilken sida eftersom jag växlar mellan att lyssna  och läsa den via Storytel. Boken handlar om den kända sångerskan Sonia ”Salida” Sallström som reser tillbaka till släktgården där hon växte upp för att skriva sin självbiografi. Gården ägs av systern Gun-Britt och deras relation är inte den bästa. Gun-Britts dotter Jennys ska hjälpa sin moster hem biografin.

Klarvaken ruskade hon på huvudet? Varför låg hon här?
Gun-Britt satte sig hastigt upp. När hon öppnade handen låg spelpjäsen där. Den hade gjort märken i huden och skurit upp en lite hudflik så att hon blödde. Så hårt hade hon hållit den lilla skon nyss. Hon spottade lite i såret och stoppade skon i fickan, för hon visste inte var Nancybeth ställt spelet.  Sedan reste hon sig. Det gick fint.
Det viktiga var att ingen sett att hon legat på golvet.”

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

 

En smakebit på søndag: Hemmet

Det är en riktig latsöndag här hemma. Det har inte blivit så mycket läst i helgen. I fredags var jag alldeles slut och orkade inte läsa. Igår var jag hem till bror och Mya och lekte med Theo och Thor. Varmt och skönt var det också. Sen käkade jag och sambon pizza och L kom över. Vi drack lite rosé och gick ner på Dirty Harrys där Incised och Arkaid spelade. Så bra spelning! Tyvärr var det inte alls så mycket folk där.

Sambon med Arkaidkillarna.

Vi kom inte hem förrän vid tre-tiden så en är lite slö idag.

Den här veckans smakbit kommer från Hemmet av Mats Strandberg. Joel har återvänt till hembyn efter 20 år när hans mamma blivit dement efter en hjärtattack som nästan tog livet av henne. Han måste sälja huset och flytta in henne på Tallskuggan som ålderdomshemmet heter. På Tallskuggan arbetar Nina som var Joels bästa vän. Hon ser inte fram emot att möta hon om igen.
Konstiga saker börjar hända på Tallskuggan när Joels mamma Monika flyttar in. Något ondskefullt verkar ha flyttat med henne dit.

Från s 20:

Det skrapar i stuprännan ovanför uteplatsen. Susar när en av svalorna som bor under taket störtdyker mot marken och sedan lyfter igen. Mamma verkar vakna till. Blinkar och ser rakt på Joel.Blicken är klar. Närvarande. Intelligent.
Hon är mamma igen.
”Nils väntar på mig”, säger hon. ”På andra sidan”.
Joel tänder en cigarett. försöker att dölja sin besvikelse. Han vet vad som kommer nu, och han vill inte höra det.
”Han har väntat  där hela tiden på att jag skulle komma. Jag vet inte om jag var i himlen. Jag tror det. Men sen tog dom tillbaka mig”.
Hennes bleka ögon börjar rinna. Och Joel önskar att han kunde tro på det mamma tror på. Att ljuset i slutet av tunneln och älskade anhöriga väntar med öppen famn vore något annat, något större, än hallucinationer orsakade av syrebrist i hjärnan. 
”Nils följde med mig men det är svårt för honom att stanna här på jorden. Han ska inte vara här. Det ska inte jag heller”.
Hon ser på Joel som ett litet barn som behöver tröst. Mamma som aldrig någonsin visade sig svag. Joel sträcker sig över bordet. Tar en av hennes händer i sin. Stryker henne över knogarna. Hör en vindby genom skogen på berget.
”Jag saknar honom så väldigt när an inte är här”, säger mamma. ”Han var så stilig, min Nils.”
Mamma blir tyst, försvinner igen, och Joel undrar om hon är bland minnena av pappa. Vad ser hon framför sig?

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten. Men nu går Smakebitarna på sommarlov.

 

En smakebit på söndag: The Rocks

Denna veckas smakbit kommer från The Rocks av Peter Nichols som jag fått genom The English Bookshops Bookclub. Handlingen utspelar sig på Mallorca och kretsar kring ett hotell som kallas The Rocks. Det handlar om två familjer under tre generationer och osämjan mellan dem.  Historien börjar berättas 2005 och sedan hoppar den tillbaka 10-15 år i tiden med jämna mellanrum.

Smakbiten kommer från s6-7

Gerald grabbed her arm again, this time – his instinct sure – to steady her, and Lulu clutched at his shirt, but they both leaned well past recovery and began to fall. As they fell, the sight of Gerald’s face so close to hers, spittle gathered in the corners of his thin rubbery lips, was so repugnant to Lulu that she wipped her head sharply aside with disgust. When they landed, her right temple hit a jagged spur of rock. 
Gerald’s knees smashed into sharp, serrated limestone. He screamed –  a brief empty wheeze – and writhed, pushing with his torso, his excruciating hips.
They rolled together, not towards one of the flat spots where guests spread towels. They tumbled off a ledgeinto the sea.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.