När Medusa förskjuts av sin familj och spärras in på Athenæum, ett isolerat institut för unga kvinnor med kroppsliga defekter, har hon dittills aldrig vågat se sig i spegeln. Hela sitt liv har hon gått med håret för ansiktet och blicken i golvet eftersom hennes fruktade ögon måste döljas.
Innanför institutets murar pågår grymma ritualer och förnedrande lekar, iscensatta av män med makt. De unga kvinnorna formas genom lydnad och skam, och de som inte överlever sänks i sjön som är full av självlysande maneter. Men ett gryende motstånd anas och Medusa bär på krafter som hotar hela ordningen.
Det här var en av de underligaste böckerna jag har läst i mitt liv. Jag tror att den passar in under kategorin body horror. Det är ett väldigt målande språk med många mångordiga beskrivningar. Men ändå var det svårt för mig att förstå vad som hände. Jag menar är det som det beskrivsd eller är det någon slags symbolik över kvinnors utsatthet i en misogyn värld?
Den var ganska kort med bara 281 sidor, annars hade jag nog gett upp den.
Jag lånade boken genom Akademibokhandelns Låna & Läs. Författaren heter Martine Desjardin. Den fick 2,5 stjörnor på Storygraph.
