Järnrosen

Alice och Elias färdas genom galaxen tillsammans med besättningen på rymdskeppet Stillheten. De jagar efter skeppet där deras mamma hålls fången. Målet för resan är rymdstationen Järnrosen.

Väl framme lyckas de hitta och identifiera fiendeskeppet. Problemet är bara att det är fullt med kraokrigare. En räddningsaktion planeras och Elias och Alice är i full färd med att sätta den till verket, när allting plötsligt tar en oväntad vändning.

Järnrosen är den andra delen i serien om Imperiets arvingar. Det är en riktigt spännande fortsättning Bortrövade. Jag tycker verkligen om Alice och Elias. Visst  är de väldigt godtrogna men vilka barn är inte det?

Boken innehåller precis som förgångaren helt underbara illustrationer i färg. Karl Johnsson kan verkligen sina saker! Det enda som är synd är att nästa bok i serien inte kommer förrän till hösten. Även denna bok fick fyra stjärnor på Goodreads.

Författare är Oskar Källner och illustratr Karl Johnsson.

Bortförda

Alice och Elias bor med sina föräldrar i ett villaområde utanför Uppsala. De lever ett liv som liknar alla andras. Men en kväll försvinner mamma, och pappa blir tagen av polisen, misstänkt för att vara inblandad. Alice och Elias bestämmer sig för att rädda sina föräldrar. De beger sig ut i Lunsenskogen för att leta efter mamma, men de hittar någonting helt annat. För i samma skog befinner sig Brock, en azkalor från rymdskeppet Stillheten, som är ute på uppdrag för att rädda en förlorad besättningsman. Och det ska snart visa sig att Brock och syskonen har en gemensam fiende .

Jag blev riktigt imponerad av den här boken. Jag är ju inte så intresserad av sci-fi i vanliga fall, men det här var riktigt bra. Spännande, roligt och lättläst. Bilderna i boken är helt underbara och i färg.

Boken är främst riktad till 9-12 åringar, men den passade alltså mig också. Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads. Författaren heter Oskar Källner och Karl Johnsson är illustratör.

Serien heter Imperiets arvingar och nästa del i serien heter Järnrosen.

 

Smakebit på søndag: Perfekt väder för lidande

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags fyllde sambon år. Vi firade här hemma med att bli bjudna på mat från Aktern & Fören av Mya och brorsan. Theo och Thor plingade på dörren och överlämnade maten. Jag hann inte få något kort på dem för de var så snabba tillbaka till bilen för de skulle köpa pizza till dem efteråt.

Igår var vi in till stan en sväng. Jag köpte på mig lite ny handsprit, en ny bok och en försenad födelsedagspresent till sambon. Annars var vi bara hemma och jag satt och läste en massa barnböcker. Det pågår en readathon/läs-a-lot somheter Believeathon där en ska läsa barnböcker (helst i åldersgruppen 9-12 år). Det är en massa utmaningar också. Böckerna jag läste var samlingsvolymen Jakten på Jack av Martin Olczak & Anna Sandler och Spådomen om Jack av samma författare. Jag hann också med att läsa Bortförda och Järnrosen som är del 1 och 2 i Imperiets arvingar av Oskar Källner & Karl Johnsson.

Idag ska jag till brorsan en sväng. Han fyller år på måndag och mamma och pappa kommer ner över dagen. Det blir att fira på avstånd utomhus. Sedan tänkte jag hinnamed att skriva lite omdömen och förbereda mig för jobbveckan. Jag ska ha en hög utvecklingssamtal via telefon. Får se hur det går.

Denna veckas smakbit kommer från ännu en barn-/ungdomsbok Perfekt väder för lidande av Åsa Asptjärn. Jag läser på min Storytel Reader och sidnumreringen är annorlunda än i den fysiska boken. Bims stora idol som hon dyrkar är david Dovrâk. Så träffar sin mammas nya kille för första gången. Från s 27:

Jag har svårt för fötter i allmänhet och på vuxna män i synnerhet. Mannen, som är på gränsen till overkligt lik David Dovrâk, vars röst i detta nu dånar i mitt högra öra, står med sina nakna fötter fastklibbade mot trägolvet i mitt rum. Jag stirrar på fötterna i några sekunder innan blicken långsamt söker sig till hans ansikte igen. Likadan näsa som David, med en bula mitt på, som han fick när han var full en natt. han sjöng om det i Faller och rullar. Eller David fick sin då. Likadant hår, kanske ljusare, definitivt kortare.
”Hej, jag heter David”