Läst i maj

Jag läste en massa böcker i maj. Många barnböcker blev det i och med att jag var med i Believathon 2 – Journey to the Stronghold då en skulle läsa böcker riktade till barn i 9-12 årsåldern (Middle grade).

 

Månadens bästa: Wolf of the Plains  och att jag läste så många bra barnböcker som Athena-serien och de två första i Imperiets arvingar-serien.

Månadens sämsta: Morfars hemlighet

Månadens överraskning: Att jag läste så mycket!

Månadens besvikelse: ?

Lästa böcker: 21

På svenska:16 (!)

I en serie: 15 (!)

Barn-/Ungdomsböcker: 12

Storytel: 10

Egna: 5

Bibliotek: 4

På engelska: 4

Sidor lästa: 6410 sidor

 

 

Smakebit på søndag: Rött, vitt och kungligt blått

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit långledigt för mig i och med Kristihimmelfärds och klämdagen. Inte har jag väl gjort så mycket på dessa dagar förutom att läsa och kolla på några tv-serier. Vi har nu sett klart Bosch (får vänta på att nästa säsong kommer) så nu måste vi hitta någon annan serie att titta på.
Böckerna jag har läst är Bokhandeln för ensamma hjärtan, Wicked Bite och mer än hälften av Morfars hemlighet (Dexter Olsson Adventures #1).

Idag ska vi ha träff med Vampyrbokcirkeln på Facebook 19.30. Då ska vi ha läst Wicked Bite och sett avsnitt avsnitt 5-10 av V-Wars. Så jag har kollat på dem igår medan jag skrev en massa inlägg till bloggen. De första 4 avsnitten i serien var ganska okej. sedan kom några sämre (skrattretande<) avsnitt innan det blev bättre på slutet. Men tyvärr är serien nedlagd så den förblir oavslutad.
Jag hoppas också hinna ut på en promenad innan regnet kommer igen. Säkert blir det några maskiner tvätt och lite städning också.

Denna veckas smakbit kommer från Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston, från sidan 4:

På taket till Vita huset, undangömt i ena hörnet av den storaterassen, finns en liten bit lös träpanel i kanten av det inglasade uterum. Om man knackar på den precis rätt  kan man lossa den tillräckligt mycket för att se ett meddelande där under, inpräntat med spetsen av en nyckel eller kanske en stulen brevkniv från den västra flygeln.
I presidentfamiljernas hemliga historia – ett slags trångsynt skvallerkvarn som med livet som insats svurits till diskretion om det mesta – finns inget exakt svar på vem som har skrivit det. Det enda man tycks säker på är att bara en presidentson eller -dotter vore våghalsig nog att vanställa Vita huset. Vissa svär att det var Jack Ford, med sina Hendrix-album och sitt tvåvåningsrum med utgång direkt till taket för sena rökpauser. Andra påstår att det var Luci Johnson med sitt breda hårband. Men det spelar ingen roll. Orden står kvar, ett hemligt mantra för de som är rådiga nog att hitta dem.