Etikettarkiv: En smakebit på söndag

by

En smakebit på söndag: First-Time Caller

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Veckorna går otroligt fort. I måndags var jag till Furuvik med Mya, Theo och Thor. De har fått dit en röd panda som vi försökte kolla på. Den satt jättehögt upp i ett träd.

Jag har kollat lite på fotbolls-VM också och har läst Ironwood av Michael Connelly, Tre Varv Motsols av Per Faxneld och Jack öde (samlingsvolym med fyra böcker) av Martin Olzark & Anna Sandler. Sen har jag lyssnat på mer än hälften av My Heart is a Chainsaw av Stephen Graham Jones. Jag har deltagit i Summerween.
Igår var jag med en kollega på en annan kollegas 100 årsfest (hon och hennes man har fyllt 50 år). Vi kom dit klockan tre  och åkte inte hem förrän vid ett. Då hann vi ha sex-kamp, tipsrunda, musikquiz, äta en massa gott och dricka gott, kolla på matchen mellan Norge och England och sjunga karaoke. Det var väldigt fint väder och otroligt varmt där ett tag så jag vet inte hur mycket vatten och läsk jag drack förutom något glas vin. Vi hade i alla fall en supertrevlig dag och kväll.
Idag har vi varit hemma förutom en sväng till affären. Sen så ska en kompis komma hit på fika en vän komma hit på fika ikväll.

Denna veckas smakebit kommer från First-Time Caller av B.K. Borison, från sidan 1:

Love is a lie.
A least, that’s what the sign above the door tells me. It’s written in large looping letters. Little herts dotted along the edges and a lipstick mark in the bottom left corner. It looks like a sign that should be hanging crooked in the hallway of a high school, not boldly declaring the decline of humanity during the morning rush at a coffee shop.

by

En smakebit på söndag: Allt du vill veta

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Det har varit en lugn vecka här hemma. Jag har organiserat om och rensat ut en del böcker ur mina bokyllor som innehåller mina lästa böcker. Jag har flyttat upp några favoritförfattare till bokvagnen i vardagsrumme och jag beställde en ny bokvagn som jag monterade ihop igår. Så nu står böcker av Fredrik Backman, Michael Connelly, S.A. Cosby m.m. i den gröna vagnen och böcker av Gail Carriger, V.E. Schwab, Deborah Harkness m.m i den röda vagnen.


Jag var in till stan i torsdags och var på Agnes kulturhus där jag lämnade tillbaka tre böcker och lånade hem tio… Men det var mest barnböcker.
I fredags åkte vi till Uppsala och Parksnäckan för att se Offerblod, Lik, Vomitory och Dismember. Vädret var inte speciellt bra och det regnade nästan hela tiden. Men vi hade regnkläder på oss så det fungerade ändå.
Det var jättekul att se alla band men vi missade det första bandet Sanctrum eftersom sambon jobbat.
Jag och sambon träffades för första gången på en Dismemberkonsert för snart 29 år sedan, men vi blev inte ett par förrän ett år senare.

Igår satt jag ute under parasollet på altanen på framsidan och läste How to Write a Rom-Com av Cristina Wolf. Den var ganska underhållande. Tidigare under veckan har jag läst Jag ser allt du gör av Annika Norlin som var en omläsning och lyssnade klart på Yesteryear av Caro Claire Burke som jag också gillade. Jag tror att jag vill läsa Yesteryear som fysisk bok också.

Idag började det störtregna och hagla strax före elva. SMHI hade ju gått ut med en gul varning för regn. Det är otäckt när det regnar så där  mycket. Kommer ihåg skadorna och översvämmningarna som blev i august 2021. Vi fick ju tömma hela källaren och hade möbler och grejer överallt i 8 månader innan källaren var åtgärdad. Det är sedan dess bokhyllorna står i köket.

Denna veckas smakebit kommer från Allt du vill veta av Elsa Eklund (Som jag har jobbat med!). Från sidan 7:

Det bultar okontrollerat i kroppen, svetten rinner under armarna.
Innanför skolportarna breder korridorerna ut sig, som ett rutmönster av korsande förgreningar. Det myllrar av kroppar som stöter in i varandra, ekar av skratt och skrik. Där inne finns hårda knuffar och mjuka händer och allt jag vill är att försvinna när jag träffar Sigrid utanför entrén.

by

En smakebit på söndag: Katt på recept

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Nu har jag haft min första hela semestervecka. Det har varit så skönt! Jag har läst en hel del som The Night We Met av Abby Jimenez, The P*ssy Next Door av Amy Award, Mysteriet på kyrkogården av Tobias Söderlund & Stef Gaines och Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata. Jag har också börjat lyssna på Yesteryear av Caro Claire Burke och gillar den hittills.

I fredags var jag till Furuvik med brorsan, Mya, Theo och Thor. Jag åkte bara radiobilarna en gång men pojkarna åkte säkert 20 ggr. Vi kollade också  på Lordi.

Igår spelade Thor sin sista fotbollsmatch innan uppehållet. Den startade 9.30 och mamma och pappa åkte också ner hit. Det blev en spännande och jämn match mot Brynäs. Riktigt roligt att kolla på.


När mamma och pappa åkte hem (efter att ha varit hem till oss och träffat katterna) så har satt jag ute på altanen på framsidan och läste under parasollet. Vi åt mat från Aktern & Fören och sedan hade sambon spelkväll med sina kompisar.  Jag satt i soffan och kollade på Sex and the City på Netflix. Jag är på säsong tre nu och imorgon försvinner serien från Netflix. Nu har jag ju hela serien på DVD också så jag måste inte hetskolla klart på resten av serien.

Idag har vi inga planer alls. Jag vill ta en promenad och lyssna mer på Yesteryear. Jag kanske ska rensa lite bland mina böcker. De får inte riktigt plats på hyllorna i köket. Så jag kanske måste organisera om i källaren för att få plats med fler där.

Denna veckas smakebit kommer från Katt på recept av Syou Ishida, från sidan 18:

Att transporter den levande varelsen var en utmaning. Shuta fick synda sig för att hinna över övergångsställena, och han kunde ju inte direkt slänga transportburen över axeln. Det tog honom en halvtimme att ta sig hem. Katten hade det obekvämt och kravlade omkring, och det värkte i Shutas armar. 
När han till slut var hemma och ställde ner buren på golvet tycktes katten uppfata att den inte längre var i rörelse. Den började kasta sig hit och dit så att burren gungade. Shuta tyckte synd om den och öppnade luckan, men den kom inte ut. 

by

En smakebit på söndag: Jag säger det ni tänker

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I torsdags jobbade jag min sista dag innan semestern. Så nu är jag ledig fram till 12 augusti. Det känns overkligt. Jag tror ju att det fortfarande är slutet på maj början på maj…
Jag och sambon var bara hemma med katterna på midsommar. Vi invigde vår nya elgrill och satt ute på altanen på kvällen. Det var ju så varmt.
Igår åkte vi till Uppsala och såg Satyricon på Parksnäckan. Vädret var lite skakigt i Gävle och de varnades ju för åskoväder och störtregn men i Uppsala var det blå himmel och riktigt varmt. De sände matchen mellan Sverige och Nedländerna alldeles utanför så  vi hörde allt på publiken när något hände.
Satyricon var riktigt bra och det är magiskt att höra Mother North på en sån liten scen utomhus.

Idag har jag varit i Furuvik med brorsan, Mya, Theo och Thor. Vi kollade på djuren och schimpanserna var framme och Selma satte sig vid fönstret där Thor stod. Aporna ska flytta till Edinburgh Zoo under 2026. Det var fruktansvärt när Santino, Magda, Linda och Torsten sköts ihjäl. Nu finns alltså bara Selma, Tjobbe och Maria-Magdalena kvar.
Vi badade också och åkte Flodfärden och Spökjakten. Pojkarna åkte radiobilarna flera gånger och så åt vi glass.

   

Under veckan har jag bara lyssnat på The Weiner Across the Way av Amy Award och läst några noveller ur Jag säger det ni tänker av Curtis Sittenfeld. Den senare är också denna veckas smakebit. Från novellen Dåligt tag s. 62:

Av de tio kvinnor som anmält sig till KFUK:s sommar kurs i gravidyoga var jag den som var näst längst gången. Kvinnan som var längst gången hette Gretchen. Vi satt på överdimensionerade gummibollar och Gretchen tog alltid plats längst fram i  mitten, så nära läraren man kunde komma. under det första kurstillfället, när vi fivk säga vad vi hette, vilket som var vårt beräknade förlossningsdatum, om vi visste ifall det var en pojke eller flicka och var vi ville föda, sa hon den 18 augusti – min förlossning var beräknad till den 29 – och fortsatte <<Carl och jag vill att könet ska bli en överraskning, för visst är det fint om vissa saker i vår informationsmättade värld får förbli mystiska och magiska?<< Hon vände sig om på bollen, tittade på oss andra på de två raderna bakom och log självbelåtet.

by

En smakebit på söndag: Kalla mig syster

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I torsdags hade vi skolavslutning på skolan och allt fungerade som det skulle. Nästan alla barn gick hem efter skolavslutningen och det vara bara 12 kvar på fritids. Efter en gemensam lunch med á la smörgåsbord började plocka undan efter skolavslutningen och förbereda inför flytt av biblioteket och några klassrum.
I fredags var fritids också stängt och vi utvärderade läsåret och sedan åt vi resterna av gårdagens lunch. Några i personalen var lediga eftersom de hade student men vi andra började flytta biblioteket och försöka sortera upp böckerna. Vi är långt ifrån klara men hinner förhoppningsvis med mer under nästa vecka. På kvällen var jag med några kollegor på Le Bôn och åt middag. Jag åt Steak Frites med majskycklingbröst. Så gott!
Jag har inte läst så mycket den här veckan förutom en hög barnböcker som jag behövde lämna tillbaka till vårt skolbibliotek. Några av dem har jag hunnit skriva inlägg om.

Igår gick jag till Kastvallen och kollade när Thor spelade fotboll. Sedan föjde jag med dem hem och fikade med överbliven skolavslutningstårta. På kvällen åkte jag med brorsan och Mya till Furuvik och kollade på Hooja som var riktigt bra. En kul spelning.

Idag har det regnat mest hela dagen och vi har bara varit hemma. Jag har läst ut Kalla mig syster av Malin Nordström men inte hunnit börja på något nytt så den får bli veckans smakebit. Från sidan 7:

Louisero, Skåne
Mars 1887

Annonsen på Iduns baksida var sån liten och enkelt skriven att Josefin egentligen inte borde ha lagt märke till den. 
Ändå var det just den lilla inramade rutan som fick hennes hand att stanna till och lpngsamt plocka upp tidnningen hon just lagt i vedkorgen. 
Hoon höll fram skriften i fotogenlampans ljus för att även kunna läsa den mindre texten under rubriken och lät sedan både händerna och tidningen sjunka ned och landa mjukt mot kjolens tjocka veck.
Var det ändå möjligt att skaffa sig ett annorlunda liv? Ett liv där hon levde utifrån sin egen vilja, fattade sina egna beslut och där hon inte stod i skuggan av en död mor. Där hon inte bodde med en far som trodde att han behövde Josefin mer än sin unga hustru.
Nej, det vore alldeles för galet, vad skulle far säga om det? Han skulle inte tolerera ett sådant livsval. Hon skakade på huvudet och lade omedelbart ned tidningen i korgen igen, denna gång med framsidans rubriker uppåt.

by

En smakebit på söndag: Stora vackra liv

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Det har varit full fart den här veckan med. Vi har varit och hjälpt svärföräldrarna två kvällar med teknikproblem med deras ljudanläggningen och teven.
I torsdags fick jag ett sms att mina nya glasögon var färdiga så vi bestämde oss för att åka upp till Söderhamn efter jobbet. Jag skulle ha en AW med jobbet på fredagen och på lördagen var det ju en röd dag så annars skulle jag inte kunna hämta dem förrän nästa vecka.
Vi passade på att äta på min favoritpizzeria. Där pappan till en av mina f.d. elever jobbar. Eleven i fråga är 31 år och byggnadsingenjör. Jag hade henne i en av mina första klasser.
Sen åkte vi hem till mina föräldrar en sväng innann vi åkte hem.

I fredags hade vi AW med jobbet. Vi började på A:s kolonilott där vi åt snacks och frack bubbel. Sen åkte vi ner på Villa Skeppsbron däe vi åt mat. Brorsan var där med sitt jobb också. Sen gick vi till O’Learys där vi spelade Shuffel Board och hade bokat karaoke. Det var jättekul!
Sedan skulle de flesta gå hem men A (en annan A) måste vänta på sin buss en timme så några av oss gick till Pitchers. Då träffade vi på en av våra vikarier och en annan f.d. elev som ska ta studenten nästa vecka.
0:12 gick min buss hem.

På lördagen gick jag upp före 8.00 för Thor skulle spela fotboll 9.30 på Kastvallen. Så det blev frukost och så tog jag en promenad dit. Sedan följde Thor med mig hem och vi gosade med katterna och kollade på youtube. Sedan åkte vi till Furuvik med Mya och Theo. det var Countryfestival där  men det var inte så mycket folk. Mya ville se Jay Smith så hon kollade på honom och jag och killarna åkte radiobilarna och så vann de varsin basketboll.

Idag ska jag städa och förhoppningsvis läsa. Det har inte blivit mycket läst under veckan. Jag har bara läst ut Ett amerikanskt  äktenskap av Tayari Jones och börjat läsa Stora vackra liv av Emily Henry som är denna veckas smakebit. Från sidan 7:

Det sägs att det finns tre versioner av varje historia: din, min och sanningen. Killen som myntade uttrycket jobbade i filmbranchen, men det stämmer även inom journalistiken. Vi ska egentligen inte ta ställning. Vi ska jobba med fakta. Fakta leder till sanningen. 
Faktum: Robert Evans – producenten, studieochefen och skådespelaren som myntade det pricksäkta uttrycket om sanningen – var gift sju gånger.
Faktum: Jag, Alice Scott – anställd som skribent på The Scratch – är officiellt sett inte ens ihop med mannen jag dejtat i sju månader.

 

 

 

 

by

En smakebit på söndag: Ett amerikanskt äktenskap

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I måndags fyllde brorsan år så jag var dit med present och åt tårta. Theor var iväg på sin skolresa till Borlänge. Tänk att han går ut sexan nu! Veckan har som vanligt varit intensiv men jag kom ifrån jobbet i bra tid i fredags. Jag lyssnade klart på God Save he Queen på bussen hem.

Det har varit en lugn helg och vi har bara varit hemma. Det enda jag har gjort egentligen är att städa, köra några maskiner tvätt och läsa. Jag lyssnade på hela Nätter utan mina bröder av V.V. Ganeshanathan medan jag städade och fixade här hemma.
Sedan läste jag hela Olgas bok i soffan igår kväll.

Idag har jag fixat med bloggen och sla förbereda lite inför jobbveckan. Förhoppningsvis blir det lite läsning också.

Denna veckas smakebit kommer från Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones, från sidan 11:

Det finns två slags människor i världen, de som flyttar hemifrån och de som inte gör det. Jag är stolt medlem av den första gruppen. Min hustru, Celestial, brukade säga att jag innerst inne är enriktig lantis, men jag kände aldrig igen mig i den beskrivningen. För det första är jag inte från landet i ordets rätta bemärkelse. Eloe, i Louisiana, är en småstad. ”Landet” får en att tänka på folk som skördar, bärgar hö och mjölkar kor. Men jag har alrig plockat så mycket som en bomullstuss, även om pappa gjorde det. Jag har aldrig rört vid en häst, get eller gris, och har inte heller en längtan efter att göra det. Celestial brukade skratta och säga att hon inte menade att jag var en bonde utan bara en lantis. Hon kommer från Atlanta, så man skulle mycket väl kunna säga att hon också är en lantis. Om hon får säga det själv är hon en ”sydstatskvinna”, vilket inte är att förväxlas med en Southern belle. Av någon anledning har hon ingenting emot att kallas Georgia peach, och det har inte jag heller, så det har det blivit.

by

En smakebit på söndag: God Save the Queen

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Jag har deltagit i Final Book Support group den här veckan som Steph Loves håller i. Det går ut på att en ska läsa vidare i olika serier som man har på g.
Jag har läst Armageddon av Oskar Källner & Karl Johnsson som är den sista delen i Imperiets arvingar (9-12 år), Banjo Baby (9-12 år) den fristående uppföljaren till Comedy Queen av Jenny Jägerfeld och Dancing Queen och Killer Queen del ett och två i Queens-serien av Denise Rudberg. Jag har också läst mer än halva Fourth Wing av Rebecca Yarros.

Skönt med en långhelg igen i och med Kristi Himmelfärd.
I fredags fyllde sambon år så svärföräldrarna kom hit på fika. Sedan tog vi en promenad i solen men det var inte speciellt varmt. Igår åkte vi upp till mamma och pappa för mamma fyllde år. Där bjöds vi på smörgåstårta och fick med oss varsin bit hem.

Idag har jag fixat med bloggen. Den gick ner i tisdags och kom inte upp igen förrän i torsdags men nu är det fixat.
Imorgon är sista dagen för att skicka in sin ansökning till förstelärartjänst. Jag har skickat in tidfigare år men känner inte riktigt att det är någon idé.

Denna veckas smakebit kommer från God save the Queeen av Denise Rudberg, från sidan 6:

Det grova sågspånet sprätte kring fötterna när hon ökade farten de sista tvåhundra meterna. Kurvan bjöd större motstånd än den brukade, men sedan kom rakstäckan och lät henne ta ut stegen till fullo. Hjärtat slog glädjevolter över att äntligen få arbeta riktigt hårt. Alldeles för länge hade det suttit sysslolöst där inne, bakbundet av sorgen, när allt det önskade var att bulta av ansträngning, värme och kärlek. Sorgen och förlusten kände hennes hjärta redan till, även om det var länge sedan nu. Sorgen efter ett dödfött barn var också något annat ön att sörja en älskad make som funnits där under större delen av ens vuxna liv.

 

by

En smakebit på söndag: In Cold Blood

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I fredags åkte vi med klassen till Sätra och kollade på en cirkusföreställning. Det var ett troll som gjorde olikakonster och det var en väldigt interaktiv aktivitet så barnen var väldigt engagerade.
Sedan fick vi prova på att jonglera och göra cirkus-burpees.

Igår åkte vi upp till Söderhamn för jag skulle till min optiker. Jag bestämde mig för att byta två av mina tre glasögon eftersom det ingick i mitt abonnemang. Så om cirka två veckor ska jag hämta mina nya solglasögon och mina extra enkelslipade glasögon. Sen åkte vi hem till mamma och pappa och fikade med Budapestbakelser som vi hade köpt med oss. Jag läste ut det sista av Det yttersta mörkret av Christoffer Holst i bilen på väg hem.
När vi kom hem satt jag ute på altanen på framsidan och läste  Hidden Pictures av Jason Rekulak. Sen åkte vi in till stan för att köpa mat. Sambon köpte kebab på Pizza House och jag gick till Brynäsgrillen och köpte en Mexicana. Det var vårt stamställe när vi bodde på Brynäs i mer än 12 år och det är samma folk som jobbar där. De är supertrevliga. En av dem är pappa till en elev jag har i min klass nu.
Sen satt jag i soffan  resten av kvällen och läste ut Hidden Pictures som var superspännande.
Tidigare i veckan har jag läst ut Bortom broarna av Kristina Ohlsson och Blond Roots av Bernardine Evaristo.

Idag ska vi städa, åka på Köpis och jag behöver fixa lite inför  jobbveckan.
Denna veckas smakebit kommer från In Cold Blood av Truman Capote, från sidan 18:

In regard to his family, Mr Clutter had just one serious case for disquiet – his wife’s health. She was ’nervous’, she suffered ’little spells’ – such were the sheltering  expressions used by those close to her. Not that the truth concerning ’poor Bonnie’s affliction’ was in the least a secret; everyone knew she had been an on-and-off psycriatric patient the last half-dozen years. 

 

by

En smakebit på söndag: Bortom broarna

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Det var kortvecka på jobbet men det blev långa jobbdagar i början av veckan på grund av olika anledningar. I tisdag hade vi APT också.
I torsdags firades en kollega som fyller 50år den 1/5. På kvällen tog jag med promenad till Kastvallen för att kolla på Majkasan. Brorsan cyklade dit med Thor och Theo. Det var ganska mycket folk där men själva kasan bann upp (ner?) fort. Det fanns också lite olika stånd där det såldes godsremmar, klubbor och kläder. Pojkarna var mest intresserade av att spela fotboll och att vara med sina kompisar.

I fredags var det riktigt varmt och skönt ute. Så varmt att jag kunde gå i t-shirt och 3/4 byxor. Sambon och jag tog en långpromenad och på kvällen lyxade vi till det med att köpa hem mat från Höjerdal kolgrill. Jag valde kycklingspett med bulgur och tzatziki.

Igår var det också väldigt varmt men det blåste mer eller mindre storm här. Jag och sambon gick till Kastvallen och kollade på när Thor spelade sin första seriematch för i år. Mamma och pappa hade också åkt ner.

Sen gick jag hem till brorsan och fikade med dem innan mamma och pappa följde med mig hem och träffade katterna.
På kvällen åkte vi och köpte pizza från Aktern och Fören och kollade på Bones.

Idag ska jag fixa lite inför jobbveckan och på bloggen. Jag hoppas kunna läsa mer ur Bortom broarna av Kristina Ohlsson också som är denna veckas smakebit. Från sidan 9:

Revolutionen tog sin början en tisdag. Solen sken över huvudstaden. Vädret var svalt och luften krispig. Löven på träden hade fått sasmma färg som vilda eldslågor, och himlen var hög och blå. Klockan hade nyss passerat elva på förmiddagen och Henrik Ekblom befann sig på kontoret. Adressen var Skeppsbron (som inte alls var en bro utan en vanlig väg) och på ytan var allt som vanligt.
Han satt på sitt arbetsrum med en journalist från en av landets största finanstidningar.
Rummet hade tre stora fönster mot Strömmen och Skeppsholmen, och ett sirapsfärgat trägolv som lackats  högblankt. Inredningen dominerades av ett stort skrivbord av brittiskt snitt, och en lång, cognacsfärgad Chesterfield-soffa. Journalisten satt på en av de stoppade besöksstolarna, och Henrik bakom skrivbordet. Intervjun hade bokats med anledning av att man ville berätta om de så kallade osynliga makthavarna  på den svenska finansmarknaden.