En smakebit på søndag: The Mothers

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Jag var hemma från jobbet måndag till onsdag med hosta och snuva. Sedan var jag ju ledig torsdag (nationaldagen) och fredag (klämdag). Det är inte optimalt att vara sjuk de sista skoldagarna. Jag har ju fått planera dagarna jag varit borta ändå.
I fredags var jag och tog prover igen(!), förra gången tog de fel prover så jag måste göra om det. Sen åkte jag en sväng till jobbet och fixade lite till skolavslutningen. Jag började också lyssna på The Duke and I av Julia Quinn. När jag var sjuk har jag kollat igenom hela Bridgerton-serien.
Igår lyssnade jag klart på The Duke and I och började på The Vicount Who Love Me (del två i serien). Vi var en sväng till Köpis där jag köpte lite kläder på Cassel. Vi fick också beställa en betydligt tråkigare sak, en tvättmaskin, eftersom vår gamla gick sönder igår. Den började läcka vatten.
Idag ska vi städa och sen har vi inga andra planer.

Denna veckas smakbit kommer från The Mothers av Brit Bennett, från sidan 1:

We didn´t believe when we first heard because you know how church folk can gossip.
Like last time we all thought First John, our head usher, was messing around on his wife because Betty, the pastor’s secretary, caught him cozying up at brunch with another woman. A young, fashionable woman at that, one who switched her hips when she walked even though she had no business switching anything in front of a man married forty years. You could forgive a man for stepping out on his wife once, but to romance that young woman over buttered croissants at a sidewalk café? Now, that was a whole other thing. But before we could correct First John, he showed up at Upper Room Chapel that Sunday with his wife and the young, hip-switching woman – a great-niece visiting from Fort Worth – and that was that.

En smakebit på søndag: Shy

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I helgen har jag bara varit hemma eftersom jag lyckats bli förkyld igen. Så trött på snuva och hosta. Den enda gången jag har varit ute är när jag gått med soporna och en timme då jag rensade lite ogräs bredvid trallen på baksidan.
På fredagen läste jag ut Jag sjunger och bergen dansar av Irene Solà.

Igår började jag läsa What Is Not Yours Is Not Yours av Helen Oyeyemi igen. Jag fick börja om från början för jag kom inte ihåg något. Men jag hade svårt att koncentrera mig så jag satte mig framför teven istället och kollade på de fyra första avsnitten av Bridgerton. Så nu har jag fastnat i den serien.

Idag ska vi städa och sen tänker jag ta det väldigt lugnt. Jag blir nog hemma från jobbet imorgon. Det är en kort vecka nästa vecka i och med nationaldagen och att fredagen är en klämdag.

Denna veckas smakebit kommer från Shy av Max Porter, från sidan 9:

Ryggan är knäckande tung.
Golvplankorna gnäller.
En sista koll: spliffen ligger i tryggt förvar på tvären i det tomma Embassypaketet.
Morgoninspektionen är en klardröm bort.
Rummet är smältande mjukt. Frestande.
Gungigt.
Ryggan är knäckande tung.
Klockan är 03.13.
En säck full med sten, inte konstgit den är tung.

En smakebit på søndag: En av oss

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Nu har det varit sambons tur att åka på förkylningen från helvetet med snuva och hosta. Jag har kunnat jobba hela veckan men jag har varit helt slut efter jobbet.
I onsdags fyllde sambon år men det blev inget firande att tala om för han var så sjuk. Jag köpte hem sushi till oss på väg hem från jobbet.
I torsdags städade jag hela huset och lyssnade klart på Brottet av Helena Kubicek Boye.
Jag har också börjat lyssna på En av oss av Åsne Seierstad.
Igår tog jag tåget upp till mamma och pappa för att fira mamma som fyllde år i torsdags. Vi firade brorsan också som fyllde år  igår. Det blev smörgåstårta och Cocosbollar från Träslottet i Arbrå. Stavningen på Cocosbollarna stod på förpackningen. Stavas inte det kokosbollar?

när T

Idag var jag med när Theo spelade match på Kastvallen. Det var väldans varmt i solen. Huge (Theos lag) vann matchen med 10-7.

Nu ska jag försöka mig på att skriva en ansökan till en förstelärartjänst. På måndag är det sista ansökningsdagen.
Annars blir det väl bara en sväng till affären och förhoppningsvis en del läsning.

Denna veckas smakbit kommer från En av oss av Åsne Seierstad, från sidan 8:

Han gick med lugna steg i ljungen. Kängorna trampade tungt i marken, över blåklockor, klöver och kärringtand. Några ruttna grenar knakade.
Huden var blek, våt, ögonen ljusa. Över en begynnande flint låg ett tunt lager hår bakstruket. Hans blod var fyllt av koffein, efedrin och aspirin.
Hittills hade han dödat tjugotvå människor på ön.
Efter det första skoittet var det lätt. Det första skottetr hade kostat på. Mem nu gick han avspänd med pistolen i handen.

 

En smakebit på søndag: Shuggie Bain

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I fredags åkte vi upp till Söderhamn efter jobbet. Ett par av mina glasögon hade gått sönder. Det hade blivit en spricka i glasetn och nu skulle jag byta ut det. De hade sagt att det skulle ta ca en timme men när jag kom dit tog det mindre än 15 minuter.
Vi hann gå på Svarta börsen och sambon kollade lp-skivor och köpte en. Sen åkte vi hem till mamma och pappa där vi åt kycklingwok med ris innan vi åkte hem igen. Det regnade hela tiden.
När vi kom hem såg vi klart på den fjärde säsongen av Living Single. Sen började vi kolla på Girls5eva.

Igår var vi bara hemma. Jag läste klart Mordet på Ekenäs av Robert Warholm och läste Skolbibliotek nu! Vi åt libabrödspizza med chevre, parmaskinka, pistagenötter, ost, ruccola och honung.
Jag började också läsa Shuggie Bain av Douglas Stuart.

Idag ska vi städa och fixa lite inför jobbveckan.
Denna veckas smakebit kommer från Shuggie Bain, från sidan 17:

Agnes Bain pushed her toes into the carpet and leaned out as she could into the night air. The damp wind kissed her flushed neck and pushed down inside her dress. It felt like a stranger’s hand, a sign of living, a reminder of life. With a flick she watched her cigarettes dout fall, the glowing embers dancing sixteen floors down on the dark forecourt.She wanted to show the city this claret velvet dress. She wanted to feel a little envy from strangers, to dance with men who held her proud and close. Mostly she wanted to take a good drink, to live a little.
With a strech of her calves, she leaned her hipbones on the windowframe and let go of the ballast of her toes. Her body tipped down towards the amber city lights, and her cheeks flushed with blood. She reached her arms out to the lights, and for a brief moment she was flying.
No one noticed the flying woman.

 

En smakebit på søndag: Förinta världen ikväll

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Det känns som det varit en väldigt lång vecka. I tisdags hade vi APT igen och fick veta att en till kollega ska sluta. På eget bevåg men hens tjänst kommer inte ersättas. Jag får ont i magen när jag tänker på hösten..
I torsdags var vi på årsmöte med bostadsrättsföreningen. Det gick bra som tur var. Vår uppfart ska inta asfalteras än så altanen på framsidan får stå kvar iår med.

I fredags var jag ovanligt pigg ändå efter jobbet och började lyssna på Jaga drömmar på Hedgehog Hollow medan jag städade hela huset.
Igår läste jag ut boken innan vi åkte in till stan och käkade på Babas (väldigt goda hamburgare).
Sedan var vi på Konserthuset och lyssnade på Duo Ruut från Estland som spelade gjort om traditionella estniska folksånger och spelar tillsammans på en estnisk cittra med olika hjälpmedel som en stråke och trummpinnar. Blev så imponerad.
Konserthuswt ligger precis vid Gävleån och där är vårfloden i full gång. Mäktigt!

IMG_0272

Idag ska vi hem til svärföräldrarna på födelsedagsfika och middag. Vi ska också en sväng till XXL ock köpa ett nytt elastiskt träningsband.
Jag hoppas också hinna läsa ut Eliza och hennes monsteer av Francesca Zappia.

Denna veckas smakbit kommer från Förinta världen ikväll av Stina Jackson, från sidan 5:

Hon stod i dörröppningen och lyste upp natten. En vuxen kvinna med ett barns rädsla i blicken. Mamma får jag sova hos dig?
Eva visste att det var en dröm redan innan hon lyfte upp täcket och gjorde plats i sängen, ändå kunde hon höra de lätta stegen genom rummet, de snabba andetagen. Hon virade instinktivt sina armar runt den mjuka kroppen, höll hårt i si egen sovande gestalt. Mumlade tröst i barnets hår. Allt ska bli bra, viskade hon rätt ner i den ensamma kudden, allt kommer ordna sig. Bara du kommer hem.

En smakebit på søndag: Döda kvinnor förlåter inte

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Veckan ha varit intensiv men det har varit ganska fint väder flera dagar. Idag är det riktigt grått och regnigt så det blir ingen promenad idag.

I torsdags var jag med i en bokcirkel på Zoom som Lavender Lits Sofia Ejheden ordnat kring Kvinna saknad av Mary Kubica. Johanna Lundin höll i den och det var så roligt!

Nu i helgen har vi mest varit hemma. Men vi i alla fall gått på promenad både på fredag och lördag. Vi har kollat på en del Kiving Single och är nu på den fjärde av fem säsonger.
Jag har också läst ut Go Tell the Bees That I Am Gone av Diana Gabaldon som jag började läsa i mars förra året. Jag har läst den sista 1000 sidorna under de senaste nio dagarna.

Denna veckas smakbit kommer från Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam, från sidan 11:

Döden var ständigt närvatande i huvudstaden, en beryktad och ovälkommen gäst i vardagen. Barn föddes, människor kom från alla delar av landet för söka arbete, lycka, en framtid. Befolkningen ökade mer än någonsin, på femtio år tredubblades antalet stockholmare. Ändå lurpassade döden ständigt. Begravningarna var otaliga, bårhusen fulla.
I en sal på Södra barnbördshuset på Wollmar Yxkullsgatan rann livet ur en kvinna som precis hade fött sitt åttonde barn.

En smakebit på søndag: Go Tell the Bees That I Am Gone

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Jag har varit ledig hela veckan och det har varit så skönt. Jag har bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag har läst en del som Kvinna saknad av Mary Kubica. På torsdag den 11 april  jag ska vara med i Lavender Lits bokcirkel om boken som Johanna Lundin ska hålla i.
Jag har också läst den, fjärde delen i Earth’s Children-serien av Jean M. Auel. Jag har läst böckerna på svenska för en massa år sedan men ville läsa om dem på engelska.
När jag hade läst ut den så började jag läsa Go Tell the Bees That I Am Gone av Diana Gabaldon igen. Jag hade läst 316 sidor av den men hade inte läst något sedan i juni förra året.Men nu har jag läst mer än 500 sidor till (den är 1345 sidor lång).

Idag har vi inga planer förutom att städa och jag ska fixa lite till jobbet.

Denna veckas smakebit kommer från Tell the Bees That I Am Gone, från sidan 566:

I was startled from a solid sleep by Jamie exploding out of bed beside me. This wasn’t an uncommon occurence, but as usual, it left me sitting bolt upright amid the quilts, dry-mouthed and completely dazed, heart  hammering like a drill press.
He was already down the stairs; I heard the thump of his bare feet on the last few treads – and above the sound, frenzied pounding on the front door.
I shook my head violently and flung off the covers. Him or me? was the first coherent thought that formed out of the fog drifting through my brain. Night alarms like this might be news of violence or misadventure, and sometimes of a nature that required all hands, like a house fire or someone having unexpectedly met with a hungry panther at a spring. More often, though…
I heard Jamies voice, and the panic left me. It was low, questioning, with a  cadence that meant he soothing someone. Someone else was talking, in high-pitched agitation, but it wasn’t the sound of disaster. 
Me, then. Childbirth or accident?

En smakebit på søndag: Kvinna saknad

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Jag har deltagit i Mias bokhörnas Påskutmaning 2024. Readathonet började klockan 06.00 på skärtorsdagen och slutar på annandag påsk 23:59. I torsdags jobbade jag hela dagen. Men så fort jag kom hem från jobbet började jag läsa Ett otänkbart öde av Simona Ahrnsted.
I fredags blev det storstädning inna jag gick hem till brorsan och spelade fotboll med Theo och Thor.
Jag läste ut boken på kvällen.

Igår läste jag Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise av Colleen Oakley. på eftermiddagen åkte vi till Köpis. Jag gick på Ugglans bokhandel där de hade halva piset på reaböckerna. Så jag köpte 3 böcker för 104 kr.

Sedan var vi på middag hos svärföräldrarna.  Ugnsgrillad kyckling med potatisklyftor och Cafe de Paris-smör. Sen blev det friterad ost med hjortron-sylt till efterrätt och sedan kaffe med persikokaka.
Jag läste ut Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise innan jag somnade.

Idag ska vi åka upp till mina föräldrar på påskmiddag. Denna veckas smakebit kommer från Kvinna saknad av Mary Kubica, från  sidan 15:

Jag hör fotsteg. De rör sig på golvet ovanför mitt huvud. Mina ögon följer ljudet, men det finns inget att se för det är bara fotsteg. Det spelar ingen roll, för ljudet av dem är tillräckligt för att få mitt hjärta att bulta, mina ben att darra och något i min hals att dunka som ett hjärtslag. 
Det är kvinnan som kommer, jag vet det, för hon är barfota medan mannen alltid har skor. Hennes fotsteg är något lättareän hans. De dunsar inte mot golvet som mannens gör. Hans fotsteg är dova och ljudliga, som åskmuller på natten.
Mannen är också där uppenu, för jag hör kvinnan prata  med honom. Jag hör hennes fula, vresiga röst som säger att det är dags att gå ner med mat. Hon säger det som om hon är irriterad över det, eller över något som jag har gjort, fast jag inte kan komma på vad det skulle vara.
Jag hör dörren längst upp i trappan låses upp. Den flyger upp och släpper in en strimma ljus som får det att svida i mina ögon. Jag kisar, ser henne stå där i sin fula morgonrock och sina fula tofflor, ser hennes knotiga knän och spinkiga ben fulla med blå vener. Håret är rufsigt. Hon ser ilsken ut. Hon är sur för att hon måste utfodra Gus och mig. 

En smakebit på søndag: Samtycket

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en tuff vecka på jobbet på flera sätt. Tre kollegor kommer att bli omplacerade på grund av neddragningar. Jag förstår inte hur det ska fungera nästa läsår.
En ljuspunkt är att jag är klar med alla utvecklingssamtal.

I fredags åkte vi upp till Söderhamn direkt efter jobbet för jag skulle hämta mina nya glasögon på Synsam. Jag ska testa ett abbonnemang och får två par glasögon och ett par solglasögon med styrka.
Så här ser de ut:

Sedan åkte vi hem till mamma och pappa och åt lövbiffsrullader med kokt potatis och sallad. Brorsan och Mya lämnade av Theo och Thor för de skulle vidare.

Igår åkte vi in till stan en sväng och sedan tog vi en prommenad. Jag läste ut Botanikern av M.W. Craven och sedan åt vi risotto och drack vin medan vi kollade på Living Single.

Idag har vi  inga planer. Jag tänker fixa med bloggen och läsa.

Denna veckas smakebit kommer från Samtycket av Vanessa Springora (som jag köpte på förra årets bokrea). Från sidan 36:

När jag väl har nappat på krokem försitter G inte en minut. Han håller utkik efter mig på gatan, avpatrullerar mina kvarter, försöker se till att vi möts som av en händelse, vilket också sker. Vi växlar några ord innan jag fortsätter vidare, bedövad av kärlek. Jag vänjer mig gradvis vid tanken att jag när som helst kan stöta på honom, med följd att jag omges av hans osynliga närvaro både på min väg till skolan och  hem, när jag ska iväg och handla eller är uye med mina kamrater. En dag stämmer han träff med mig per brev. Per telefon är för farligt, skriver han, det kan ju vara min mor som svarar om han ringer.

En smakebit på søndag: Kindred

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I fredags hade vi fest med jobbet. En kollegas 65-årsdag och pensionering skulle firas och hade blivit uppskjuten hela hösten på grund av olika anledningar. Nu var det äntligen dags!
Vi hade delat upp vad alla skulle bidra med till maten och vår festkommitté gjorde olika aktiviteter och lekar.
Tre andra kollegor som fyllt jämnt (30-, 40 och 50-år) blev också firade och 40 och 50-åringen fick tävla med varandra. De fick bara poäng om de svarade lika.
En mycket lyckad kväll med många skratt, dans och god mat.

Igår vägrade jag att gå ut för det var snöstorm. Så istället kollade jag på Oscarsgalan och sedan läste äntligen ut My Policeman av Bethan Roberts som jag läst under hela veckan. Vi kollade också klart på första säsongen av Living Single.

Idag ska vi städa, köra lite tvätt, göra cannelloni och annat småfix här hemma. Jag hoppas hinna läsa lite också så klart.

Denna veckas smakebit kommer från Kindred av Octavia Butler, från sidan 1:

I lost an arm on my last trip home. My left arm.
And I lost about a year of my life and much of the comfort and security I had not valued until it was gone. When the police released Kevin, he came to the hospital and stayed with me so that I would know I hadn’t lost him too.
But before he came to me, I had to convince the police that he did not belong in jail. That took time.The police were shadows who appeared intermittently at my bedside to ask med questions I had to struggle to understand.
´How did you hurt your arm?´they asked. ´Who hurt you?´ My attention was captured by the word they used: hurt. As though I’d scratched my arm. Didn’t they think I knew it was gone?