Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth – som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.
En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består.
Jag tyckte verkligen om den här boken som berättas på en väldigt långsamt sätt. Allt får ta sin tid. Allt utspelar sig i något litet samhälle utanför Bollnäs. Min hemstad Söderhamn nämns också några gånger så jag känner igen mig i området som beskrivs.
Jag tycker också att jag känner igen ”gubbarna” och pizzerian.
Boken är skriven av Elin Persson och fick fyra stjärnor på Storygraph. Jag har tidigare läst De afghanska sönerna, Sommaren och Det är någonting som drar i mig av författaren.
På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.
I måndags började sambons semester. Vi åkte en sväng till svärföräldrarna och fikade när vi ändå hade varit på Köpis. Där var också sambons morbror med fru, sambons yngsta kusin (17 år) och deras hund Benny.
I början av veckan läste jag ut First-Time Caller av B.K. Borison. Jag gillade verkligen den.
I onsdags åkte jag med brorsan upp till våra föräldrar. Theo och Thor var redan där. Sen åkte alla utom mamma ut till stugan. Jag och Thor badade och pappa och brorsan sjösatte brorsan båt.
Thor höll på att kasta med kastspöt men fick ingen fisk. Sedan ålkte vi hem igen till mamma och pappa och köpte med pizza på vägen.
På kvällen ville Thor fiska mer så jag och brorsan gick ner med honom till Åsbacka kajen. Där fick vi en abborre som vi kastade tillbaka i havet.
På torsdagen åkte vi till stugan igen och då åkte jag, brorsan och pojkarna till Kringlan och badade. Det var 24 grader i vattnet och riktigt varmt. Sedan badade jag och Thor igen när vi kom tillbaka till stugan.
På kvällen gick vi ner till Åsbacka kajen och fiskade igen. Mewn det var lite svalare då och väldigt myggigt.
På fredagen var vi bara hemma hos mamma och pappa. Jag spelade lite fotboll med Thor och satt ute på bron och läste Pizzeria Roma av Elin Persson. Det var riktigt varmt i solen då med men senare på kvällen blev det molnigare.
Jag tog tåget hem och kom till Gävle 22:20. Det var fortfarande väldigt varmt i Gävle men det bröjade sjunka när regnet kom. Det var riktigt svårt att få ner värmen inomhus.
Igår var det ca 14 grader varmt. Snacka om omslag i vädret. Vi åkte till svärföräldrarna på kvällen och åt middag med dem. Grillat med klyftpotatis, sallad, bea och aioli. Det var glass till efterrätt.
Jag hade jättesvårt att somna inatt så jag läste ut Pizzeria Roma istället. Jag tyckte verkligen om den. Men jag har gillat alla författarens böcker.
Idag har vi inga planer. Jag kommer köra lite tvätt, fixa lite med bloggen och läsa. Kanske kommer jag kolla på några avsnitt av Little House on the Prairie på Netflix.
Denna veckas smakebit kommer från Att bära sig själv av Peter Jöback, Leif Eriksson, Martin Svensson och Henrik Johnsson som jag köpte när jag och Mya såg Peter Jöback på konserthuset förra året. Vi köpte en varsin bok och fick dem signerade så gav vi dem till varadra i julklapp.
Smakbiten kommer från sidan 7:
Jag sitter på ett plan på väg till London. Hjärtat dunkar i bröstet och jag har svårt att andas. Jag tännker på Marie. ”Jag har hört saker om dig”, sa hon när hon ringde två veckor tidigare, och innan jag hann få ur mig ett enda ord, fortsatte hon: ”Att du köper droger.” Jag tittar ut genom det lilla fönstret bredvid mig. Alla fält och bostadsområdden, kvadratiska från den här höjden. Snart syns också Heathrow eller i alla fall landningsbanorna som långa vita streck rakt under mig. Jag tar ett djupt andetag och fuktar läpparna med tungan. Tänk om allt skiter sig. Tänk om någon får reda på var jag är. Jag blev arg på Marie. ”Är du dum i huvudet?” fräste jag. ”Det stämmer inte alls.” Sedan lade jag bara på luren. Egentligen är det inte drogerna som är problemet. Drogerna är bara ett symptom på allt det andra, och allt det andra är livet. Mitt liv, som är på väg i hekt fel riktning. Jag har förlåtit människor för enkelt. Inte sörjt någonting av det som hänt mig. Kanske är det här min chans, trots allt, min väg ut. Efter att jag lagt på luren ringde jag upp Marie igen. ”Det stämmer”, mer viskade än sa jag. ”Hjälp mig!”
På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.
I helgen har vi bara varit hemma. Jag tog bussen hem från jobbet i fredags och passade på att gå in på Akademibokhandeln och kolla lite. Där hittade jag Superskurkar (Handbok för superhjältar #11) av Elias och Agnes Våhlund som jag läste direkt när jag kom hem. Sedan köpte jag också en pocket av Pizzeria Roma av Elin Persson.
Jag har också läst ut Little Rot av Akwaeke Emezi och börjat läsa Sista dansen av Helena Kubicek Boye. Sambon och jag har också sett klart på den första säsongen av Interview with the Vampire.
Denna veckas smakebit kommer från Sista dansenav Helena Kubicek Boye, den sjunde delen i Anna Varga-serien. Från sidan 10:
Samir Bashir stod avvaktande vid väggen och såg sig om i lokalen som fylldes upp med personer som skulle avtacka kriminalinspektör Åke ”Blomman” Blom på Borlängepolisen. hans pension var en av anledningarna till en mindre omorganisation och att Samir själv nu befann sig långt från sin hemstad och hade påbörjat en ny tjänst. Borlänges polischef Lars Hallsten dök upp längst ner i rummet och viftade med armen. ”Kom nu Blomman. Det är dags!” hojtade han. Sorlet tystnade och Blomman tog ett kliv framåt mot Lars Hallsten. ”Vi vill tacka dig för att du valde att göra dina sista år här hos oss på Borlängepolisen. Du har varit en stor tillgång både i hur du arbetat och som person. Alla har uppskattat dig enormt mycket.” Samir noterade att Blomman rodnade och bakom honom såg han en kvinna i blåblommig klänning med en klämma i håret smila kärleksfullt mot honom. Han antog att det var inspektörens respektive.
När Leas pappa träffar Zofia får Lea en syster. Lea dras till den obändiga och självständiga Jelena – hon är allt det som Lea inte är. På ovanvåningen i radhuset uppstår en klaustrofobisk värld där gränser och kroppar utforskas och görs våld på. Allt medan de vuxnas ögon är riktade åt ett annat håll.
Lea ser verkligen upp till Jelena. Hon vill vara en och vara med henne på alla sätt. Jelena är några år äldre och det känns riktigt obehagligt att läsa hur hon manipulerar Lea. Lea är väl 12-13 år så en undrar ju varför någon som är 15-16 år vill umgås med henne hela tiden. Deras förhållande blir snabbt sexuellt och det är ju ett övergrepp.
Jelena har inte det lätt heller med en mamma som misshandlar henne. Leas pappa är en idiot på så många plan. Vem tar bara med sin dotter till sin nya kärlek utan att förbereda dottern? Och så ska de sova över där och det är en skoldag dagen efter? Hans förhållande med Zofia går väldigt fort fram. Han verkar vara blind för det som händer i hans hem.
Jag har tidigare lästDe afganska sönerna och Det är någonting som drar i mig. Båda har varit ungsdomsromaner medan denna ska vara en roman för vuxna. Jag tycker inte att det var så stor skillnad.
Boken fick 3.5 stjärnor på Storygraph. Elin Persson är författare till boken och hon kommer på Gävlit i november.
På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!
Jag har åkt på en riktig dunderförkylning med rinnsnuva och hosta. Förkylningen kom på fredagkväll och jag har varit mer eller mindre däckad hela helgen och blir hemma från jobbet imorgon och antagligen på tisdag med.
Det enda som jag läst i helgen är Väder av Jenny Offill och några sidor ur Sommaren av Elin Persson. Jag började lyssna på Twisted Love av Ana Huang på bussen hem i fredags.
Annars har vi tittat på några avsnitt av Only Murders in the Building och jag har kollat på en massa booktube.
Idag ska jag försöka läsa lite och gör en planering till vikarien.
Denna veckas smakbit kommer från Sommaren av Elin Persson, från sidan 7:
Första gången jag träffade Jelena var en söndag. Jag minns det för att pappa hämtade mig från stallet och vi åkte en annan väg tillbaka. Istället för att köra över bron, blinkade han till vänster mot tågrälsen. Bommarna sänktes och tåget körde förbi i hög hastighet. det röda stoppljuset byttes mot det vita pulserande. Pappa trummade på ratten. Var ska vi? frågade jag. Det får du se, svarade han. På insidan av kragen syntes ett blodspår efter att han rakat sig.
Bara så ni vet så är det sommar från den första juni till den sista augusti oavsett temperatur.
Jag hade ju en sommar TBR som jag läste 23 av 40 böcker ifrån men jag läste så klart en massa annat också. Allt som allt blev det 45 böcker lästa. Det är jag supernöjd med!
Andréa och Anja har hängt ihop jämt, ända sen de var små. Nu är de inte små längre och det känns så starkt i Andréa att något måste hända. En förändring måste till. Vad som helst! Att sova över på madrassen hos Anja och leka i skogen bakom huset ger ingenting längre. Det är någonting som drar i Andréa och hon måste bort från mamma som ligger i lakanen och inte vill gå upp, bort från pappas gamla bilar som blev kvar på tomten när han lämnade mamma och Andréa. Bort från klätterställningen, ungdomsgården, åkrarna, skogen.
En kväll när hon hänger vid busskuren nere i samhället hoppar hon in i Alex blå epa och känner äntligen något som nog är frihet. Men det har ett pris att lämna leken, flickrummet och hemligheterna.
Andreá är lite väl tidig med det hon håller på med kan jag tycka som vuxen. Men när jag läser igenom mina dagböcker från högstadietiden känner jag igen mig i det som händer. En ungdomsroman som får även mig som 40+ att känna igen mig.
Jag tyckte verkligen om den här boken.
Jag läste Elin Perssons debut De afganska sönerna och tyckte om den också. Elin Persson är någon att hålla ögonen på! På få sidor får hon med så mycket.
På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Men just nu har Marie sommaruppehåll. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!
I onsdags började jag jobba igen efter semestern. Det gick relativt smärtfritt men jag har haft väldigt svårt att somna. Så det var skönt med helg igen.
På fredagen kollade jag och sambon på Kissing Booth 3. Gillar de filmerna. Sedan såg vi Songwriter en dokumentär om Ed Sheeran som var otroligt bra.
På lördagen fixade jag lite grejer till jobbet och körde några maskiner tvätt. Resten av dagen/kvällen läste jag först ut Det är någonting som drar i mig av Elin Persson och Midnight Sun av Stephenie Meyer. Vi ska ha träff med Vampyrbokcirkeln ikväll men den blir nog uppskjuten eftersom några inte har hunnit läsa klart.
Denna veckas smakbit kommer från Darktown av Thomas Mullen från sidan 57:
Polisinspektör McInnis var den förste som kom dit. Två av de andra svarta polismännen, Wade Johnson och Champ Jennings, anslöt sig några minuter senare. ”År du säker på att det är samma flicka?” frågade McInnis. ”Ganska säker”, svarade Smith. ”Men du sa ju att du inte kunde se hennes ansikte den där natten.” ”Kan inte se hennes ansikte nu heller. Men hon har samma klänning och medaljong och hår.” McInnis satt på huk vid kroppen och Boggs tände ficklampan. Kroppen var uppsvälld och det var svårt att se att det var en människa. Den var inte hel, på vissa ställen saknades stora bitar och på andra slamsor, allt efter storleken på asätarna som festat på den.
