Bea och Niklas lever ett bekvämt liv på Östermalm i Stockholm. Men efter ett ganska bagatellartat gräl försvinner Niklas hemifrån. Bea tror att han när som helst ska komma hem, bara han lugnat ner sig. Men timmarna går och ingen Niklas kommer.
Under dagarna som följer fortsätter han att hålla sig borta. Och ilskan växer hos Bea. Så här beter man sig inte efter ett långt äktenskap, med två döttrar. Hon tar barnen och åker till Niklas familjs sommarställe på Gotland. Bara för att han har en livskris ska det inte gå ut över deras semester.
Men när det kommer fram att han träffat en annan ställs allt på sin spets. Han är inte intresserad av att försöka lösa krisen, utan han vill skiljas. Hur kan han vara så känslokall och oresonlig efter alla år tillsammans?
Men kommer verkligen skilsmässan som en blixt från klar himmel? Är alltid den som lämnar den onda? Vad kommer fram när man börjar skrapa på ytan?
Efter att ha läst Moa Herngrens tidigare bok Svärmodern så vet jag att inget är som det verkar. Vi får följa allt både från Beas och Niklas perspektiv och de är välsigt olika. Ingen är oskyldig men ingen av dem är heller helt ärlig mot sin partner eller mot sig själva.
Tonårsdöttrarna tar stryk på olika sätt av föräldrarnas sätt att sköta allt.
Tyvärr blir jag inte lika fångad av denna bok som av Svärmodern. Det känns lite väl otroligt ibland. Beas förhållande med Niklas föräldrar känns lite stört. Hon står dem närmare än sonen verkar det som ibland.
Boken fick tre stjärnor.
