Vianne Rocher bor sedan fyra år med Roux och barnen på en husbåt i Paris när hon får ett brev från Lansquenet – byn hon svor att aldrig återvända till. Viannes gamla vän Armande ber henne att resa söderut igen, för byn behöver henne. Efter viss tvekan ger hon sig av.

Inget är sig längre likt i den lilla byn, även om allting finns kvar: kullerstensgränderna, bykyrkan Saint-Jérôme och de nedlagda garverierna längs floden Tannes. För i det kvarer som kallas Les Maurauds har nordafrikaner flyttat in och plötsligt har luften i Lansquenet fyllts av orientaliska dofter och ljud.

Ett moskéebygge delar invånarna i två läger och när fader Reynard i sin nöd ber Vianne om hjälp för att bevara lugnet och bysammanhållningen tar Vianne sin magiska kokkonst till hjälp.

Det här är också mer en spänningsroman där ett mysterium ska lösas. Vem är kvinnan i  svarta niqab? Är hon roten till allt ont?

Vianne upptäcker att även hennes närmaste har hemligheter. Roux följde inte med till Lanquenet och Vianne tvivlar på deras kärlek när hon träffar sin vän Josephine Muscat igen och upptäcker att hon har en son i samma ålder som Rosette…

Jag tyckte om boken som jag började med att lyssna på för att sedan läsa min pocketbok istället. Den fick fyra stjärnor på Goodreads och jag vill läsa den fjärde delen Smultrontjuven (fast den heter The Strawberry Thief på engelska).