På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Skönt med helg efter första jobbveckan. Det har varit en riktigt bra första vecka med klassen. Vi har börjat jobba med forntiden och det är alltid kul!

I fredags orkade vi inte göra någon mat utan åt en massa plockmat och drack vin när vi kollade på New Girl.

Sedan började vi kolla på Folk med ångest på Netflix och det blev så att vi såg alla avsnitt i sträck innan vi gick och sov. Så bra serie! Jag har läst boken av Fredrik Backman men sambon har inte gjort det och han gillade serien ändå.

Igår vaknade jag av förklarlig skäl ganska sent. Det blir lätt så när en lägger sig efter 2.. Jag hann med att äta frukost och prata med mamma i telefon innan brorsan ringde och undrade om jag skulle med på promenad. Så jag , brorsan och Mya gick en långpromenad på 1,5 timme.
När jag kom hem började vi röja i köket. En massa serietidningar och böcker har stått där sedan vi fick utrymma lkällaren. Nu körde vi iväg en massa kassar till svärföräldrarna som har en stor källare.

Idag ska vi köra en vända med bokkassar till svärföräldrarna, städa och köra tvätt. Förhoppningsvis hinner jag läsa en del också.

Denna veckas smakbit kommer från Better of Dead av Lee Child & Andrew Child del 26 i Jack Reacherserien. Från sidan 1:

The stranger got into position under the streetlight at eleven p.m., as agreed.
The light had been easy to find, just like he´d been told it would be. It was the only one in the compound that was still working, all the way at the far end, six feet shy of the jagged metal fence that separated the United States from Mexico. 
He was alone. An unarmed.
As agreed.
The car showed up at 11:02. It kept to the center of the space between the parallel of lock-up garages. They were made of metal, too. Roofs warped by the sun. Walls scoured by the sand. Five on the right, Four on the left. And the reamins of one more lying torn and corrodet ten feet to the side, like something had exploded inside it years ago.