Etikettarkiv: Reacher

by

En smakebit på søndag: Asfaltsland

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Lesekunst håller i denna vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Skönt med helg efter en vecka med utvecklingssamtal, stjärnfest med klassen och långa arbetsdagar.
I fredags började vi kolla på tv-serien Reacher som finns på Amazon Prime. Den var så bra att vi kollade på de sex första avsnitten direkt!

Igår hann jag läsa ut Svart sommar som är den andra delen i serien om Washington Poe av M.W. Craven innan jag och sambon gick på en långpromenad i solen. Det var riktigt isigt och halt på vägarna.
På kvällen åkte vi hem till ett par kompisar som bjöd på mat och kattmys. De har två katter sedan förut och hade fått hem en kattunge. De vuxna katterna heter Berit och Bodil och den nya lillkissen heter Norbert. Han var så söt att jag blev kär.

Idag har jag kört tvätt, bäddat om och fixat med bloggen. Snart ska vi ut på en kortare promenad. Ikväll blir det säkert att vi ser fler avsnitt av Reacher.

Denna veckas smakbit kommer från Asfaltsland av S.A. Cosby. Från s 4 (Storytel):

Beauregard tyckte att natthimlen såg ut som en målning. Luften var full av skratt som dränktes i en kakofoni av varvande motorer när månen tittade fram bakom molnen. Basen från en ljudanläggning i en Chevelle i närheten träffade honom så hårt i bröstet att det kändes som om någon gjorde hjärt-lungräddning på honom. Ett tiotal andra bilar av sen modell stod parkerade på måfå framför den gamla närbutiken. utöver Chevallen var det en Maverick, två Impala, ett par Camaro och fem, sex andra exempel på de amerikanska muskelbilarnas glansdagar. Luften var sval och mättad av lukten från bensin och olja. Den tjocka, fräna lukten av avgaser och bränt gummi. En kör av syrsor och nattskärror försökte förgäves att göra sig hörda.
Beauregard blundade och lyssnade. Han lyckades höra dem, men nätt och jämnt. De skrek efter kärlek. Han tänkte att många människor ägnade en stor del av livet åt att göra samma sak.

by

Vaktposten

Jack Reacher kliver av bussen i en namnlös, sömnig stad utanför Nashville, Tennessee. Hans plan är att dricka en kopp kaffe och dra vidare.

Det kommer inte att ske.

Staden har stängts ner efter en cyberattack. Reacher är inte ute efter problem, men han vänder dem knappast ryggen när de dyker upp. Han bestämmer sig för att stanna kvar och ta reda på vad som har hänt.

I centrum av det hela står Rusty Rutherford, en helt vanlig IT-kille som vet mer än han tror. När männen med onda avsikter närmar sig Rusty, närmar sig Reacher de onda männen.

Reacher är helt oövervinnerlig som som vanligt. Men boken är ganska underhållande. Tack för att vi slipper se honom förföra ännu en kvinna. Här är han bara vän med några stycken.

Det är lite väl många upprepningar av Reachers s,må föreläsningar om fysik och biologi. När han ska förklara för skurkarna vad som kommer hända.
Men jag skrattar också flera gånger för att han är riktigt rolig ibland.

Boken fick tre stjärnor på Goodreads. Det är en 25 delen i serien om Reacher och serien skrivs nu av bröderna Lee Child och Andrew Child. Det är meingen att Andrew ska ta över skrivandet.

Nästa bok i serien Better Off Dead kommer den 26 oktober. Jag kommer säkert att läsa den.

 

by

En smakebit på søndag: Vaktposten

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en lugn helg. Vädret har inte varit det bästa så jag har mest hållit mig inomhus. Igår var jag jag iväg och lekte med Theo och Thor.
Annars har jag mest läst. Jag läser fortfarande Blodgärning som jag tyvärr inte är så förtjust i. Jag har istället läst Meg, Jo, Beth & Amy: A Modern Graphic Retelling of Little Women av Ray Terciero och Brie Indigo. Jag har också lyssnat klart på Tools of Engagement av Tessa Bailey och börjat lyssna på Vaktposten av Lee Child & Andrew Child.

Denna veckas smakbit kommer från Vaktposten från s 1:

Rusty Rutherford kom ut ifrån sin lägenhet en måndagsmorgon, exakt en vecka efter att han fått sparken.

De första dagarna efter att yxan föll hade han tillbringat med neddragna persienner och jobbat sig igenom sitt lager av fryspizzor medan han väntade på att telefonen skulle ringa. Avsevärda svagheter . hade det stått i uppsägningsbeskedet. Djupgående brister i ledarskap. Grundläggande och djupgående förseelser. Det var helt otroligt. Att förvränga sanningen på det sättet. Och så orättvist. De försökte ge honom skulden för problemen som staden hade haft den sista tiden. Det var…ett misstag. Så måste det vara. Vilket innebar att det säkert skulle rättas till. Och det snart.

by

En smakebit på søndag: En annan tid

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Veckan som varit har varit extra allt på alla sätt. I tisdags dog min farfar efter att ha varit dålig i ca 2 veckor. Lussekatten fyllde 17 år i onsdags. På jobbet har det varit väldigt intensivt med sjuka eller vabbande kollegor som det behövts vikarier till.

Eftersom jag är med i Mias bokhörnas Påskutmaning 2021 har jag mest läst sedan jag fick påsklov. Vi har hunnit sett på flera avsnitt av Seinfeld ) är på säsong 5 nu) och igår såg vi Coming 2 America (En prins i New York 2).

Idag startade jag dagen med att ligga kvar i sängen och läsa ut Blue Moon (Reacher #24) av Lee Child.

Blue Moon

Sedan upptäckte jag att jag hade missat att läsa boken före i serien En annan tid. Tyvärr fanns den inte på engelska så jag började lyssna genom Storytel medan jag gjorde brunch, bananhavrepannkakor.
Jag och sambon gick ut på en promenad i det fina men väldigt blåsiga vädret.

Denna veckas smakbit kommer från En annan tid (Reacher #23) av Lee Child. Från sidan 21

Reacher vaknade en minut över tre på natten. Alla klichéerna: vaknade med ett ryck, som att slå på en strömbrytare. Rörde sig inte. Spände inte ens armar eller ben. Han bara låg där och stirrade ut i mörkret medan han lyssnade noga, hundraprocentigt koncentrerad. Ingen inlärd reaktion. En primitiv instinkt, inbakad djupt inne i hans bakhuvud av evolutionen. En gång hade han varit i Kalifornien och sovit djupt med öppna fönster eftersom det var en vacker natt, och vaknat med ett ryck, som att slå på en strömbrytare, för i sömnen hade han känt en svag doft av rök. Inte cigarettrök eller ett hus som brann, utan en brinnande slänt sex mil bort. En primitiv lukt. Som när en gräsbrand rusat fram över en forntida savann. Vems förfäder som lyckats ta sig undan berodde på vem som vaknat först och kunnat starta tidigt. Gång på gång, genom hundratals generationer.

Reacher han kan han…

by

En seg bok

Året är 1996 och Reacher är fortfarande i armén.  När dagen startade gav de honom en medalj och på eftermiddagen skickade tillbaka honom till skolan för utbildning, Innan dagen är slut är det som han är försvunnen.

Två andra män är med i klassrummet. En FBI agent och en analytiker från ICA. Alla tre tillhör eliten i sina respektive områden och alla har lyckats lösa ett svårt fall. Nu undrar de vad de gjort för fel för att hamna i klassrummet.

Men de får veta att de ska samarbeta med ett svårt fall. En Jihadistisk terroristgrupp har upptäckts i Hamburg. Den är inte aktiv utan väntar på en signal. En CIA-spion finns infilterad i terroristgruppen och han får höra ett meddelande: Amerikanen vill ha 100 miljoner dollar.

Men de vet inte vad han säljer. Det finns inte så många saker som kostar så mycket. Men det kan inte vara något bra. Reacher och de två andra får anställa vilka de vill och Reacher väljer naturligtvis seargent Nealey.

Men boken är så fruktansvärt seg. Det händer inget förrän 200 sidor in. Eller den var otroligt tråkig. Jag har aldrig varit så nära att ge upp en Reacher-bok. Men sen blev den lite mer intressant. Jag vill hellre läsa Reacher-böcker som utspelar sig efter hans tid i armén.

Night School räknas som den 21:a delen i Reacher-utgivningen.  Jag blev riktigt besviken och gav boken två stjärnor på Goodreads.

 

by

Helgläsning

Det har varit sjukt mycket den här veckan. Sena kvällar på jobbet och en massa grejer efter jobbet. I måndags var jag och tränade med kören. Ja ni läste rätt. Jag har börjat att sjunga i en kör. Joyvoice heter den och alla får vara med (om man betalar). Jag sjunger Alt 2-stämman och det är fantastiskt roligt. Vi har redan sjungit Ain’t no mountain, If you wanna be somebody och Does your mother know. Nu har vi börjat träna Don’t stop believing.
I tisdags var vi till svärmor på fika efter jobbet. På onsdagen åkte vi till sambons morbror direkt efter jobbet där det bjöds på pizza och tårta för han fyllde också år. Igår var det visning av vår lägenhet eftersom vi ska flytta till radhus.

Men idag är de äntligen fredag. Det har ju inte blivit så mycket läst i veckan. Jag har fortsatt att läsa Night School av Lee Child och att lyssna på Pappas pojke av Emily Schepp. Men Storytel-appen blev ju knäpp efter en uppdatering och det fixades inte förrän igår.

I helgen tänkte jag hinna läsa ut Night School, kanske lyssna klart å Pappas pojke och i alla fall börja läsa Det växte ett träd i Brooklyn del 2. Men vi får se hur det blir med det. Är som sagt helt slut redan nu och imorgon ska vi på sambons mosters mans 70-årsfest . Hur kan det komma sig att alla fyller i september. Jag fyller ju också och Andreas kusin också + Mya och flera andra kompisar.

 

 

 

by

Biblioterapi?

I fredags var jag så slut både fysiskt och psykiskt efter en riktigt jobbig vecka på jobbet. När jag tog bussen hem så bestämde jag mig för att åka ner på stan och gå in på Akademibokhandeln. Där bestämde jag mig för att bryta mitt ”köpstopp” med att tröstköpa några böcker. Det blev en grafisk roman av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johansson. En epsisk fantasyberättelse inspirerad av nordisk mytologi. Min favoritmytologi! Jag köpte också en Reacherbok av Lee Child, Make Me. Reacher brukar kunna muntra upp mig. Allt kändes bättre direkt när jag köpt den.

Det skadade ju inte att jag hade 20 % rabatt genom Akademibokhandelns vänner 🙂

by

The Ranger

20130408-200327.jpg

Vilken fin bild va?

Boken handlar om Quinn  Colson som är just en ranger i den amerikanska armén. Han har varit det i ungefär 10 år och har tjänstgjort både i Irak och Afganistan. Han har inte varit hem till sin hemstad i Tibbehah County på nästan 7 år. Under hans bortvaro har staden tagits över av korrupta män som låtit staden förfalla och det är gäng som framställer och säljer crystal meth. Quinn har återvänt för att närvara vid sin morbrors beravning. Morbrodern var stadens sheriff sedan många år. Tydligen har han tagit sitt liv..

Men hans ungdomskompis Lillie Virgil anser att det inte var självmord utan mord. Under dagarna som följer kommer Quinn att upptäcka sanningen om sin morbror, sin familj, sin hemstad och sig själv. Nu kan han inte backa undan utan måste göra det som är rätt. Vad som än händer honom själv.

Quinn är en tuff kille med ett stort hjärta. Boken börjar egentligen med när han kör till staden. På vägen håller han på att köra på en ung gravid kvinna. Quinn är en sån snäll kille att han ger henne skjuts in till stan, ger henne mat och betalar ett hotellrum till henne. Tjejen, Lena, kommer att vara en av huvudpersonerna i boken.

Ligan som framställer och säljer crystal meth är riktig white trashkillar och rednecks. De är rasister och ledaren är galen. Det är extra bra när uppläsare är så bra och har olika röster åt karaktärerna.

Min favorit förutom Quinn är hans kompis Boom och polisen Lillie. Quinns ex Anna-Lee är en riktig bitch däremot. Quinn gillar jag för att han bryr sig om alla som behöver hjälp. Han är väldigt mån om sin morbrors hund och känner obehag inför att skjuta skurkarnas hundar om de anfaller . Som tur är blir det aldrig aktuellt. En  massa kor och kalvar dör däremot… Men det är inte Quinns fel.

The Ranger är första delen i en ny serie av Ace Atkins. Jag har aldrig läst någon bok av honom förr, men jag läser gärna nästa bok i serien. De påminner om Lee Childs böcker om Jack Reacher. Båda är/har varit armékillar, båda är good guys med ett stort hjärta och båda är inte rädd för att ta i med hårdhandskarna. Men Reacherböckerna är ännu bättre. 🙂