Etikettarkiv: Svart sommar

by

Nådastolen

Av en tillfällighet är kriminalinspektör Washington Poe på plats när liket efter en mördad man hittas på en lantlig kyrkogård i Cumbriatrakten, gömd under en kista i en grav. Kråkor och andra asätare har gett sig på kroppen, och de svarta fåglarna hemsöker Poe i hans mardrömmar.

Fem månader senare påträffas ännu en död man, under andra men inte mindre morbida omständigheter. Offret, Cornelius Green, har bundits vid ett träd, den så kallade Blixteken, och stenats till döds. På hans svårt sargade kropp hittas också en tatuering med en kod som är så besynnerlig att inte ens landets främsta dataexpert, Tilly Bradshaw, vet hur hon ska knäcka den.

Utredningen avslöjar en koppling till Jobs barn, det religiösa samfund som Green varit ledare för och som tycks ha många hemligheter att dölja. När sedan spåren leder vidare till en blodig familjetragedi som inträffade sexton år tidigare tar fallet en helt ny vändning, som samtidigt, längs slingriga stigar, leder Poe tillbaka till den där vintriga kyrkogården där allt tog sin början, till kråkornas makabra fest.

En väldigt obehaglig bok. Alltså på riktigt obehaglig. Det var nästan så att jag behövde ta en paus från läsningen/lyssningen ibland.
Det är utstuderad tortyr och barn som far illa.

Jag tyckte om greppet att Poe berättar om vad som har hänt för sin psykolog och att man kasrs in i händelserna för att sen återvända till Poe och psykologen.
Det är väldigt många oväntade vändningar och de flesta listade jag ut men inte alla.

Boken är den sjätte deleni i serien om kriminalinspektör Washington Poe som har geniet och dataexperten Tilly Bradshhaw till hjälp att utreda och fånga seriemördare.

Boken är skriven av M.W. Craven och översatt av Gabriel Setterborg.

De andra delarna i serien heter:

  1. Brännaren
  2. Svart sommar
  3. Regissören
  4. Råttjakten
  5. Botanikern
  6. Nådastolen
by

Råttjakten

Kriminalinspektör Washington Poe hotas av vräkning och måste i domstol försvara sin rätt att bo kvar i sitt älskade torp när han oväntat kallas till en bordell på en sjaskig bakgata i den lilla nordengelska staden Carlisle, där en man misshandlats till döds med ett basebollträ.
Poe förstår inte varför man kopplar in honom. Han är specialist på att jaga seriemördare, ändå vill brittiska underrättelsetjänsten MI5 ha just honom och hans medhjälpare, dataexperten Tilly Bradshaw, till att leda mordutredningen. MI5 misstänker att någon tänker försöka sabotera det stundande toppmötet på det lyxiga herrgårdshotellet Scarness Hall. När Poe och Bradshaw undersöker den dödes bakgrund visar det sig att ingen av personuppgifterna de har om honom stämmer.

På mordplatsen saknas ett prydnadsföremål, en keramik råtta av samma slag som hittats även på en annan brottsplats. Poe nystar upp trådarna till en historia som tar sin våldsamma början i kriget i Afghanistan. Girighet och jakt på stulna antikviteter leder till avskyvärda svek och mord som ställer Poes och Tillys slutledningsförmåga på hårda prov.

Den fjärde boken i serien om Washington Poe och Tilly Bradshaw. Jag tycker verkligen om de här böckerna och har svårt att sluta läsa dem när jag väl börjar. Det är så spännande!
Den här fick fyra stjärnor på Storygraph och jag vill läsa nästa del, Botanikern, snarast.

Författaren heter M.W. Craven.De andra böckerna i serien heter:

  1. Brännaren
  2. Svart sommar
  3. Regissören
by

Regissören

Det är jul och en seriemördare lämnar kroppsdelar till beskådan över hela grevskapet Cumbria i nordvästra England. Ett obegripligt meddelande lämnas kvar på varje scen: #SSU6.
Washington Poe och Till Bradshaw kallas in för att utreda och konfronteras med ett fall som inte tycks gå ihop. Varför hade vissa av offren bedövats, medan andra tvingats dö i fruktansvärda våndor? Varför förnekar deras enda misstänkte sådant som bevisligen är sant, samtidigt som han bekänner saker de inte känt till? Och varför tog samtliga offer ledigt från sina jobb samma två veckor för tre år sedan?
När en vanärad FBI agent hör av sig tar fallet en ännu mörkare vändning. Hon tror nämligen inte att Poe och Tilly alls har med en seriemördare att göra. Hon tror att de står inför något ännu farligare: en man som kallar sig Regissören.

Den otroligt spännande och otäcka tredje delen om Washington Poe. Jag växlade mellan att lyssna på boken och att läsa den via Storytel. När en tror att serien inte kan bli mörkare så blir den det!
Inget för den känsliga. Fick nästan ta en paus i slutet av boken.

En mycket välskriven deckare med otroliga naturbeskrivningar. Men Washington Poe borde prata med en psykolog. Hur ska detta sluta? Tilly Bradshaw går från klarhet till klarhet. Gillar henne!

Boken fick fyra stjärnor, nästan fem, på Goodreads. Jag kommer att fortsätta läsa serien.
Författaren heter M.W. Craven och de tidigare delarna i serien heter:

  1. Brännaren
  2. Svart sommar
by

Svart sommar

Jared Keaton avtjänar en livstids fängelsedom för mordet på sin egen dotter, Elizabeth. Keaton är före detta stjärnkock, charmig och karismatisk – och en psykopat. Elizabeths kropp återfanns aldrig och Jack Keaton dömdes främst på kriminalkommissarie Washington Poes vittnesmål.
När en ung kvinna stapplar in på en ensligt belägen polisstation med oemotsägliga bevis på att hon är Elizabeth Keaton, hamnar Poe därför i fel ände av en brottsutredning något som kan komma att kosta honom mycket mer än hans karriär. Med hjälp av den enda person han litar på, den lysande men socialt taffliga Tilly Bradshaw, måste han besvara den verkligt ofrånkomliga frågan: Hur kan en människa vara samtidigt levande och död? Så försvinner Elizabeth igen, lika plötsligt som hon dök upp. Och samtliga spår i utredningen leder tillbaka till Washington Poe…

Svart sommar är precis lika välskriven, spännande, otäck och helt omöjlig att lägga ifrån sig som den första delen, Brännaren, var. Här har vi att göra med en riktig fullblodspsykopat som har förmågan att vrida huvudet på nästan alla i hans väg. Men om det är någon som ska lyckas lösa fallet är det Washington Poe.

Det enda jag kan klaga på är att Poes hund Edgar inte var med mer i boken. Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads. Författaren heter M.W. Craven och nästa del i serien heter Regissören. Den ligger redan i min Storytel-bokhylla och väntar.

by

En smakebit på søndag: Asfaltsland

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Lesekunst håller i denna vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Skönt med helg efter en vecka med utvecklingssamtal, stjärnfest med klassen och långa arbetsdagar.
I fredags började vi kolla på tv-serien Reacher som finns på Amazon Prime. Den var så bra att vi kollade på de sex första avsnitten direkt!

Igår hann jag läsa ut Svart sommar som är den andra delen i serien om Washington Poe av M.W. Craven innan jag och sambon gick på en långpromenad i solen. Det var riktigt isigt och halt på vägarna.
På kvällen åkte vi hem till ett par kompisar som bjöd på mat och kattmys. De har två katter sedan förut och hade fått hem en kattunge. De vuxna katterna heter Berit och Bodil och den nya lillkissen heter Norbert. Han var så söt att jag blev kär.

Idag har jag kört tvätt, bäddat om och fixat med bloggen. Snart ska vi ut på en kortare promenad. Ikväll blir det säkert att vi ser fler avsnitt av Reacher.

Denna veckas smakbit kommer från Asfaltsland av S.A. Cosby. Från s 4 (Storytel):

Beauregard tyckte att natthimlen såg ut som en målning. Luften var full av skratt som dränktes i en kakofoni av varvande motorer när månen tittade fram bakom molnen. Basen från en ljudanläggning i en Chevelle i närheten träffade honom så hårt i bröstet att det kändes som om någon gjorde hjärt-lungräddning på honom. Ett tiotal andra bilar av sen modell stod parkerade på måfå framför den gamla närbutiken. utöver Chevallen var det en Maverick, två Impala, ett par Camaro och fem, sex andra exempel på de amerikanska muskelbilarnas glansdagar. Luften var sval och mättad av lukten från bensin och olja. Den tjocka, fräna lukten av avgaser och bränt gummi. En kör av syrsor och nattskärror försökte förgäves att göra sig hörda.
Beauregard blundade och lyssnade. Han lyckades höra dem, men nätt och jämnt. De skrek efter kärlek. Han tänkte att många människor ägnade en stor del av livet åt att göra samma sak.