En smakebit på søndag: Nämn inte de döda

En smakebit på søndag

 

 

 

 

 

 

 

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger håller i.  Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Vi har mest fixat här hemma i helgen. Jag fyller år på måndag så mamma och pappa och brorsan, Mya, Theo och Thor ska komma hit på fika. Men innan dess ska jag och sambon gå på husvisning här i närheten.

Denna veckas smakbit kommer från Nämn inte de döda av Christina Wahldén. Från sidan 7:

Under den södra hemisfärens magiska natthimmel samlas också de människor som bott här längst: ursprungsbefolkningen. Deras röster, legender, klippmålningar, danser och musik är ännu startkare för den som har öron att höra med och ögon att se med. Att överleva så länge i en extremt påfrestande miljö kräver stor kunskap. Deras traditioner och kunskap borde värderas högt av alla här.

Men så är det inte.

 

Heder

IMG_4971[1]

Jag har läst flera av Christina Wahldéns böcker, några är riktigt bra medan andra blir lite väl ytliga och tillrättalagda.

Fallen flicka handlar om Rona som kom till Sverige från Afganistan. hon bor med sin pappa, sin gravida mamma, sina bröder och sina småsystrar. Rona sköter hela hemmet, städar, passar upp på pappan och en av bröderna, sköter om den andra brodern som är utvecklingsstörd och tar hand om sina småsystrar. Hon får aldrig ett tack och har aldrig någon egentid. Hon har inte ens en säng att sova i.

Det är bara i skolan som Rona kan andas. Där finns vännen Halima som kommer från Somalia. De delar samma sorts bakgrund och förstår vad heder betyder.
Rona drömmer om att bli läkare och Halimo om att bli advokat. Men båda vet att det är tomma drömma

Boken startar med att Rona står på balkongen med ryggen mot balkongräcket medan hennes bror kommer emot henne med en kniv. Hennes hår skärs av och kastas över räcket. Kommer hon att bli utkastad också?

Boek är riktigt hemsk. Hur uträknande hennes pappa är när han misshandlar henne. Hur de låter brodern springa runt med svenska tjejer, men Rona åker på stryk för hon har en bild av författaren Jonas Hassen Khemiri.

Det här är en viktig bok. Alla lärare borde läsa den och många fler böcker om hedersförtryck. För det här är en verklighet för många flickor i vårt land. Kanske det inte slutar lika hemskt, men det kan ju sluta på andra sätt. Det kan ju sluta med att flickorna ger upp. Att de slutar kämpa.

Jag har sett det här på för nära håll alldeles nyligen. Det slutade inte med en död flicka, men med en misshandlad flicka som nu finns i ett skyddat boende… Jag blir så arg!!!

Mycket bättre

IMG_4263[1]

Myran utsätts för en gruppvåldtäkt efter skolavslutningen av två av sina klasskompisar. Iskallt, grymt. För Myran blir året som följer värre än hon någonsin kunde tänka sig. Rädslan, polisförhören, rättegången. Hur ska hon kunna leva vidare som vanligt? Och hur ska hon kunna komma tillbaka till skolan där alla vet vad som har hänt?

Trots att boken är så kort lyckas författaren med att beskriva det som händer Myran innan, under och efter våldtäkten. Den ger en bra beskrivning på vad som händer när man undersöks efter en våldtäkt och hur polisen jobbar.  Det är riktigt obehagligt när de beskriver skadorna hon fått av våldtäkten.

Myran får det hemskt jobbigt i skolan när den börjar igen. Många tycker att hon får skylla sig själv. Hon var ju full, hade kort kjol och följde med två killkompisar hem. Det riktigt otäcka är att folk på riktigt resonerar så. Såg en tråd på flashback där en kille skrivit: Om en tjej har kort kjol som slutar strax nedanför musen och en tajt tröja som smiter åt kring tuttarna så får hon skylla sig själv!  Vad fan! Kan man inte behärska sig som kille så får man för fan låsa in sig i ett källarförråd eller skära bort en viss del av sin anatomi. Jag köper inte det där med att inte kunna behärska sig. I såfall skulle det ju vara en massa våldtäkter på stränderna när tjejer går i bikini eller på nudiststränderna. Men så är det väl inte? Nej just det!

Boken är mycket lättläst och det är ju bra. Då kanske fler ungdomar läser den. Det är en bok om ett viktigt ämne och kan mycket väl användas i skolundervisningen med lite äldre elever. Bra bok att diskutera kring.

Jag var ju lite trött på författaren Christina Wahldén men gav henne en ny chans. Det är jag glad för. Men Kort kjol är hennes debutroman. Time Will Tell om det blir några fler böcker lästa som är skrivna av Christina Wahldén. Hon skriver ju engagerande böcker som behandlar viktiga ämnen. Men ibland blir det lite för enkelt språk och lite för enkel handling. Det blir för svart/vitt.

 

Att fly till Australien

IMG_4125[1] Jag tycker inte om framsidan.

Alex tillvaro står henne upp i halsen. Hennes föräldrar har just skilt sig, de beter sig som ansvarslösa barnungar och Alex står bara inte ut längre, hon vill bort, iväg. Så istället för att börja trean på gymnasiet tar hon sina sparade körkortspengar och  köper en halvårsbiljett till andra sidan jordklotet, till  Australien. Hon lägger en lapp på köksbordet, om hennes mamma händelsevis skulle bry sig: Jag har åkt till Australien för att finna mig själv. Jag ska lära mig surfa. Vi kanske ses.

Man får följa Alex när hon jobbar på ett sockerbetsfält med en massa andra ungdomar, när hon får uppleva rasismen mot aboriginerna, när hon tror sig bli kär och utnyttjas, lär sig surfa och kanske finner sig själv.

Boken är lättläst men ganska ytlig.  Hennes mamma och pappa är bara för mycket. Det blir löjligt. Den enda som är halv-vettig är hennes mormor. Jag blev faktiskt riktigt besviken på boken. Christina Wahldén har skrivit en massa andra böcker som är mer läsvärda än den här.

Jag har läst:

 

Tvångsgifte

Alltihop hände på sommarlovet efter nian. Vi skulle åka hem till Turkiet över sommaren som vanligt.
-Lova att du inte blir bortgift nu, sa Aida min bästa vän.
Hon lät orolig, men jag bara skrattade åt henne. Mina föräldrar är inte såna. De skulle aldrig tvinga mig att göra något jag inte ville. Vi ska ju bara hem på lite semester.

Sommaren efter nian åker Fatma med sina föräldrar och syskon till familjen i Turkiet. Aida är livrädd att hon inte ska komma tillbaka. Fatma lovar Aida dyrt och heligt att inte bli bortgift. Fast det blir inte så,. Hon tvingas förlova sig och gifta sig med en man hon aldrig tidigare träffat.

En riktigt obehaglig bok som får det att krypa i mig. Det värsta är att detta händer  nu precis när jag skriver.  Tvångsgifte. Jag blir så arg bara jag tänker på det.  Jag har haft tjej i min klass som varit bortlovad sen hon var liten till sin äldre kusin. Nu är den tjejen 16 år.. Jag hade henne i min klass från ettan till fyran.  De jävlarna som utsätter sina döttrar för det borde få livstids fängelse! De förstör ju ett liv och är medhjälpare till våldtäkt. Näe fyfan!

Sen är ju det här en ungdomsbok så allt händer på bara 200 sidor. Men jag tycker Wahldén gör det bra. Sen att slutet blir lite väl gör inget. Budskapet är det viktiga och att ungdomar förhoppningsvis blir medvetna om det.

Boken heter Ingen du känner och författaren är Christina Wahldén som tidigare skrivit bland annat: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och Min systers dotter har många pappor, som jag har läst.

 

Min systers dotter har många pappor

20111017-211417.jpg

Det här är den andra boken om Ombeni. I slutet av förra boken fick hon ju kontakt med sin lillasyster Maua. Hon hade också lyckats fly från rebellerna som dödat deras föräldrar och bror. När de var i rebellernas klor så våldtogs systrarna dagligen.
Nu är den arga lillasystern Maua också i Sverige och med sig har hon sin dotter Kitumaini.
Nu ska de bo tre personer och en hund i Ombenis lilla etta. Men Maua har svårt att anpassa sig, svår att få kontakt med och hon har svårt att ta hand om sin dotter. Långsamt får Ombeni veta vad sim hänt hennes syster. Och vad som hänt är värre än vad hon någonsin trott…

Boken är precis som den förra välskriven. Trots att den bara har 124 sidor känns den inte för avskalad. Den berör verkligen och jag grät flera gånger. Fy fan vad de här flickorna fått utstå! Och detta händer i verkliga världen varje dag olika krigszoner.
Läs den och föregångaren I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig . Författare är Christina Wahlden.