Nu är tisdagstrion tillbaka igen och Robert har fyllt på sin lista.
Den här veckan är temat för tisdagstrion: August Strindberg
Fler trios finns hos SkrivRobert på Mina skrivna ord som håller i Tisdagstrion.
- Stormvakt – Kristina Ohlsson
Den första boken om den stillsamme före detta finansmannen August Strindberg. Han anländer till Hovenäset i Bohuslän samma blåsiga natt som den mycket omtyckta läraren Agnes spårlöst försvinner. Bakom sig har August lämnat en framgångsrik karriär för att förverkliga sin dröm och öppna ”Strindbergs second hand”. Äntligen ska han få ägna sig åt något han älskar, och dessutom på en plats som han längtat efter att återse.
Men hela västkustidyllen skakas av Agnes försvinnande. Polisen, med den empatiska och drivna Maria Martinsson i spetsen, söker efter henne dag och natt. Hoppet om att Agnes ska hittas vid liv blir allt mindre. Vad är det hon har råkat ut för? Och varför får August den obehagliga känslan av att han själv sitter på en del av gåtans lösning? - ”Min dyra Eva!” Strindbergs trotjänarinna – Lena Gonäs
Eva Carlsson, Dyra Eva! , var i närmare 15 års tid barnjungfru, hushållerska m.m. i August Strindbergs/Siri von Essens familj. Hon följde dem troget på resor runt om i Europa med ideliga byten av bostad, nästan konstanta penningbekymmer, uppslitande familjegräl, besök hos vänner bland konstnärer, författare och annat kulturfolk.Eva Carlsson har dock förblivit helt osynlig, närmast totalt negligerad, i de många studier som ägnats familjen Strindberg/von Essen. Men Eva fanns där, som något av ett tryggt ankare i den oroliga familjen. Hon ansvarade för barnen, men hon bevakade också familjens svajiga ekonomi; ibland blev hennes lön innestående, andra gånger fick hon låna ut pengar till familjen. I Min dyra Eva! presenteras nya fakta om den Strindbergska familjen med utgångspunkt just i trotjänarinnans efterlämnade anteckningar. (Kommer ut 30 september)
- Strindbergs stjärna – Jan Wallentin
Ett lik som visar sig vara hundra år gammal hittas i en gruvgång i Dalarna. Liket håller ett kors i ett krampaktigt grepp i sin hand.
Så långt kan Jan Wallentins Strindbergs stjärna påminna om vilken svensk korv med bröd-deckare som helst. Men när det visar sig att korset är en del av en nyckel, där den andra delen ugörs av en stjärna, och att denna nyckel öppnar nedgången till underjorden, där en närmast metafysisk kunskap ligger förborgad – ja, då förstår man att detta är en äventyrsroman av ett mer ovanligt slag.
Lägg till det historien om att kors och stjärna en gång hittades av Sven Hedin i Mongoliet, skickades till August Strindberg i Paris för alkemistisk analys, som i sin tur skickade dem till sin brorson Nils, som kom på att stjärna och kors kunde hettas upp och på så sätt projicera en tredimensionell bild över var denna nedgång i underjorden befinner sig, och att Andrée-expeditionen i själva verket sattes i verket för att hitta dit – då har ni en läsare som sitter rakt upp i stolen och andlöst läser vidare, och en berättelse som på ett magiskt sätt suddar ut gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan historia och skönlitteratur.
