Som ensamstående mamma har Åsa alltid haft en nära relation till sin son. Men den relationen, som Åsa har tagit för given, förändras då sonen träffar sin flickvän. När paret akut behöver någonstans att bo ställer Åsa sin egen lägenhet till förfogande. Men att plötsligt bo tillsammans med sin vuxne son och hans flickvän ställer helt andra krav på relationerna. Och när Åsa en dag, med de godaste av intentioner, råkar få veta något hon inte borde, blir det början på en konflikt som kommer att splittra hennes familj.

Missförstådd lämnas Åsa med en ny bild av sin sons uppväxt, fylld av anklagelser hon inte alls känner igen. Är det verkligen han själv bakom orden, eller har han låtit sig påverkas av någon annan? Det blir smärtsamt uppenbart för Åsa att den viktigaste personen i hennes sons liv inte längre är hon, utan hennes svärdotter. Och när hennes egen mamma går bort upptäcker hon att ingen längre finns vid hennes sida.

Boken berättas till största delen utifrån svärmodern Åsas perspektiv men vi får också höra från både hennes son Andreas och svärdottern Josefin. I början är jag beredd att se Åsa som en opålitlig berättare. Att hon är gränslös och tränger sig på. Visst är hon det men sonen borde ju ha kunnat tala klarspråk med henne innan det går över gränsen. Svärdottern är inte heller någon oskyldig blyg viol.

Boken så välskriven och väcker många känslor. Jag blev faktiskt överraskad av den. Svärmodern är skriven av Moa Herngren som jag läst flera böcker av.
Den fick fem stjärnor på Goodreads.