Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth – som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.
En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består.
Jag tyckte verkligen om den här boken som berättas på en väldigt långsamt sätt. Allt får ta sin tid. Allt utspelar sig i något litet samhälle utanför Bollnäs. Min hemstad Söderhamn nämns också några gånger så jag känner igen mig i området som beskrivs.
Jag tycker också att jag känner igen ”gubbarna” och pizzerian.
Boken är skriven av Elin Persson och fick fyra stjärnor på Storygraph. Jag har tidigare läst De afghanska sönerna, Sommaren och Det är någonting som drar i mig av författaren.
På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.
I måndags började sambons semester. Vi åkte en sväng till svärföräldrarna och fikade när vi ändå hade varit på Köpis. Där var också sambons morbror med fru, sambons yngsta kusin (17 år) och deras hund Benny.
I början av veckan läste jag ut First-Time Caller av B.K. Borison. Jag gillade verkligen den.
I onsdags åkte jag med brorsan upp till våra föräldrar. Theo och Thor var redan där. Sen åkte alla utom mamma ut till stugan. Jag och Thor badade och pappa och brorsan sjösatte brorsan båt.
Thor höll på att kasta med kastspöt men fick ingen fisk. Sedan ålkte vi hem igen till mamma och pappa och köpte med pizza på vägen.
På kvällen ville Thor fiska mer så jag och brorsan gick ner med honom till Åsbacka kajen. Där fick vi en abborre som vi kastade tillbaka i havet.
På torsdagen åkte vi till stugan igen och då åkte jag, brorsan och pojkarna till Kringlan och badade. Det var 24 grader i vattnet och riktigt varmt. Sedan badade jag och Thor igen när vi kom tillbaka till stugan.
På kvällen gick vi ner till Åsbacka kajen och fiskade igen. Mewn det var lite svalare då och väldigt myggigt.
På fredagen var vi bara hemma hos mamma och pappa. Jag spelade lite fotboll med Thor och satt ute på bron och läste Pizzeria Roma av Elin Persson. Det var riktigt varmt i solen då med men senare på kvällen blev det molnigare.
Jag tog tåget hem och kom till Gävle 22:20. Det var fortfarande väldigt varmt i Gävle men det bröjade sjunka när regnet kom. Det var riktigt svårt att få ner värmen inomhus.
Igår var det ca 14 grader varmt. Snacka om omslag i vädret. Vi åkte till svärföräldrarna på kvällen och åt middag med dem. Grillat med klyftpotatis, sallad, bea och aioli. Det var glass till efterrätt.
Jag hade jättesvårt att somna inatt så jag läste ut Pizzeria Roma istället. Jag tyckte verkligen om den. Men jag har gillat alla författarens böcker.
Idag har vi inga planer. Jag kommer köra lite tvätt, fixa lite med bloggen och läsa. Kanske kommer jag kolla på några avsnitt av Little House on the Prairie på Netflix.
Denna veckas smakebit kommer från Att bära sig själv av Peter Jöback, Leif Eriksson, Martin Svensson och Henrik Johnsson som jag köpte när jag och Mya såg Peter Jöback på konserthuset förra året. Vi köpte en varsin bok och fick dem signerade så gav vi dem till varadra i julklapp.
Smakbiten kommer från sidan 7:
Jag sitter på ett plan på väg till London. Hjärtat dunkar i bröstet och jag har svårt att andas. Jag tännker på Marie. ”Jag har hört saker om dig”, sa hon när hon ringde två veckor tidigare, och innan jag hann få ur mig ett enda ord, fortsatte hon: ”Att du köper droger.” Jag tittar ut genom det lilla fönstret bredvid mig. Alla fält och bostadsområdden, kvadratiska från den här höjden. Snart syns också Heathrow eller i alla fall landningsbanorna som långa vita streck rakt under mig. Jag tar ett djupt andetag och fuktar läpparna med tungan. Tänk om allt skiter sig. Tänk om någon får reda på var jag är. Jag blev arg på Marie. ”Är du dum i huvudet?” fräste jag. ”Det stämmer inte alls.” Sedan lade jag bara på luren. Egentligen är det inte drogerna som är problemet. Drogerna är bara ett symptom på allt det andra, och allt det andra är livet. Mitt liv, som är på väg i hekt fel riktning. Jag har förlåtit människor för enkelt. Inte sörjt någonting av det som hänt mig. Kanske är det här min chans, trots allt, min väg ut. Efter att jag lagt på luren ringde jag upp Marie igen. ”Det stämmer”, mer viskade än sa jag. ”Hjälp mig!”
På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.
I helgen har vi bara varit hemma. Jag tog bussen hem från jobbet i fredags och passade på att gå in på Akademibokhandeln och kolla lite. Där hittade jag Superskurkar (Handbok för superhjältar #11) av Elias och Agnes Våhlund som jag läste direkt när jag kom hem. Sedan köpte jag också en pocket av Pizzeria Roma av Elin Persson.
Jag har också läst ut Little Rot av Akwaeke Emezi och börjat läsa Sista dansen av Helena Kubicek Boye. Sambon och jag har också sett klart på den första säsongen av Interview with the Vampire.
Denna veckas smakebit kommer från Sista dansenav Helena Kubicek Boye, den sjunde delen i Anna Varga-serien. Från sidan 10:
Samir Bashir stod avvaktande vid väggen och såg sig om i lokalen som fylldes upp med personer som skulle avtacka kriminalinspektör Åke ”Blomman” Blom på Borlängepolisen. hans pension var en av anledningarna till en mindre omorganisation och att Samir själv nu befann sig långt från sin hemstad och hade påbörjat en ny tjänst. Borlänges polischef Lars Hallsten dök upp längst ner i rummet och viftade med armen. ”Kom nu Blomman. Det är dags!” hojtade han. Sorlet tystnade och Blomman tog ett kliv framåt mot Lars Hallsten. ”Vi vill tacka dig för att du valde att göra dina sista år här hos oss på Borlängepolisen. Du har varit en stor tillgång både i hur du arbetat och som person. Alla har uppskattat dig enormt mycket.” Samir noterade att Blomman rodnade och bakom honom såg han en kvinna i blåblommig klänning med en klämma i håret smila kärleksfullt mot honom. Han antog att det var inspektörens respektive.
