En smakebit på søndag: Darktown

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Men just nu har Marie sommaruppehåll. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I onsdags började jag jobba igen efter semestern. Det gick relativt smärtfritt men jag har haft väldigt svårt att somna. Så det var skönt med helg igen.

På fredagen kollade jag och sambon på Kissing Booth 3. Gillar de filmerna. Sedan såg vi Songwriter  en dokumentär om Ed Sheeran som var otroligt bra.

På lördagen fixade jag lite grejer till jobbet och körde några maskiner tvätt. Resten av dagen/kvällen läste jag först ut Det är någonting som drar i mig av Elin Persson och Midnight Sun av Stephenie Meyer. Vi ska ha träff med Vampyrbokcirkeln ikväll men den blir nog uppskjuten eftersom några inte har hunnit läsa klart.

Denna veckas smakbit kommer från Darktown av Thomas Mullen från sidan 57:

Polisinspektör McInnis var den förste som kom dit. Två av de andra svarta polismännen, Wade Johnson och Champ Jennings, anslöt sig några minuter senare.
”År du säker på att det är samma flicka?” frågade McInnis.
”Ganska säker”, svarade Smith.
”Men du sa ju att du inte kunde  se hennes ansikte den där natten.”
”Kan inte se hennes ansikte nu heller. Men hon har samma klänning och medaljong och hår.”
McInnis satt på huk vid kroppen och Boggs tände ficklampan. Kroppen var uppsvälld och det var svårt att se att det var en människa. Den var inte hel, på vissa ställen saknades stora bitar och på andra slamsor, allt efter storleken på asätarna som festat på den.