En smakebit på söndag: Atmosphere

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Jag har varit ledig hela veckan eftersom det är påsklov. Tyvärr har jag varit lite förkyld så det blev inte att jag åkte upp till mina föräldrar igen som jag brukar göra. Theo och Thor har varit där hela veckan. Men jag har varit hemma och läst och kollat på olika serier istället.
Jag deltog i Mias bokhörnas Påskläsutmaning 2026 som pågick från Skärtorsdagen till Annandag påsk. Den här veckan har jag läst ut James av Percicival Everett, Konsten att uppvakta en vålnad av Gabriella Argus, Bitter och Amore av Carina Burman.

Jag har kollat på Yellowstone och har nu bara sista avsnittet av den sista säsongen kvar. Vilken säsong…
Sen har jag börjat kolla på första säsongen av Bridgerton igen. Älskar den säsongen och har bara två avsnitt kvar. Jag är också snart klar med aandra säsongen av Gilmore Girls.
Med sambon kollar jag på första säsongen av Bones igen och så har vi börjat kolla på Harry Hole och den senaste säsongen av Lincoln Lawyer.

I fredags var vi till E och M och åt grillade hamburgare. Det blev en trevlig kväll men vi avslutade tidigt för de skulle åka till Stockholm på lördag.
Idag ska vi åka till Uppsala för at kolla på en bil.

Denna veckas smakebit kommer från Atmosphere av Taylor Jenkins Reid, s 111:

Joan was standing on theb top of the launch control center at Kennedy Space Center with her aviator sunglasses on and her bomber jacket unzipped, revealing her blue polo shirt and kakis. It was Sunday, April 12, and while it would grow warmer during the day, it was not yet seven in the morning and there was still a chill in the air. 

Döden tar semester

April 1956: Deckarrecensenten Florence Granat segnar ner på tidningsredaktionen och beordras vila i Södern, långt från stressen i gamla Klara. En bussresa till Rom tycks som den perfekta återhämtningen, men knappt har de nått kontinenten förrän Florrie får onda aningar, som bekräftas av ett mystiskt dödsfall. Medan bussen rullar vidare avslöjar Florrie den ena efter den andra av medpassagerarnas hemligheter, och vid resans mål finner hon lösningen – och den eviga staden.

Jag gillade verkligen den här boken. Det känns som en blandning av Agatha Christie och Maria Lang men lite vassare. Vår huvudperson är en riktig tuffing. Hon beskriver sig själv som gammal och med den tidens mått är hon väl det. Florrie har fyllt 40 men verkar nyss ha gjort det.
Jag tyckte om beskriviningen av själva bussresan genom Europa ner til Italien och bussguiden,

Det är verkligen en intressant skara människor på bussen. Vissa trevligare än andra. En av passagerarna dör på sitt rum efter en tids sjukdom. Det är en ganska otäck dödscen men hotellet och resebyrån vill få det avskrivet som en naturlig död men Florrie är övertygad om att det är mord. Men hur ska hon kunna bevisa det?

Boken känns verkligen som den är skriven på 50-talet. Uttrycken karaktärerna använder och hur de beter sig är så 50-tal. Imponerande välskrivet!

Boken är skriven av Carina Burman och är den första delen i serien om Florrie. Nästa del heter Bitter, Amore och kom ut i mars i år. Döden tar semester fick fyra stjärnor på Storygraph.