På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I måndags fyllde brorsan år så jag var dit med present och åt tårta. Theor var iväg på sin skolresa till Borlänge. Tänk att han går ut sexan nu! Veckan har som vanligt varit intensiv men jag kom ifrån jobbet i bra tid i fredags. Jag lyssnade klart på God Save he Queen på bussen hem.

Det har varit en lugn helg och vi har bara varit hemma. Det enda jag har gjort egentligen är att städa, köra några maskiner tvätt och läsa. Jag lyssnade på hela Nätter utan mina bröder av V.V. Ganeshanathan medan jag städade och fixade här hemma.
Sedan läste jag hela Olgas bok i soffan igår kväll.

Idag har jag fixat med bloggen och sla förbereda lite inför jobbveckan. Förhoppningsvis blir det lite läsning också.

Denna veckas smakebit kommer från Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones, från sidan 11:

Det finns två slags människor i världen, de som flyttar hemifrån och de som inte gör det. Jag är stolt medlem av den första gruppen. Min hustru, Celestial, brukade säga att jag innerst inne är enriktig lantis, men jag kände aldrig igen mig i den beskrivningen. För det första är jag inte från landet i ordets rätta bemärkelse. Eloe, i Louisiana, är en småstad. ”Landet” får en att tänka på folk som skördar, bärgar hö och mjölkar kor. Men jag har alrig plockat så mycket som en bomullstuss, även om pappa gjorde det. Jag har aldrig rört vid en häst, get eller gris, och har inte heller en längtan efter att göra det. Celestial brukade skratta och säga att hon inte menade att jag var en bonde utan bara en lantis. Hon kommer från Atlanta, så man skulle mycket väl kunna säga att hon också är en lantis. Om hon får säga det själv är hon en ”sydstatskvinna”, vilket inte är att förväxlas med en Southern belle. Av någon anledning har hon ingenting emot att kallas Georgia peach, och det har inte jag heller, så det har det blivit.