Död mans kvinna

Fyra kvinnor för alltid sammansvurna genom en mörk hemlighet.  

Försommaren 1897 förverkligar sällskapsdamen Fredrika Nilsdotter sin dröm och öppnar en detektivbyrå under manligt alias. När den ökände teaterdirektören Georg Valentin plöts­ligt störtar mot sin död från Katarinahissen gäckas Fredrika av misstankar om att dödsfallet inte varit en olycka. För att få klarhet i fallet behöver hon hjälp av sina förtrogna i den udda kvartetten: änkan Olga, sömmerskan Hildur och tjänsteflickan Edit. Snart finner de sig insnärjda i ett farligt vågspel när de söker svaren i en mordhistoria som kan spåras många år till­baka i tiden. 

Jag tycker verkligen om att följa de fyra kvinnorna. Det gör ont att läsa om tjänsteflickan Edit som hamnar på ett sinnessjukhus där en fruktansvärd läkare härjar. Vilken makt de hade över sina patienter.
Alla kvinnor är omyndig och i händerna på makar, läkare och manliga släktingar. Det är bara änkor som har mer makt över sina liv men då bara rika sådana.
Teaterdirektören Valentin var ju också en fruktansvärd människa.
Det här är en väldigt mörk roman med få ljusglimtar.

Död mans kvinna är den andra delen i Sekelskiftesmorden av Katarina Wennstam. Wennstam har verkligen gjort sin research.
Boken fick fyra stjärnor på Storygraph.

Den första delen i serien heter Döda kvinnor förlåter inte.  Jag läste Död mans kvinna under Becca and the Books Spookopoly.

En smakebit på søndag: Company of Liars

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Nu är jag äntligen klar med alla utvecklingssamtal! Det är alltid trevligt att träffa vårdnadshavare och eleven tillsammans och prata men det tar så mycket tid som jag i vanliga fall har till planering. Tur att det varit en lite annorlunda vecka då.
I onsdags firade vi FN-dagen (vi firade en dag tidigare eftersom tvåorna hade simskola den 24/10) med storsjung i idrottssalen. Treorna höll i det och läste upp fresdikter. De var så duktiga!
I fredags firade treorna att de har gått 400 dagar i skolan med att ha Halloweendisco med tvåorna och sedan ha filmmys tillsammans. Alla  som ville fick klä ut sig och det gjorde även de pedagoger som vill det.

På fredagen var jag också på AW i Musikhusets lokal (f.d. Sjömanskyrkan) där vi käkade och sedan dansade. Det började klockan 16.00 och avslutades 22.00 men jag tog bussen hem 21.50. Mycket folk och väldigt varmt och svettigt. Vi hade kul men det var ingen vidare musik att dansa till.

Igår åkte vi upp till mina föräldrar för att fira pappa som fyller år idag. Men brorsan och Mya kunde bara igår så det blev smörgåstårta och firande igår.

Under veckan som gått har jag läst ut Död mans kvinna av Katarina Wennstam, börjat läsa Med varma hälsningar av Abby Jimenez och läst vidare i The Shelters of Stone av Jean M Auel.

Men denna veckas smakbit kommer från Company of Liars av Karen Maitland som jag tänker börja läsa när The Shelters of Stone är utläst.
Från sidan 1:

”So that’s settled then, bury her alive in the iron brindle. That’ll keep her tounge still.” The innkeeper folded his arms, relieved they had finally agreed on that much at least. ”Iron’ll counter any curses she makes. Stop anything ,iron will. One of the most powerful things you can get to work against evil, saving the host and holy water.” 

En smakebit på søndag: Död mans kvinna

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I måndags efter jobbet var jag till  läkaren för min hosta som inte ger med sig så nu har jag en remiss för lungröntgen.  Sen var jag och sambon och klippte oss hos vår kompis som är frisör.

Annars har jag mest jobbat  och läst. Jag har läst Öbarn av Hannes Fossbo och i fredags började jag läsa Del av din värld av Abby Jimenez på min storytel reader på väg till jobbet. Sedan lyssnade jag på den när jag var på stan och på bussen hem. När jag kom hem fortsatte jag att lyssna medan jag städade. Det slutade med att jag läste ut den innan jag somnde på kvällen. Gillade den verkligen.

Igår hade vi städdag i föreningen så jag krattade en massa löv. Vi kollade på två avsnitt av Vem bor här? och Ali Wongs senaste stand-up show på Netflix.

 

Den fortsatte jag att läsa The Invisible Life of Addie LaRue och hade båda katterna som sällskap.

Idag ska jag hem till Thor och Theo en sväng sen ska jag förbereda en hög utvecklingssamtal som jag ska ha nästa vecka.

Denna veckas smakebit är Död mans  kvinna av Katarina Wennstam, från sidan 11:

Snart var framtiden här. Nu skulle ett modernt samhälle växa fram. Staden tog ny form, i sten istället för brandfarligt trä, med raka gator, esplanader och anlagda parker. Stockholm skulle bli en stad som lät tala om sig, vars namn skulle flyga över jorden.
För att visa världen hur långt det lilla landet i norr kommit med sina tekniska innovationer och kreativa lösningar skulle nu portarna slås upp till Konst- och industriutställnngen. Man hoppades på över en miljon besökare, många från utlandet, och det skulle få se vilken storartad utveckloing Sverige genomgått de senaste trettio åren.

Läst i april 2024

April kändes både som en väldigt lång och väldigt kort månad. Mycket hände på jobbet. Men jag fick också läsa fler riktigt bra böcker.

  1. Kvinna saknad – Mary Kubic
  2. The Plains of Passage (Earth’s Children #4) – Jean M. Auel
  3. Go Tell the Bees That I Am Gone (Outlander 9) – Diana Gabaldon
  4. Döda kvinnor förlåter inte (Sekelskiftesmorden #1) – Katarina Wennstam
  5. Jaga drömmar på Hedgehog Hollow (Hedgehog Hollow #5) – Jessica Redland
  6. Eliza och hennes monster – Francesca Zappia
  7. Förinta världen ikväll – Stina Jackson
  8. Mordet på Ekenäs (Frykebodamorden #3) – Robert Warholm
  9. Skolbibliotek nu! – Linnea Lindquist & Jonna Bruce
  10. Shuggie Bain – Douglas Stuart
  11. Löpa varg – Kerstin Ekman

Bäst: Shuggie Bain, Go Tell the Bees That I Am Gone, Döda kvinnor förlåter inte och Löpa varg.

Sämst:

Överraskning: Att jag läste så många bra böcker.

Besvikelse:

4818 sidor

11 böcker

9 egna

8 svenska

7  Storytel

5 i en serie

3 engelska

tegelstenar ( en på 1345 sidor och en på 865 sidor)

1 biblioteksbok

1 ungdomsbok

Utmaningar

Storygraph/Goodread: 11 (49/100)

Finish That Series: 3 (9/27)

Kaosutmaningen 20024: 2 (15/40)

Köpta innan 2024: 7 (21/50)

Döda kvinnor förlåter inte

När klockan slår tolv på nyårsnatten till år 1896 hittas en blodig kvinna död i snön på en innergård på Södermalm. Snart står det klart att den avlidna kvinnan försökt genomföra en illegal fosterfördrivning – och fått plikta med sitt liv.
I husen runt innergårde bor fyra kvinnor ur olika samhällsklasser, och snart förenas de i jakten på vad det egentligen är som hänt. De söker efter svar – och hämnd.

Boken är en ödesmättad skildring aav kvinnors hård villkor i slutet av 1800-talet. Här skildras en värld som myllrar av tjänsteflickor, sedeslösa kvinnor och samvetslösa män allt med målande beskrivningar av dåtidens Stockholm och de utsökta klädedräkterna.

Jag har läst flera av Katarina Wennstams böcker och tyckt om dem. Det är så bra miljö- och personbeskrivningar. Boken är väldigt rå på sina ställen och beskriver verkligen kvinnornas utsatthet i alla samhällsklasser.
En spännande och mycket välskriven bok. Detta var första delen i serien Sekelskiftesmorden och jag ser redan nu fram emot nästa bok.
Denna fick 4,5 stjärnor på Storygraph.

En smakebit på søndag: Döda kvinnor förlåter inte

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Veckan ha varit intensiv men det har varit ganska fint väder flera dagar. Idag är det riktigt grått och regnigt så det blir ingen promenad idag.

I torsdags var jag med i en bokcirkel på Zoom som Lavender Lits Sofia Ejheden ordnat kring Kvinna saknad av Mary Kubica. Johanna Lundin höll i den och det var så roligt!

Nu i helgen har vi mest varit hemma. Men vi i alla fall gått på promenad både på fredag och lördag. Vi har kollat på en del Kiving Single och är nu på den fjärde av fem säsonger.
Jag har också läst ut Go Tell the Bees That I Am Gone av Diana Gabaldon som jag började läsa i mars förra året. Jag har läst den sista 1000 sidorna under de senaste nio dagarna.

Denna veckas smakbit kommer från Döda kvinnor förlåter inte av Katarina Wennstam, från sidan 11:

Döden var ständigt närvatande i huvudstaden, en beryktad och ovälkommen gäst i vardagen. Barn föddes, människor kom från alla delar av landet för söka arbete, lycka, en framtid. Befolkningen ökade mer än någonsin, på femtio år tredubblades antalet stockholmare. Ändå lurpassade döden ständigt. Begravningarna var otaliga, bårhusen fulla.
I en sal på Södra barnbördshuset på Wollmar Yxkullsgatan rann livet ur en kvinna som precis hade fött sitt åttonde barn.

Svikaren

Fotbollsspelaren Sebastian Lilja hittas brutalt mördad utanför sin lägenhet. Polisen med kriminalinspektör Charlotta Lugn tror först att det är någonslags hämnd eftersom han bytte från AIK till Hammarby. Lilja hade ju mottagit en hel del hot efter bytet. Det måste ju vara någon utspårad supporter som dödat Lilja med över 60 knivhugg. Eller är sanningen så enkel?

Det är advokaten Shirin Sundin som är målsägarbiträde för Liljas föräldrar som får försöka förklara för dem hur sport kan få människor att känna ett sådant hat. Samtidigt får man följa Shirins liv och hennes problem med maken Fredrik.

Mordet visar sig vara mer komplicerat än vad man trott. Kan det vara frågan om ett hatbrott?
Katarina Wennström är som vanligt suverän på att beskriva olika samhällsproblem med i en skönlitterär roman.  Den här boken är den första i en triologi med  kriminalinspektör Charlotta Lugn och advokaten Shirin Sundin.

Vi Läser

Äntligen har det nya numret av Vi Läser kommit ut! Nr 3. Nu ökar de också utgivningstakten till varannan månad istället för ett nummer varje kvartal. Mycket bra!  Fick mitt ex. igår med posten och har hunnit läsa ungefär hälften. Domen: I like it alot. Som t.ex. artiklen Tre oblyga violer med Unni Drougge, Maria Sveland och Katarina Wennstam. Jag blev riktigt sugen på att läsa nått av Unni Drougge igen. Men Jan Guillous skrivarlya är bara för mycket för min smak. Det känns lite skrytigt att berätta att han har 250 rådjurshorn, 3 uppstoppade huvud av afrikansk buffel, ett  brunbjörnsskinn, ett isbjörnsskinn, och ett krokodilskinn på väggarna. Plus att han har zebraskinn, vildsvinsbetar, antiloper.. Jag tycker det är skitlöjligt. Vad fan ska man ha 250 rådjurshorn till? Skryta? Bevisa att man är en riktig macho-man?

Men jag gillar verkligen tidningen och är glad att jag skaffade mig en prenumeration. Nu ska jag sätta mig och läsa resten av tidningen.