Salento, 1934. I junihettan stannar en buss på torget i Lizzanello, en liten by i södra Italien. Carlo Greco kliver av tillsammans med sin hustru Anna. För Carlo är hemkomsten efterlängtad, men för Anna, uppvuxen i norr, innebär flytten en stor omställning.

De traditionstyngda byborna förfäras av hennes självständighet. Hon går inte i kyrkan, älskar att läsa böcker och sköter varken hemmet eller rollen som hustru som förväntat. När hon hör att det lokala postkontoret söker personal trotsar hon ogillande röster och blir Lizzanellos första kvinnliga brevbärare.

I över tjugo år delar Anna ut posten i byn. Hon läser högt för de som inte kan, skriver dolda budskap till älskande par och levererar brev från män vid fronten. Som brevbärare vet Anna mer än de flesta om människornas liv – men hon vet inte allt.

Jag tyckte om början på boken då vi fick lära känna Anna och se hennes och Carlos flytt till Lizzanello. Jag tyckte också Carlos bror Antonio.
Men sen gick det utför. Antonio blir förälskad i Anna fast han är gift med Agata och de har dottern Lorenza tillsammans. Agata är en hård kvinna och bestämmer sig fort att hon inte tycker om Anna. Agata har inte heller någon vidare relation med dottern Lorenza som hon inte har något tålamod med. Anna får däremot en bra relation med Lorenza.

Vi får följa familjen Greco genom åren och speciellt Anna som går sin egen väg. Hon och Carlos får har sonen  Antonio tillsammans. Det händer en massa saker men karakärerna kändes mer och mer som karikatyrer. Speciellt Lorenza som var en växer upp till en egoistisk och elak ung kvinna. Jag tyckte inte om någon av dem till slut. Inte ens Anna.

Jag tyckte att slutet var väldigt abrupt och det var många lösa trådar.

Boken är författaren Francesca Giannones debut. Den fick två stjärnor på Storygraph.