En smakebit på söndag: Selection Day

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I måndags var jag och sambon till T och klippte oss. Jag gjorde slingor också. Så skönt att få håret fixat!
I tisdags hade vi APT och blev informerade om att två tjänster kommer att dras in på min skola på grund av minskade bidrag. Jag visste om det för jag arbetsplats och skyddsombud för Sveriges lärare. Riktigt jobbigt. För två år sedan hände samma sak och det sköttes inte så snyggt.
På onsdag var det många elever på skolan som var lediga eftersom de firade Eid al-Adha och vissa var lediga även på torsdagen.

Under veckan har jag lyssnat på Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone som en kollega tipsade mig om. Annars har jag inte läst så mycket för jag har fixat med annat hemma och rättat en massa mattenböcker.
Igår var jag hela dagen på Gunder Hägg-stadion där det var GD/GIF. GD/GIF är ett friidrottsevenemang som alla i åk 3-6 i Gävle kommun kan delta i. Thor var med och tävlade i 600m  terränglöpning, längdhopp och 60m. Så vi var där från strax efter åtta till fem.
Idag ska jag dit en sväng för han ska kanske tävla i kula och sen får de en medalj för sitt deltagande.

Denna veckas smakebit kommer från Selection Day av Aravind Adiga, från sidan 10-11:

All through the cricket season , either at the Bombay Gymkhana, or at Shivaji Park, or at the Oval Maidan, Tomy Sir would be watching (hands on hips, brows corrugated) and yelling ’Greatshot!’ ’Bow-ling!’ ’Duffer!’  When he was angry, his jaw shifted. A boy scores a century inte sun, comes back to the school tent expecting an attaboy from the great Tommy Sir, but instead a thick hand smacks the back of his head: ’What’s wrong with double century?’ He had broken many a young cricketer’s heart with a sentence or two: ’Not good enough for this game, son. Try hockey instead.’ Blunt. Tommy Sir was given to the truth as some men are to drink. Once or twice in the season he would take a batsman, after a long and productive innings, to the sugar-cane stand; on such occasions, the boys stood together and watched with open mouths: Mogambo Khush Hua. Tommy Sir is pleased.
Not his real name, obviously. Because Narayanrao Sadashivrao Kulkarni was too long, his friends called him Tommy; and because this was too short, his protégés called him Tommy Sir. Like a Labrador, that had been knighted by Her Majesty Queen of England. Ridiculous.
He hated his name.
Naturaslly, it stuck.