(bilden från www.adlibris.com)

Jag har läst The White Tiger av författaren Aravind Adiga förut. Den gillade jag jättemycket. Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om  Mellan attentaten. Boken består av 14 noveller som utspelar sig i den indiska staden Kittur  mellan attentaten på Indira Ghandi 1984 och hennes son Rajiv (1991).

Han berättar om människor från olika kast, religioner, med olika bakgrunder och olika arbete. Det gemensamma för dem är att de bor i Kittur och på något sätt är olyckliga. Många av dem är fattiga. Novellerna skildrar ett indien där människors kast bestämmer det mesta. Är man lågkastad men har lyckats klara sig bra i livet och skapa sig en förmögenhet så betyder det inte mycket. Du är fortfarande betraktad som en paria av de med högre kast. Det här med kastsystemet är så himla komplicerat. Men enligt en av Adigas huvudpersoner är det även förvirrande för indierna själva.  Jag blir deprimerad av att läsa boken. Nästan alla är hemska på varandra. Ingen får vara lycklig. Det går åt helvete i slutet av novellen i allafall.

Novellerna är välskrivna. Men jag blir illa berörd av dem. Huvudpersonerna själva är heller inte guds bästa barn. De är precis lika föraktfulla mot dem som står under dem själva.

Det roliga med boken är att det finns en karta över taden Kittur längst fram. I början på varje novell beskrivs var historien utspelar sig. Jag tittade på kartan varje gång jag läste en ny novell.

Om ni vill läsa en recension av en riktig kritiker läs här. 🙂

Här finns mer fakta om författaren.