Etikettarkiv: Aravind Adiga

by

En smakebit på söndag: Selection Day

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I måndags var jag och sambon till T och klippte oss. Jag gjorde slingor också. Så skönt att få håret fixat!
I tisdags hade vi APT och blev informerade om att två tjänster kommer att dras in på min skola på grund av minskade bidrag. Jag visste om det för jag arbetsplats och skyddsombud för Sveriges lärare. Riktigt jobbigt. För två år sedan hände samma sak och det sköttes inte så snyggt.
På onsdag var det många elever på skolan som var lediga eftersom de firade Eid al-Adha och vissa var lediga även på torsdagen.

Under veckan har jag lyssnat på Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone som en kollega tipsade mig om. Annars har jag inte läst så mycket för jag har fixat med annat hemma och rättat en massa mattenböcker.
Igår var jag hela dagen på Gunder Hägg-stadion där det var GD/GIF. GD/GIF är ett friidrottsevenemang som alla i åk 3-6 i Gävle kommun kan delta i. Thor var med och tävlade i 600m  terränglöpning, längdhopp och 60m. Så vi var där från strax efter åtta till fem.
Idag ska jag dit en sväng för han ska kanske tävla i kula och sen får de en medalj för sitt deltagande.

Denna veckas smakebit kommer från Selection Day av Aravind Adiga, från sidan 10-11:

All through the cricket season , either at the Bombay Gymkhana, or at Shivaji Park, or at the Oval Maidan, Tomy Sir would be watching (hands on hips, brows corrugated) and yelling ’Greatshot!’ ’Bow-ling!’ ’Duffer!’  When he was angry, his jaw shifted. A boy scores a century inte sun, comes back to the school tent expecting an attaboy from the great Tommy Sir, but instead a thick hand smacks the back of his head: ’What’s wrong with double century?’ He had broken many a young cricketer’s heart with a sentence or two: ’Not good enough for this game, son. Try hockey instead.’ Blunt. Tommy Sir was given to the truth as some men are to drink. Once or twice in the season he would take a batsman, after a long and productive innings, to the sugar-cane stand; on such occasions, the boys stood together and watched with open mouths: Mogambo Khush Hua. Tommy Sir is pleased.
Not his real name, obviously. Because Narayanrao Sadashivrao Kulkarni was too long, his friends called him Tommy; and because this was too short, his protégés called him Tommy Sir. Like a Labrador, that had been knighted by Her Majesty Queen of England. Ridiculous.
He hated his name.
Naturaslly, it stuck.

 

by

Tisdagstrion: Asien

Den här veckan tar oss tisdagstrion ända bort till Asien. Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

Som vanligt är det Ugglan & Boken som håller i tisdagstrion.

Jag väljer böcker av asiatiska författare som jag fått från The English Bookshop’s Bookclub och inte läst än:

  1. Crazy Rich Asians – Kevin Kwan Utspelar sig i Singapore i en superrik familj. Den här har ju till och med blivit en film.
  2. Selection Day – Aravind Adiga  Utspelar sig i Mumbai. Jag har läst en annan bok av författaren men inte den här.
  3. In the Shadow of the Banyan – Vaddey Ratner En helt okänd bok för mig. Utspelar sig i Kambodja under De röda Khmererna.
by

Mellan attentaten

  (bilden från www.adlibris.com)

Jag har läst The White Tiger av författaren Aravind Adiga förut. Den gillade jag jättemycket. Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om  Mellan attentaten. Boken består av 14 noveller som utspelar sig i den indiska staden Kittur  mellan attentaten på Indira Ghandi 1984 och hennes son Rajiv (1991).

Han berättar om människor från olika kast, religioner, med olika bakgrunder och olika arbete. Det gemensamma för dem är att de bor i Kittur och på något sätt är olyckliga. Många av dem är fattiga. Novellerna skildrar ett indien där människors kast bestämmer det mesta. Är man lågkastad men har lyckats klara sig bra i livet och skapa sig en förmögenhet så betyder det inte mycket. Du är fortfarande betraktad som en paria av de med högre kast. Det här med kastsystemet är så himla komplicerat. Men enligt en av Adigas huvudpersoner är det även förvirrande för indierna själva.  Jag blir deprimerad av att läsa boken. Nästan alla är hemska på varandra. Ingen får vara lycklig. Det går åt helvete i slutet av novellen i allafall.

Novellerna är välskrivna. Men jag blir illa berörd av dem. Huvudpersonerna själva är heller inte guds bästa barn. De är precis lika föraktfulla mot dem som står under dem själva.

Det roliga med boken är att det finns en karta över taden Kittur längst fram. I början på varje novell beskrivs var historien utspelar sig. Jag tittade på kartan varje gång jag läste en ny novell.

Om ni vill läsa en recension av en riktig kritiker läs här. 🙂

Här finns mer fakta om författaren.