Flätan

Smita, Giulia, Sarah. Tre kvinnor, tre liv, tre kontinenter. Tre vägar som inte är avsedda att korsas. Tre berättelser som är kopplade till varandra.  Indien. Smita är kastlös och drömmer om ett annat liv. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan och få en möjlighet att lämna fattigdomen bakom sig.  
Italien. Giulia arbetar i sin fars hårateljé i Palermo. När hennes far är med om en allvarlig olycka upptäcker hon att familjeföretaget står på ruinens brant.  
Kanada. Sarah är en känd advokat. Precis när hon ska bli befordrad får hon samtidigt veta att hon är svårt sjuk.  
Smita, Giulia och Sarah vägrar att acceptera sitt öde och bestämmer sig för att försöka ändra på det. En fängslande historia om tre kvinnoöden sammanflätade genom en önskan om hopp och ett bättre liv. 

En kort men riktigt, riktigt bra bok. Den växlar mellan att berätta ett kapitel i taget om de tre kvinnorna och vad som händer i deras liv. Alla blir utsatta för förtryck på olika sätt för att de är kvinnor.
Jag läste boken när jag tog ett bad och den var helt omöjligt att sluta läsa den. Boken fick fyra stjärnor på Goodreads.

Författaren heter Laetitia Colombani och det är hennes debutroman. Colombaniär manusförfattare, regissör och skådespelerska. Jag tror att flätan skulle bli en riktigt bra film.

Mellan attentaten

  (bilden från www.adlibris.com)

Jag har läst The White Tiger av författaren Aravind Adiga förut. Den gillade jag jättemycket. Men jag vet inte riktigt vad jag tycker om  Mellan attentaten. Boken består av 14 noveller som utspelar sig i den indiska staden Kittur  mellan attentaten på Indira Ghandi 1984 och hennes son Rajiv (1991).

Han berättar om människor från olika kast, religioner, med olika bakgrunder och olika arbete. Det gemensamma för dem är att de bor i Kittur och på något sätt är olyckliga. Många av dem är fattiga. Novellerna skildrar ett indien där människors kast bestämmer det mesta. Är man lågkastad men har lyckats klara sig bra i livet och skapa sig en förmögenhet så betyder det inte mycket. Du är fortfarande betraktad som en paria av de med högre kast. Det här med kastsystemet är så himla komplicerat. Men enligt en av Adigas huvudpersoner är det även förvirrande för indierna själva.  Jag blir deprimerad av att läsa boken. Nästan alla är hemska på varandra. Ingen får vara lycklig. Det går åt helvete i slutet av novellen i allafall.

Novellerna är välskrivna. Men jag blir illa berörd av dem. Huvudpersonerna själva är heller inte guds bästa barn. De är precis lika föraktfulla mot dem som står under dem själva.

Det roliga med boken är att det finns en karta över taden Kittur längst fram. I början på varje novell beskrivs var historien utspelar sig. Jag tittade på kartan varje gång jag läste en ny novell.

Om ni vill läsa en recension av en riktig kritiker läs här. 🙂

Här finns mer fakta om författaren.