En lustig historia

Daphne och hennes fästman Peter är redo att börja sitt liv tillsammans. De är förälskade och lyckliga – åtminstone fram till ögonblicket då Peter inser att han egentligen är kär i sin barndomsbästis Petra. Helt plötsligt är Daphne strandsatt i vackra Waning Bay, Michigan, utan vare sig familj eller vänner men med ett drömjobb som barnboksbibliotekarie och med en ny rumskamrat – Petras ex, Miles Nowak.

Miles är raka motsatsen till Daphne och de två rumskamraterna gör sitt bästa för att undvika varandra. Tills de en kväll, samtidigt som de dränker sina sorger, inleder en trevande vänskap och kommer på en plan. Om sagda plan innefattar att lägga upp medvetet missledande bilder från deras sommaräventyr tillsammans – så vadå, vem kan klandra dem? Det är ju såklart inte på riktigt, för Daphne skulle absolut inte förälska sig i sin före detta fästmans nya fästmös ex … eller hur?

Jag blev helt knockad av den här boken. Älskade den! Det är min favorit av Emily Henry. Jag tyckte om Daphne och Miles. Jag hatade deras ex för hur de dumpade dem och sedan förlovar sig med vararadra och bjuder in dem till det stundande bröllop. Vem gör så?

Jag tyckte också om att det handlade om mer än bara kärlekshistorien och dumpningen. Vi får veta mer om Daphnes uppväxt med mamman och hur de flyttade överallt. Hennes relation med pappan är verkligen komplicerad. Han är ju en skön kille som dyker upp och är flashig, charmar alla och sen plötsligt försvinner. Helst genon att lämna en lapp.

Men jag gillar verkligen hur Daphne vågar få riktiga relationer med sina kollegor och speciellt med Ashleigh. Henne gillade jag.

Miles har sina problem med sin familj. Vilka fruktansvärda människor. Pappan kommer inte undan. Man kan inte låta sin partner behandla barnen och köra psykologiska spel med dem. Usch!

En lustig historia fick fem stjärnor på Storygraph. Jag har också läst de här böckerna av Emily Henry:

  • Strandläsning ⭐️⭐️⭐️⭐️
  • Sommarmöten⭐️⭐️⭐️
  • Bokälskare ⭐️⭐️⭐️
  • Min lyckliga plats ⭐️⭐️⭐️⭐️

Jag fick boken i en I Lav Litbox från Lavender Lit med en massa grejer:

Min lyckliga plats

Harriet och Wyn har varit det perfekta paret ända sedan de träffades i college – de hör ihop som salt och peppar, te och honung, sommar och sol. Det vill säga fram tills nu.

De gjorde slut för sex månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat det för sina vänner.

Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterställe det senaste decenniet. Deras årliga flykt från verkligheten, där de under en ljuvlig vecka får äta kopiösa mängder ost, skaldjur och dricka vin, och andas in den salta luften vid kusten tillsammans med sina absoluta favoritmänniskor.

Men det här året tvingas Harriet och Wyn ljuga för alla för att hemligheten inte ska komma ut, samtidigt som de försöker ignorera det faktum att de saknar varandra så att det gör ont. För stugan är till salu och det här är sista veckan de någonsin kommer att få vara där tillsammans. Harriet och Wyn vägrar vara orsaken till att denna sista tid blir förstörd, så de låtsas. Harriet antar rollen som den drivna AT-läkaren som aldrig startar ett bråk, och Wyn antar rollen som den avslappnade mysiga killen som aldrig låter problemen skina igenom. Det är en lysande plan (om man betraktar den på avstånd genom ett par solkrämssmetiga solglasögon). Efter att ha varit kära i flera år, hur svårt kan det vara att låtsas vara det i en vecka … inför de som känner en bäst?

Boken berättas i nutid och i tillbakablickar men allt är från Harriets perspektiv. Jag tycker om att läsa om kompisarna och hur Harriet och Wyn träffas. Men jag förstår inte hur två personer som varit ihop i åtta år kan missförstå varandra så mycket.

Jag förstår inte grejen med keramikkursersen och det Harriet bestämmer sig för att göra. Att  slösa bort så mycket tid och så mycket pengar. Men jag tyckte ändå om boken och gav den fyra stjärnor på Storygraph.

Jag har läst Emily Henrys andra böcker som översatts till svenska och de andra har fått tre eller fyra stjärnor.
Böckerna:

  • Strandläsning ⭐️⭐️⭐️⭐️
  • Sommarmöten⭐️⭐️⭐️
  • Bokälskare ⭐️⭐️⭐️
Jag fick boken genom I Lav Lit-boxen från Lavender Lit.

Bokälskare

Hela Nora Stephens liv består av böcker. Som litterär agent i New York gör hon allt för sina författare, men också för sin älskade lillasyster Libby. Så när Libby ber Nora följa med till den idylliska småstaden Sunshine Falls i North Carolina ställer hon upp, om än motvilligt. Planen är att de ska ha en avkopplande systersemester tillsammans, samtidigt som Libby i hemlighet hoppas att Nora ska bli hjälte i sitt eget liv och inte bara i andras.

Men i stället för picknickar i mysiga gläntor och heta möten med någon sexig skogshuggare eller snygg landsortsläkare, springer Nora ideligen på Charlie Lastra, en butter förläggare som också kommer från New York. Det skulle kanske ha kunnat bli gulligt och romantiskt, om det inte vore för det faktum att Nora och Charlie redan har träffats massor av gånger hemma i stan, och det har aldrig varit det minsta gulligt …

Jag får helt enkelt inte ihop Nora och Charlie som ett kärlekspar. Jag förstår mig heller inte på Nora och hur överbeskyddande hon är mot sin syster. Systern är vuxen, gift och väntar sitt tredje barn, inte någon förvirrad tonåring. Nora går över alla slags gränser i sitt överbeskyddande.
Jag köper inte heller varför Charlie beter sig som han gör.

Boken fick tre stjärnor i betyg och Emily Henry är författaren.

Jag har tidigare läst Strandläsning och Sommarmöten av författaren. Strandläsning fick fyra stjärnor och Sommarmöten tre. Så Emily Henry passar kanske inte mig så bra.

Läst i juli 2021

I juli läste jag ovanligt lite för mig. Jag tror att det berodde på att det var så varmt.  Jag hann också med att se två säsonger av Yellowstone, flera säsonger av Sex and the City och den del annat. Det blev också en sväng till stugan och en resa till Mariefred med besök i Trosa och Sigtuna med E & P.

De här böckerna lästes:

Bäst: Herrarna satte oss hit, Ett jävla solsken och My Brother’s Husband volume 1.

Sämst: Fyra årstider på Ivy Lane och How to Catch a Queen

Överraskning: Ett jävla solsken.

Besvikelse: How to Catch a Queen som var riktigt dålig.

4444 sidor lästes

13 böcker

8 på svenska

8 egna

5 på engelska

3 från Storytel

2 till Kaosutmaningen 2021

2 från biblioteket

 

Sommarmöten

Poppy och Alex. Alex och Poppy. De har egentligen ingenting gemensamt. Hon är impulsiv, han är jordnära. Hon har en omättlig reslust, han föredrar att stanna hemma med en bok. Och ändå, av en lycklig slump, har de varit bästa vänner ända sedan de gick på college. Och varje år, i tio års tid, har de gjort en resa tillsammans, bara Poppy och Alex.

Tills för två år sedan, när de förstörde allt. Och de har inte pratat sedan dess.

Poppy borde ha allt hon önskar, men hon har fastnat i gamla hjulspår. Hon inser att senast hon var riktigt lycklig var under den där sista resan med Alex. Så hon bestämmer sig för att försöka övertala honom att följa med på ännu en sommarresa. Mirakulöst nog tackar han ja.

Nu har hon en vecka på sig att lappa ihop deras vänskap. Om hon bara kan undvika elefanten i rummet som hela tiden har hotat deras utåt sett perfekta relation Vad kan gå fel?

Jag beställde hem boken i en I Lav Lit-box från Lavender Lit. Den var lättläst och underhållande. Tyvärr blev jag inte så berörd av varken Poppy eller Alex. Jag köpte helt enkelt inte varför de betedde sig som de gjorde. Jag tyckte mycket mer Strandläsning av samma författare, Emily Henry, som jag läste förra året.

Sommarmöten fick tre stjärnor på Goodreads. Det var helt enkelt något som fattades för att den skulle fungera för mig.

En smakebit på søndag: Sommarmöten

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Men just nu har Marie sommaruppehåll. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Av någon anledning så fungerade inte min tidsinställda inlägg så nu kommer smakbiten på måndag istället. Det såg rätt ut men hade inte blivit ”postat”.

Det har varit väldigt varmt här. För varmt! Tur att en kan sitta inomhus eller i skuggan och läsa. Jag och den här värmen går inte riktigt ihop.
Men jag har under hela förra veckan varit med på/i Litteraturkollo som @nellonbookish @iregnet och @boklycka hållit i.

Igår var vi med svärföräldrarna och åt på Robin Hood. De har en jättefin uteservering med tak så en kunde sitta i skuggan men vad hjälpte det när det var 32 grader..
God mat var det i alla fall.

 

Denna veckas smakbit kommer från sommarmöten av Emily Henry, från sidan 45:

Första kvällen på nollningen på University of Chicago får jag syn på honom. Han har på sig kakibyxor och en T-shirt med U of Chicago, trots att han bara har varit på den här skolan i hela tio timmar. Han liknar inte alls den sortens konstnärliga elit jag hade föreställt mig att bli vän med när jag valde en skola i den här stan. Men jag är här ensam (min nya rumskompis, visade det sig, följde efter sin storasyster och några kompisar till college och skippade alla aktiviteter på nollningsveckan så fort hon kunde) och  han är också själv, så jag går fram till honom, håller upp mitt glas mot hans tröja och säger: Jaha, går du på University of Chicago?”
Jan stirrar oförstående på mig.