Tisdagstrion: Strand (i författarnamn, boktitel eller miljö)

Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Strand (i författarnamn, boktitel eller miljö)”

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

  • Strandläsning – Emily Henry Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser.
    Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman.
  • Det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning
  • Himmelstrand – John Ajvide Lindqist Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten.

En lustig historia

Daphne och hennes fästman Peter är redo att börja sitt liv tillsammans. De är förälskade och lyckliga – åtminstone fram till ögonblicket då Peter inser att han egentligen är kär i sin barndomsbästis Petra. Helt plötsligt är Daphne strandsatt i vackra Waning Bay, Michigan, utan vare sig familj eller vänner men med ett drömjobb som barnboksbibliotekarie och med en ny rumskamrat – Petras ex, Miles Nowak.

Miles är raka motsatsen till Daphne och de två rumskamraterna gör sitt bästa för att undvika varandra. Tills de en kväll, samtidigt som de dränker sina sorger, inleder en trevande vänskap och kommer på en plan. Om sagda plan innefattar att lägga upp medvetet missledande bilder från deras sommaräventyr tillsammans – så vadå, vem kan klandra dem? Det är ju såklart inte på riktigt, för Daphne skulle absolut inte förälska sig i sin före detta fästmans nya fästmös ex … eller hur?

Jag blev helt knockad av den här boken. Älskade den! Det är min favorit av Emily Henry. Jag tyckte om Daphne och Miles. Jag hatade deras ex för hur de dumpade dem och sedan förlovar sig med vararadra och bjuder in dem till det stundande bröllop. Vem gör så?

Jag tyckte också om att det handlade om mer än bara kärlekshistorien och dumpningen. Vi får veta mer om Daphnes uppväxt med mamman och hur de flyttade överallt. Hennes relation med pappan är verkligen komplicerad. Han är ju en skön kille som dyker upp och är flashig, charmar alla och sen plötsligt försvinner. Helst genon att lämna en lapp.

Men jag gillar verkligen hur Daphne vågar få riktiga relationer med sina kollegor och speciellt med Ashleigh. Henne gillade jag.

Miles har sina problem med sin familj. Vilka fruktansvärda människor. Pappan kommer inte undan. Man kan inte låta sin partner behandla barnen och köra psykologiska spel med dem. Usch!

En lustig historia fick fem stjärnor på Storygraph. Jag har också läst de här böckerna av Emily Henry:

  • Strandläsning ⭐️⭐️⭐️⭐️
  • Sommarmöten⭐️⭐️⭐️
  • Bokälskare ⭐️⭐️⭐️
  • Min lyckliga plats ⭐️⭐️⭐️⭐️

Jag fick boken i en I Lav Litbox från Lavender Lit med en massa grejer:

Min lyckliga plats

Harriet och Wyn har varit det perfekta paret ända sedan de träffades i college – de hör ihop som salt och peppar, te och honung, sommar och sol. Det vill säga fram tills nu.

De gjorde slut för sex månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat det för sina vänner.

Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterställe det senaste decenniet. Deras årliga flykt från verkligheten, där de under en ljuvlig vecka får äta kopiösa mängder ost, skaldjur och dricka vin, och andas in den salta luften vid kusten tillsammans med sina absoluta favoritmänniskor.

Men det här året tvingas Harriet och Wyn ljuga för alla för att hemligheten inte ska komma ut, samtidigt som de försöker ignorera det faktum att de saknar varandra så att det gör ont. För stugan är till salu och det här är sista veckan de någonsin kommer att få vara där tillsammans. Harriet och Wyn vägrar vara orsaken till att denna sista tid blir förstörd, så de låtsas. Harriet antar rollen som den drivna AT-läkaren som aldrig startar ett bråk, och Wyn antar rollen som den avslappnade mysiga killen som aldrig låter problemen skina igenom. Det är en lysande plan (om man betraktar den på avstånd genom ett par solkrämssmetiga solglasögon). Efter att ha varit kära i flera år, hur svårt kan det vara att låtsas vara det i en vecka … inför de som känner en bäst?

Boken berättas i nutid och i tillbakablickar men allt är från Harriets perspektiv. Jag tycker om att läsa om kompisarna och hur Harriet och Wyn träffas. Men jag förstår inte hur två personer som varit ihop i åtta år kan missförstå varandra så mycket.

Jag förstår inte grejen med keramikkursersen och det Harriet bestämmer sig för att göra. Att  slösa bort så mycket tid och så mycket pengar. Men jag tyckte ändå om boken och gav den fyra stjärnor på Storygraph.

Jag har läst Emily Henrys andra böcker som översatts till svenska och de andra har fått tre eller fyra stjärnor.
Böckerna:

  • Strandläsning ⭐️⭐️⭐️⭐️
  • Sommarmöten⭐️⭐️⭐️
  • Bokälskare ⭐️⭐️⭐️
Jag fick boken genom I Lav Lit-boxen från Lavender Lit.

Bokälskare

Hela Nora Stephens liv består av böcker. Som litterär agent i New York gör hon allt för sina författare, men också för sin älskade lillasyster Libby. Så när Libby ber Nora följa med till den idylliska småstaden Sunshine Falls i North Carolina ställer hon upp, om än motvilligt. Planen är att de ska ha en avkopplande systersemester tillsammans, samtidigt som Libby i hemlighet hoppas att Nora ska bli hjälte i sitt eget liv och inte bara i andras.

Men i stället för picknickar i mysiga gläntor och heta möten med någon sexig skogshuggare eller snygg landsortsläkare, springer Nora ideligen på Charlie Lastra, en butter förläggare som också kommer från New York. Det skulle kanske ha kunnat bli gulligt och romantiskt, om det inte vore för det faktum att Nora och Charlie redan har träffats massor av gånger hemma i stan, och det har aldrig varit det minsta gulligt …

Jag får helt enkelt inte ihop Nora och Charlie som ett kärlekspar. Jag förstår mig heller inte på Nora och hur överbeskyddande hon är mot sin syster. Systern är vuxen, gift och väntar sitt tredje barn, inte någon förvirrad tonåring. Nora går över alla slags gränser i sitt överbeskyddande.
Jag köper inte heller varför Charlie beter sig som han gör.

Boken fick tre stjärnor i betyg och Emily Henry är författaren.

Jag har tidigare läst Strandläsning och Sommarmöten av författaren. Strandläsning fick fyra stjärnor och Sommarmöten tre. Så Emily Henry passar kanske inte mig så bra.

Sommarmöten

Poppy och Alex. Alex och Poppy. De har egentligen ingenting gemensamt. Hon är impulsiv, han är jordnära. Hon har en omättlig reslust, han föredrar att stanna hemma med en bok. Och ändå, av en lycklig slump, har de varit bästa vänner ända sedan de gick på college. Och varje år, i tio års tid, har de gjort en resa tillsammans, bara Poppy och Alex.

Tills för två år sedan, när de förstörde allt. Och de har inte pratat sedan dess.

Poppy borde ha allt hon önskar, men hon har fastnat i gamla hjulspår. Hon inser att senast hon var riktigt lycklig var under den där sista resan med Alex. Så hon bestämmer sig för att försöka övertala honom att följa med på ännu en sommarresa. Mirakulöst nog tackar han ja.

Nu har hon en vecka på sig att lappa ihop deras vänskap. Om hon bara kan undvika elefanten i rummet som hela tiden har hotat deras utåt sett perfekta relation Vad kan gå fel?

Jag beställde hem boken i en I Lav Lit-box från Lavender Lit. Den var lättläst och underhållande. Tyvärr blev jag inte så berörd av varken Poppy eller Alex. Jag köpte helt enkelt inte varför de betedde sig som de gjorde. Jag tyckte mycket mer Strandläsning av samma författare, Emily Henry, som jag läste förra året.

Sommarmöten fick tre stjärnor på Goodreads. Det var helt enkelt något som fattades för att den skulle fungera för mig.

Strandläsning

Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser.

Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romantiska komedier och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls.

Älskade den här boken och läste ut den från fredagkväll till lördag förmiddag med en sovpaus mellan.
Tycker om lite mörkare romance med skadade karaktärer.
Detta skulle kunna bli en så bra romantisk komedi! Tyckte också om att de båda är författare och har förutfattade meningar om varandra och varandras genres.

Jag fick tag i boken när jag beställde den senaste I Lav Litboxen från Lavender Lit.

Boken fick fyra starka stjärnor på Goodreads, kanske höjer jag det till fem. Detta är den första boken jag läst av författaren Emily Henry.

Smakebit på søndag: Varför jag inte längre pratar med vita om ras

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en riktigt skön helg. Vi har bara varit hemma själva och bara gått ut för att åka till affären och att lämna återvinningen. Jag började läsa Strandläsning av Emily Henry på fredagen och läste ut den på lördagen. Det tog mindre än ett dygn. Kan verkligen rekommendera den boken.

Igår var det Lauren and the Books Summer #cozyreadingnight mellan 20.00-23.00 så då satt jag i soffan och läste Varför jag inte längre pratar med vita om ras av Reni Eddo-Lodge.

Idag har jag redan jobbat lite med att skaffa vikarier till imorgon och att rätta några matteböcker. Resten av dagen tänker jag läa och fixa med bloggen.
Denna veckas smakbit kommer från Varför jag inte längre pratarmed vita om ras. Från sidan 73-74.

Färgblindhet är en barnslig, ofullgången analys av rasism. Den börjar och sluta med >>diskriminering av personer på grund av deras hudfärg är fel<< utan att ha någon förklaring hur strukturell makt kommer till uttryck i dessa utbyten.
Utifrån en så omogen analys används denna definition av rasism ofta för att tysta människor av färg som försöker artikulera rasismen vi möter. När personer av färg påpekar detta, blir de anklagade för att vara rasister mot vita människor, och så kan ansvaret än en gång undvikas. Färgblindhet accepterar inte giltigheten i strukturell rasism eller historien om vit rasmässig dominans.