En lustig historia

Daphne och hennes fästman Peter är redo att börja sitt liv tillsammans. De är förälskade och lyckliga – åtminstone fram till ögonblicket då Peter inser att han egentligen är kär i sin barndomsbästis Petra. Helt plötsligt är Daphne strandsatt i vackra Waning Bay, Michigan, utan vare sig familj eller vänner men med ett drömjobb som barnboksbibliotekarie och med en ny rumskamrat – Petras ex, Miles Nowak.

Miles är raka motsatsen till Daphne och de två rumskamraterna gör sitt bästa för att undvika varandra. Tills de en kväll, samtidigt som de dränker sina sorger, inleder en trevande vänskap och kommer på en plan. Om sagda plan innefattar att lägga upp medvetet missledande bilder från deras sommaräventyr tillsammans – så vadå, vem kan klandra dem? Det är ju såklart inte på riktigt, för Daphne skulle absolut inte förälska sig i sin före detta fästmans nya fästmös ex … eller hur?

Jag blev helt knockad av den här boken. Älskade den! Det är min favorit av Emily Henry. Jag tyckte om Daphne och Miles. Jag hatade deras ex för hur de dumpade dem och sedan förlovar sig med vararadra och bjuder in dem till det stundande bröllop. Vem gör så?

Jag tyckte också om att det handlade om mer än bara kärlekshistorien och dumpningen. Vi får veta mer om Daphnes uppväxt med mamman och hur de flyttade överallt. Hennes relation med pappan är verkligen komplicerad. Han är ju en skön kille som dyker upp och är flashig, charmar alla och sen plötsligt försvinner. Helst genon att lämna en lapp.

Men jag gillar verkligen hur Daphne vågar få riktiga relationer med sina kollegor och speciellt med Ashleigh. Henne gillade jag.

Miles har sina problem med sin familj. Vilka fruktansvärda människor. Pappan kommer inte undan. Man kan inte låta sin partner behandla barnen och köra psykologiska spel med dem. Usch!

En lustig historia fick fem stjärnor på Storygraph. Jag har också läst de här böckerna av Emily Henry:

  • Strandläsning ⭐️⭐️⭐️⭐️
  • Sommarmöten⭐️⭐️⭐️
  • Bokälskare ⭐️⭐️⭐️
  • Min lyckliga plats ⭐️⭐️⭐️⭐️

Jag fick boken i en I Lav Litbox från Lavender Lit med en massa grejer:

Min lyckliga plats

Harriet och Wyn har varit det perfekta paret ända sedan de träffades i college – de hör ihop som salt och peppar, te och honung, sommar och sol. Det vill säga fram tills nu.

De gjorde slut för sex månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat det för sina vänner.

Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterställe det senaste decenniet. Deras årliga flykt från verkligheten, där de under en ljuvlig vecka får äta kopiösa mängder ost, skaldjur och dricka vin, och andas in den salta luften vid kusten tillsammans med sina absoluta favoritmänniskor.

Men det här året tvingas Harriet och Wyn ljuga för alla för att hemligheten inte ska komma ut, samtidigt som de försöker ignorera det faktum att de saknar varandra så att det gör ont. För stugan är till salu och det här är sista veckan de någonsin kommer att få vara där tillsammans. Harriet och Wyn vägrar vara orsaken till att denna sista tid blir förstörd, så de låtsas. Harriet antar rollen som den drivna AT-läkaren som aldrig startar ett bråk, och Wyn antar rollen som den avslappnade mysiga killen som aldrig låter problemen skina igenom. Det är en lysande plan (om man betraktar den på avstånd genom ett par solkrämssmetiga solglasögon). Efter att ha varit kära i flera år, hur svårt kan det vara att låtsas vara det i en vecka … inför de som känner en bäst?

Boken berättas i nutid och i tillbakablickar men allt är från Harriets perspektiv. Jag tycker om att läsa om kompisarna och hur Harriet och Wyn träffas. Men jag förstår inte hur två personer som varit ihop i åtta år kan missförstå varandra så mycket.

Jag förstår inte grejen med keramikkursersen och det Harriet bestämmer sig för att göra. Att  slösa bort så mycket tid och så mycket pengar. Men jag tyckte ändå om boken och gav den fyra stjärnor på Storygraph.

Jag har läst Emily Henrys andra böcker som översatts till svenska och de andra har fått tre eller fyra stjärnor.
Böckerna:

  • Strandläsning ⭐️⭐️⭐️⭐️
  • Sommarmöten⭐️⭐️⭐️
  • Bokälskare ⭐️⭐️⭐️
Jag fick boken genom I Lav Lit-boxen från Lavender Lit.

En smakebit på søndag: The Wayward Bus

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Den här veckan har jag läst ut The Life and Death of Sophie Stark av Anna North (förra veckans smakbit), lyssnat på Yellowface av R.f. Kuang och läst Min lyckliga plats av Emily Henry. Jag tyckte verkligen om både Yellowface och Min lyckliga plats av Emily Henry.
Annars har jag varit ganska mycket med Thor eftersom Theo varit hos farmor och farfar. Vi har spelat fotboll/basket och lekt i lekparken.

Jag och sambon har kommit igång med att ta en promenad varje dag.

Idag ska vi hem till svärföräldrarna och grilla, men det är inte förrän klockan fem. Så jag borde hinna med att städa och ta en promenad.
Denna veckas smakbit kommer från The Wayward Bus av John Steinbeck från sidan 31:

Mr. Pritchard was a business, president of a medium-sized corporation. He was never alone. His business was conducted by groups of men who worked alike, thought alike, and even looked alike. His lunches were with men like himself who joined together in clubs so that no foreign element or idea could enter. His religious life was again his lodge and his church, both of which were screened and protected. One night a week he played poker with men so exactly like himself that the game was fairly even, and from this fact his group was convinced that they were very fine poker players. Wherever he went he was not one man but a unit in a corporation, a unit in a club, in a lodge, in a church, in a political party. His thoughts and ideas were never subjected to criticism since he willingly associated only with people like himself. He read a newspaper written by and for his group. The books that came into his house were chosen by a commitee which deleted material that might irritate him. He hated foreign countries and foreigners because it was difficult to find his counterpart in them.