Varför jag inte längre pratar med vita om ras

Beskrivning saknas.

För några år sedan började journalisten Reni Eddo-Lodge blogga om sin frustration över debatten om rasism i Storbritannien. I ett inlägg med rubriken Varför jag inte längre pratar med vita om ras skrev hon ut sin ilska över det faktum att det offentliga samtalet formuleras och kontrolleras av dem som aldrig själva direkt påverkats av rasism: vita människor. Hennes text slog an en känslosträng, och läsare från hela världen strömmade till för att bidra med egna erfarenheter.
Reni Eddo-Lodge bestämde sig för att gräva efter de utsatta känslornas kärna. I Varför jag inte längre pratar med vita om ras utforskar hon den så ofta utraderade svarta historieskrivningen. Och skärskådar den benhårda länken mellan klass, kön och ras. Resultatet är en brännande och nödvändig studie i strukturell rasism på 2000-talet.

En otroligt intresssant och viktig bok. Jag fick flera aha-upplevelser och önskar att alla skulle läsa denna bok. Den är väldigt pedagogisk i sitt upplägg. Jag kommer absolut att läsa den igen och få sambon att läsa den.

Den fick fyra stjärnor på Goodreads. Läs den!

Smakebit på søndag: Varför jag inte längre pratar med vita om ras

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en riktigt skön helg. Vi har bara varit hemma själva och bara gått ut för att åka till affären och att lämna återvinningen. Jag började läsa Strandläsning av Emily Henry på fredagen och läste ut den på lördagen. Det tog mindre än ett dygn. Kan verkligen rekommendera den boken.

Igår var det Lauren and the Books Summer #cozyreadingnight mellan 20.00-23.00 så då satt jag i soffan och läste Varför jag inte längre pratar med vita om ras av Reni Eddo-Lodge.

Idag har jag redan jobbat lite med att skaffa vikarier till imorgon och att rätta några matteböcker. Resten av dagen tänker jag läa och fixa med bloggen.
Denna veckas smakbit kommer från Varför jag inte längre pratarmed vita om ras. Från sidan 73-74.

Färgblindhet är en barnslig, ofullgången analys av rasism. Den börjar och sluta med >>diskriminering av personer på grund av deras hudfärg är fel<< utan att ha någon förklaring hur strukturell makt kommer till uttryck i dessa utbyten.
Utifrån en så omogen analys används denna definition av rasism ofta för att tysta människor av färg som försöker artikulera rasismen vi möter. När personer av färg påpekar detta, blir de anklagade för att vara rasister mot vita människor, och så kan ansvaret än en gång undvikas. Färgblindhet accepterar inte giltigheten i strukturell rasism eller historien om vit rasmässig dominans.