Etikettarkiv: En smakebit på söndagg

by

En smakebit på søndag: Glödens färger

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Den här veckan har det inte blivit mycket läst. Jag har bara läst ut förra veckans smakebit, Straff av Ann-Helén Laestadius. I måndags var vi på stan en sväng och fikade.
I tisdags kom svärföräldrarna hit med släpvagnen så att vi kunde lasta på en massa brädor som var innertaket på vår balkong. Vi tog bort det för ett bra tag sedan för getingar älskade att bygga bo under det. Vi passade också på att sätta upp vår nya postlåda och rensa rabatten.
Sedan åkte jag upp till Sandarne med Mya. Brorsan åkte upp med motorcykeln och Theo och Thor var redan hos mina föräldrar.
på kvällen åkte brorsan, Mya och jag ut till stugan och sov där.
På onsdagen kom mamma, pappa, Theo och Thor också ut till stugan och vi badade och matade änderna.


I torsdags handlade vi en massa mat till bröllopet och åkte till Flästa och ställde iordning lokalen. Det blev också en liten möhippa för Mya. Sedan åkte vi och fixade blommor till hennes brudbukett.


I fredags var det dags för bröllopet. Sambon hämtade upp mig och vi hämtade tårtorna, som en kompis till Mya gjort, på väg till Flästa.
Bröllopet var jättefint!

Denna veckas smakebit kommer från Glödens färger, den femte boken om Bricken av Vibeke Olsson, från sidan 15:

Aldrig skulle jäntorna mina behöva tjäna piga. Så har jag alltid tänkt. Vi är arbetare. Jag vill lära dem att vara stolta över det. Klassmedvetenhet, som det heter numera.
Men Frida ville själv till den där handlaren på Tunadal. Troende människor, medlemmar i församlingen. De sökte en piga när hustrun fick sitt sjätte barn.
Frida ville dit själv, hade fått värk i händerna, unga människan, när hon hjälpte mig med herrskapstvätt förra vintern. Hon ville själv, och det var inga storbönder och inga riktiga herrskap hon skulle till. Trots att de är handlare är de sågverksfolk, herrn har varit klampare. Och bra betalt var det.
Dyraste Jesus, mitt i arbetsveckan, vad kan ha hänt?
Lungsoten, far det genom mig.

by

Smakebit på søndag: Ensam kvar

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags var jag ut med det andra F-3 arbetslaget från vår skola.  Kvällen staratade hemma hos A där vi bjöds på bubbel och tilltugg. Vilken fin lägenhet! Sen tog vi en promenad ner på Hits For You där servitörerna sjöng och underhöll under kvällen. Vi åt mat svampsoppa till förrätt, gott kött med potatisgratäng till varmrätt och chokladkaka till efterrätt. Riktigt trevligt!

Igår sov jag till efter elva och tog det lugnt. Jag och sambon åkte in till stan och åt brunch på Absinth. Tyvärr var det inte alls lika gott som det brukar vara och priset hade gått upp också.
Sen var och köpte backar till lp-skivorna och var in på Akademibokhandeln där vi köpte fyra böcker (två till mig och två till sambon).
Så åkte vi till Ikea där jag köpte en Råskoghylla. Hyllan byggdes ihop med hjälp av Lusse (sambon fick justera ett hjul) och nu har jag några av mina TBR-böcker på den. Tyckte att hyllan passar perfekt uppe i vårt supervita vardagsrum.

Resten av kvällen ägnade jag åt att kolla på booktube och läsa klart The Silkworm av Robert Galbraith .

Idag tar vi det mest lugnt. Ikväll ska vi hem till svärföräldrarna och äta middag. Annars har vi inget inplanerat. Jag kommer såklart att läsa en hel del.

Denna veckas smakbit kommer från Ensam kvar av Rhiannon Navin. Den handlar om sexåriga Zach Taylor som är med om en skolskjutning där hans äldre bror bror dör. Allt berättas hur Zachs perpektiv.

Från sidan 9:

Mitt tydligaste minne från dagen när skytten kom var min lärare miss Russells andedräkt. Den var varm och luktade kaffe. Inne i garderoben  var det mörkt, utom lite ljus som sipprade in genom springan i dörren som miss Russell höll stängd inifrån. Det fanns inget dörrhandtag på insidan, bara en lös metallgrej som hon drog i med tummen och pekfingret. 
”Var helt still, Zach”, viskade hon. ”Rör dig inte.”
Det gjorde jag inte. Fast jag satt på min vänstra fot och den pirrade som tusen nålar och det gjorde jätteont.
Miss Russells kaffeandedräkt kom emot  min kind när hon pratade och det gillade jag inte riktigt. Hennes fingrar skakade när hon höll metallgrejen. Hon var tvungen att prata en massa med Evangeline David och Emma bakom  mig i garderoben, för de bara grät och var inte helt still.
”Jag är här med er” sa miss Russell. ”Jag tar hand om er.  Schhhhhh, snälla, var tysta.” Hela tiden hörde vi pangandet utanför. Och skrik.

by

Smakebit på søndag: Salt to the Sea

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger håller i. Vi ska dela med oss av ett stycke ur den boken vi läser just nu. (Inga spoilers!)

Jag hade helt glömt bort att det var söndag idag. Skyller på semesterhjärna och på att jag njutit så av att inte förgås i värmen. Idag har det regnat och åskat om vartannat. Helgen har gått fort. Jag var hos mina föräldrar torsdag till lördag med brorsans äldsta. På fredagen träffade jag en gammal kompis och åkte till Stenö havsbad och badade med hennes tre barn. På lördagen åkte jag hem och på kvällen åkte jag och sambon till Furuvik för att se Sator. Vi hann gå runt i parken i några timmar innan.
Idag har jag varit en sväng på stan och käkat på Taco Bar med sambon. Gott men små portioner. Jag köpte en ny kalender och två fina muggar. En bra helg alltså!

Denna veckas smakbit kommer från Salt to the Sea av Ruta Sepetys. Det handlar om fyra unga människor i slutet av andra värlskriget. Alla kommer av olika anledningar att hamna på samma fartyg, Wilhelm Gustloff.

25614492

Från s 268:

The tiny baby nuzzled against me. The knight said she was part of Mother, part of Father, part of me. If she was part of us, I wanted her to know our city of Lwów. She should know Poland. Looking at the child, I suddenly became hungry for my country, for its fat bees carrying nectar from apple flowers and for the birds singing in clusters of hazel.