På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags var jag ut med det andra F-3 arbetslaget från vår skola.  Kvällen staratade hemma hos A där vi bjöds på bubbel och tilltugg. Vilken fin lägenhet! Sen tog vi en promenad ner på Hits For You där servitörerna sjöng och underhöll under kvällen. Vi åt mat svampsoppa till förrätt, gott kött med potatisgratäng till varmrätt och chokladkaka till efterrätt. Riktigt trevligt!

Igår sov jag till efter elva och tog det lugnt. Jag och sambon åkte in till stan och åt brunch på Absinth. Tyvärr var det inte alls lika gott som det brukar vara och priset hade gått upp också.
Sen var och köpte backar till lp-skivorna och var in på Akademibokhandeln där vi köpte fyra böcker (två till mig och två till sambon).
Så åkte vi till Ikea där jag köpte en Råskoghylla. Hyllan byggdes ihop med hjälp av Lusse (sambon fick justera ett hjul) och nu har jag några av mina TBR-böcker på den. Tyckte att hyllan passar perfekt uppe i vårt supervita vardagsrum.

Resten av kvällen ägnade jag åt att kolla på booktube och läsa klart The Silkworm av Robert Galbraith .

Idag tar vi det mest lugnt. Ikväll ska vi hem till svärföräldrarna och äta middag. Annars har vi inget inplanerat. Jag kommer såklart att läsa en hel del.

Denna veckas smakbit kommer från Ensam kvar av Rhiannon Navin. Den handlar om sexåriga Zach Taylor som är med om en skolskjutning där hans äldre bror bror dör. Allt berättas hur Zachs perpektiv.

Från sidan 9:

Mitt tydligaste minne från dagen när skytten kom var min lärare miss Russells andedräkt. Den var varm och luktade kaffe. Inne i garderoben  var det mörkt, utom lite ljus som sipprade in genom springan i dörren som miss Russell höll stängd inifrån. Det fanns inget dörrhandtag på insidan, bara en lös metallgrej som hon drog i med tummen och pekfingret. 
”Var helt still, Zach”, viskade hon. ”Rör dig inte.”
Det gjorde jag inte. Fast jag satt på min vänstra fot och den pirrade som tusen nålar och det gjorde jätteont.
Miss Russells kaffeandedräkt kom emot  min kind när hon pratade och det gillade jag inte riktigt. Hennes fingrar skakade när hon höll metallgrejen. Hon var tvungen att prata en massa med Evangeline David och Emma bakom  mig i garderoben, för de bara grät och var inte helt still.
”Jag är här med er” sa miss Russell. ”Jag tar hand om er.  Schhhhhh, snälla, var tysta.” Hela tiden hörde vi pangandet utanför. Och skrik.