Tusen trådar

När Neneh Cherry 1988 slog igenom med låten Buffalo Stance gick det en skälvning genom musikvärlden. Det var i samband med framträdandet i det brittiska teveprogrammet Top of the pops som hon iklädd behå och jacka i guld, vita sneakers, tajt svart kjol och med en sjumånaders gravidmage i vädret levererade en låt och en show som tog tittarna med storm. Musiken och hela hennes uppenbarelse fick britterna att sätta kvällsteet i halsen och det tog inte lång tid innan låten började klättra på alla västvärldens topplistor.

Det här är Neneh Cherrys berättelse om den tiden men också om att navigera som ung svart kvinnlig artist, om mödraskap och om konstnärliga samarbeten. Om att vara svensk, men att känna sig lika hemma i Skåne och Stockholm som i Sierra Leone, New York och London. Här berättar hon sin unika familjehistoria som spänner över tre generationer av konstnärer och musiker.

Neneh Cherry, född 1964, är musiker, rappare, sångerska och DJ. Hon tillbringade sin uppväxt mellan Stockholm, Skåne och New York men flyttade som femtonåring till London som blev hennes bas. Hon har samarbetat med en lång rad artister, till exempel The Slits, Rip Rig + Panic, Youssou N’Dour, Tricky och Massive Attack.

Jag lyssnade på boken genom Storytel med Neneh Cherry som uppläsare. Det var en väldigt intressant och lättlyssnad. Boken är skriven på engelska men har blivit översatt till svenska av Åsa Brolin.
Den handlar om hur det är att växa upp i en kreativ konstnärsfamilj med konstnären Moki Karlsson Cherry och musikern Don Cherry som pappa. Cherry är inte Nenehs biologiska pappa utan det är Ahmaduh Jah (som är pappa till Titiyo). Neneh och hennes lillebror Eagle-Eye flyttar runt i världen med sina föräldrar. De är alltid där det händer saker konstnärligt och musikaliskt som The Chelsea Hotel i New York och Chateau Marmont i Los Angeles. Ibland har de det riktigt jobbigt speciellt när Don halkar tillbaka i sitt heroinberoende med jämna mellanrum. men de återvänder hela tiden till Tågarp och den gamla skolan de bodde på i perioder.( Cherrys mamma behöll boendet till sin död 2009.)
Neneh själv är också med om väldigt jobbiga händelser.
Men bokens stora budskap är kärleken till familjen, till musiken och till vännerna.
Det är väldigt många kända personer som dyker upp i hennes liv. Jag lärde mig så mycket om Neneh Cherry och hennes musikaliska resa.

Boken fick fyra stjärnor på Storygraph.

En smakebit på søndag: Tusen månar

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Jag jobbade måndag till onsdag innan jag gick på semester. Det blev en hel del flyttfix på jobbet, organiserande och planering inför nästa läsår.
På midsommar tränade jag och sen åkte vi till sambons morbrors sommarstuga och där var också sambos föräldrar och sambons kusiner. Vi hade en trevlig kväll och det var fint väder och ganska varmt.

Igår städade jag medan sambon var hem till sina föräldrar och hjälpte dem med lite grejer. Jag hann då läsa ut The Lincoln Highway av Amor Towles. Så bra bok men jag gillade inte riktigt slutet eller Duchess slut. Jag hann också lyssna klart på Tusen trådar av Neneh Cherry medan jag lagade mat.

Idag ska jag träna och läsa annars har jag inga planer. Denna veckas smakbit kommer från Tusen månar av Sebastian Barry som är fortsättningen på Dagar utan slut av samma författare.
Från sidan 35.

För min mor var tiden en sorts ring eller cirkeln, inte ett långt snöre. Om man gick tillräckligt långt, sa hon, kunde man hitta folk som fortfarande levde och som hade levt i det fjärran förflutna. ”Tusen månar på en gång”, kallade hon det. Man kunde inte gå så långt, sa hon, men det betydde inte att de inte fanns där. Hon hade alla möjliga idéer som lockade oss oerhört som barn, och som skrämde oss också.
Men soldaterna dödade ju henne och de döda min far och mina farbröder och mörbröder. De dödade min syster, mina mostrar och fastrar, de dödade massor av människor. Det måste ha skett, för alla var borta. Det var bara jag sedan, kändes det som.
Vi betydde inget för dem. Jag tänker nu på det stora värdet vi tillmätte oss själva och jag undrar vad det innebär när ett annat folk säger att man är värd så lite att man kan dödas utan vidare? 

En smakebit på søndag: Tusen trådar

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Ännu en intensiv vecka. Det har varit en vecka då vi försökt hålla rutinerna i skolan så gott det gick under skolavslutningsveckan. Vi har förutom att jobba in i det sista hunnit städa, träna på skolavslutningssångerna, myst och haft det ganska bra. Så har det varit skolavslutning i torsdags och två från våra treor var konferancier och två andra var flaggbärare. Alla klasserna var så duktiga på att sjunga. Men så har jag fått säga hejdå till mina fina treor. De flesta kommer att finnas kvar på skolan till hösten men då har jag ju en ny klass.
Jag fick så många kramar, fina ord, blommor och presenter av eleverna och deras vårdnadshavare. Mina elever hade också skrivit brev till mig.


På eftermiddagen kom mamma och pappa hit en sväng för de hade varit med på Theo och Thor skolavslutning.
I fredags började vi flytta klassrum för flera klasser. Jag är så trött på det men det måste göras i och med att fyrorna blir kvar till hösten och behöver ha två klassrum i nära anslutning till varandra. Jag behöver inte byta klassrum men jag hjälper självklart till med kollegornas flytt.
Igår gjorde jag inte så mycket förutom att gå på en promenad i solgasset. Jag började lyssna på  Tusen trådar av Neneh Cherry som jag hört mycket gott om. Jag läste också ut Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril. Det var ingen hit för mig precis.
Idag har jag tränat och  vår kompis C varit hos oss på besök och vi har fikat, ätit kikärtsröra med champinjoner i tortillabröd och pratat. Det var riktigt trevligt. Det har varit jättevarmt här idag så vi får se hur det går med sömnen i natt.
Jag jobbar tre dagar till innan jag går på semester.

Denna veckas smakebit kommer från Tusen trådar av Neneh Cherry(läst på iPad) s 5:

Jag står hemma i köket. Spelar John Coltranes album A Love Supreme. De här sångerna har funnits hos mig längre än jag kan minnas. Melodierna sitter i ryggraden. Kampen och friheten i låtarna är en del av ,ig. Jag låter musiken genomsyra mig, tala till mig på ett språk jag förstår. Ljudet blir mer uproriskt. Jag känner det. Jag hör det. Change had to come. Have faith soldiers.
Jag hade tre föräldrar – en gåva, och vilken gåva sedan. Moki, Don, Ahmadu: de gav mig livet. Mina föräldrar var rebeller och alla tre hade rötterna i en historia så lång och smärtsam så att det gör ont att tänka på. Jag har alltid varit en rebell. Det är ett drag som finns hos mina barn och mina barnbarn också. De kreativa miljöer jag växte upp i har burit mig ända hit. De utgjorde grunden för hr vi levde och för hur jag levde mitt eget liv. Musiken säger mig att här och nu är samma sak.
Afrika breder ut sig under en himmel skuggad av svenska tallar, klädda i siden. Västra London rullar oupphörligt vidare.