På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Ännu en intensiv vecka. Det har varit en vecka då vi försökt hålla rutinerna i skolan så gott det gick under skolavslutningsveckan. Vi har förutom att jobba in i det sista hunnit städa, träna på skolavslutningssångerna, myst och haft det ganska bra. Så har det varit skolavslutning i torsdags och två från våra treor var konferancier och två andra var flaggbärare. Alla klasserna var så duktiga på att sjunga. Men så har jag fått säga hejdå till mina fina treor. De flesta kommer att finnas kvar på skolan till hösten men då har jag ju en ny klass.
Jag fick så många kramar, fina ord, blommor och presenter av eleverna och deras vårdnadshavare. Mina elever hade också skrivit brev till mig.

På eftermiddagen kom mamma och pappa hit en sväng för de hade varit med på Theo och Thor skolavslutning.
I fredags började vi flytta klassrum för flera klasser. Jag är så trött på det men det måste göras i och med att fyrorna blir kvar till hösten och behöver ha två klassrum i nära anslutning till varandra. Jag behöver inte byta klassrum men jag hjälper självklart till med kollegornas flytt.
Igår gjorde jag inte så mycket förutom att gå på en promenad i solgasset. Jag började lyssna på  Tusen trådar av Neneh Cherry som jag hört mycket gott om. Jag läste också ut Jag kommer att hitta nyckeln av Alex Ahndoril. Det var ingen hit för mig precis.
Idag har jag tränat och  vår kompis C varit hos oss på besök och vi har fikat, ätit kikärtsröra med champinjoner i tortillabröd och pratat. Det var riktigt trevligt. Det har varit jättevarmt här idag så vi får se hur det går med sömnen i natt.
Jag jobbar tre dagar till innan jag går på semester.

Denna veckas smakebit kommer från Tusen trådar av Neneh Cherry(läst på iPad) s 5:

Jag står hemma i köket. Spelar John Coltranes album A Love Supreme. De här sångerna har funnits hos mig längre än jag kan minnas. Melodierna sitter i ryggraden. Kampen och friheten i låtarna är en del av ,ig. Jag låter musiken genomsyra mig, tala till mig på ett språk jag förstår. Ljudet blir mer uproriskt. Jag känner det. Jag hör det. Change had to come. Have faith soldiers.
Jag hade tre föräldrar – en gåva, och vilken gåva sedan. Moki, Don, Ahmadu: de gav mig livet. Mina föräldrar var rebeller och alla tre hade rötterna i en historia så lång och smärtsam så att det gör ont att tänka på. Jag har alltid varit en rebell. Det är ett drag som finns hos mina barn och mina barnbarn också. De kreativa miljöer jag växte upp i har burit mig ända hit. De utgjorde grunden för hr vi levde och för hur jag levde mitt eget liv. Musiken säger mig att här och nu är samma sak.
Afrika breder ut sig under en himmel skuggad av svenska tallar, klädda i siden. Västra London rullar oupphörligt vidare.