Det här är en riktig kortis på bara 93 sidor.  Man måste säga att huvudpersonen, en kvinnlig medelålders landsortsbibliotekarie,, är en mycket motsägelsefull person. Men underhållande är hon. Iallafall i det här korta formatet. Jag vet inte om jag skulle orkat läsa en roman på 250 sidor som skrivits på det här sättet.

En morgon upptäcker bibliotekarien på geografiavdelningen att en besökare har blivit inlåst i biblioteket över natten.
Hon inleder ett enkelriktat samtal som snart svämmar över av frustration, iakttagelser och ångest. Men även om hon klagar högt på Deweys orubbliga klassificeringssystem, utstrålar svadan framför allt en lidelsefull och ovillkorlig kärlek till böcker.

Boken är författaren Sophie Divrys debutroman. Boken är naturligtvis utgiven på Sekwa-förlag-