Jag hörde först talas om Yahya Hassan i en artikel i DN. Där hade de ett utdrag ur hans diktbok med samma namn som författaren själv. Jag blev intresserad och reserverade boken på biblioteket.

Nu har jag läst den och det är riktigt bra. En bok fylld av känslor med åsikter som skriks ut i versaler. Om en misshandlande pappa som gömmer sig bakom sin religion, om en kuvad mamma, om hur han och brodern hamnar i kriminalitet.

Tydligen har Yahya Hassan fått utså en massa kritik för att han skriver som han gör om sin uppväxt och islam.  Bland annat här.  Läs boken själv och bilda din egen  uppfattning.