Varför kom du inte före kriget? det är dottern till en överlevande som frågar. Lizzie Doron växte upp ensam med sin mamma i ett kvarter i Tel Aviv där de flesta hade sina såriga rötter i Europa. Ingen var sårigare än mamma Helena. Nu är hon död, och i en räcka oerhört exakt tecknade scener försöker dottern begripa både henne och sig själv. Mötet mellan mammans förfärliga erfarenhet och den israeliska vardagen är komplicerad, minst sagt. Livet i kvarteret kan vara väldigt vanligt och väldigt, väldigt galet på en och samma gång.

Boken är mycket kort, men innehåller så mycket. Den berättar om de som överlevde koncentrationslägren, som skapade sig ett nytt liv i Israel. Landet där de skulle vara trygga. Men så blev det inte. Lizzies mamma Helene är ensam i världen. Hon letar efter överlevande släktingar, men tillslut ger hon upp.

Den berättar om en mamma som kastar ut dotterns Bat Mitzvahpresenter genom fönstret för att det står made in Germany på dem .. Vissa saker kan aldrig förlåtas eller glömmas.

Denna bok är skriven av Lizzie Doron och är självbiografisk. Tydligen är det den första i en serie om tre. Den andra boken heter Min mors tystnad. Den måste jag läsa.